Norrköpings folkpark, 1893-1895 : En diskursanalys av den ideale besökaren

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt.Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen.Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevels...