Svenska 1800-talets renlighetskultur.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Här refererar jag en artikel skriven av Jonas Frykman som är professor i Etnologi vid Lunds universitet. Den publicerades i ”Forskning och Framsteg” nr 08/96. Frykman berättar här om Sveriges renlighet genom tiderna.

Vårt samhälle faller allt längre ifrån det gamla bondesamhället. Frykman anser att vi idag längtar allt mer tillbaka till våra forna traditioner. Varuhus, TV och festplatser anpassar sig allt mer efter de gamla traditionella formerna. Då julbadet, under en lång tid i vår historia, var årets enda så finns det många historier skrivna om det. Under 1800-talet badade man hela kroppen endast inför julaftonen, annars fick det duga att vattentvätta ansiktet och händerna inför kyrkan på söndagarna. Att dela varandras smuts tillhörde något av en samhörighet man hade under den tiden. Bondekulturen luktade förskräckligt men man ansåg det vara skadligt att tvätta sig oftare än det var absolut nödvändigt. Till exempel inför kyrkan på söndagarna, men då vaskade man på sin höjd av ansiktet och händerna i ljummet vatten. En man för sin tid uttryckte sig med att man håller koll på veckodagarna genom att tvätta sig en gång i veckan. Att svettas var kroppens riktiga inre rening.

Smutsen var något som skulle finnas, det var ofint att vara renlig av sig. I en uppteckning som berör 1800-talet ansågs det rentav vara syndigt att tvätta sig i röven. Man bodde alla tillsammans i samma stuga, barn, vuxna och även känsliga mindre kreatur. Detta sätt att leva ihop var utbrett i hela landet, präster ansåg det vara oansenligt med tanke på den stank och smuts kreaturen bidrog till. En lukt groddes in i väggar och kläder. När alla var samlade i kyrkan rådde så när en dimma av lukt. På julafton skulle däremot alla bada därför att det var en sed, men åtskilligt med folk ansåg att det fanns ju egentligen inget behov då heller. Över hela landet återkommer berättelser om hur man, i julbadet, delade varandras badvatten, i rangordning efter tilldelad värdighet i huset.

Frykman skriver om en kvinna i början på 1800-talet som låg i sjukdom. Doktorns ordination var att hon skulle skaffa sig ett badkar med vattnet som botemedel då hon inte hade tvättat kroppen på flera år. Vissa bönder kunde skryta om att de aldrig badat i vuxen ålder och att inte skulle göra det förrän en läkare ordinerade det eller inför en högtid. Badet var endast något man underkastade sig för högtider, det var viktigt att se proper ut på kyrkans högtider. Från sent 1600-tal breder smutsen ut sig över landet. Det finns beskrivningar om badstugor som var offentliga organisationer för regelrätta bastubad. Annars var det sällsynt att man använde bastun för att bada i som man gör idag. Först mot slutet av 1800-talet började allmänna bad byggas på nytt. 1949 beräknade man att det fanns cirka 4500 gårdsbastur i landet och hälften fanns i Tornedalen, även fanns många i Mellansveriges gamla finnbygder där man följde seden att använda bastun till just bad. Men de flesta användes till att torka lin, säd och att röka kött.

Vi drömmer oss idag till det gamla bondesamhället men vi har blitt vana att tro att en dusch, parfym, tandborste var morgon, och en egen handduk är det enda naturliga. Frykman menar att det äckel vi känner inför det förflutnas snusk, att stiga ner i ett badvatten som är använt två eller fler gånger av folk som inte badat på ett års tid, speglar att den värld vi lever i nu har helt andra sociala band än tidigare. Vi känner obehag inför människor som beter sig grisigt eller missköter sin hygien. Förr var inte kroppen privat, man var inte så noga med att dra gränser på vad som är sitt.

Den ekonomiska reformen under 1800-talet gjorde att en del kunde bättra på sina villkor. Samhället blev mer klassindelat och de fattiga behövde jobba för att tjäna pengar varpå ungdomarna blev av med sysslorna de annars fick ta för sig vilket resulterade i sin tur till fattigdom i städerna. Senare skulle även husbondefolket och tjänstefolket skiljas åt. Företagare och tjänstemän skulle höja samhällsstegen och började klassa folk i kategorier. Här började man lägga märke till smutsen, det var något man snabbt skulle stöta bort Enligt Frykman var det nya medvetandet om renligheten en orsak till samhällets ökande klassindelningar och individualism. Detta blev tydligt då den tyske professorn Robert Koch påvisade existensen av bakterier.

Vi finner idag våran trygghet i att visa andra att vi är rena och det visar vi genom att de kan känna att vi luktar gott av parfym. Det är grundläggande idag att hålla smutsen borta från oss själva och hemmet. Av Frykman hävdas det att idag skulle vara omöjligt att vara utan bad eller dusch. Under det sista århundradet har vi blitt lärda att smuts är skam, att man ska hålla sig fri från smuts, det ger en syn av det forna bondelivet. Till följd av detta kom bl.a. bastupropagandan, luftiga skolor, sexualhygien och boenden med inbyggda badkar. På 1930-talet skrev man i badpropagandan ”För att kunna räknas som ett kulturfolk krävs framförallt renlighet, den absoluta renligheten”. Skulle man skiljas från det gamla Fattigsverige var god hygien det enda val som verkligen erkände det.

Idag råde...