Den gamle och havet

11 röster
32248 visningar
uppladdat: 2002-12-19
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Boken gavs ut 1952 och var en stor bidragande orsak till att Hemingway fick nobelpriset 1954. Hemingway var son till en läkare, men jobbad själv som journalist och författare stora delar av sitt liv. Hemingway var också med i flera krig som satte djupa sår hos honom. Han tänkte ständigt på döden och hade ångest inför den. Han dyrkade manliga saker som krig, jakt och sport. 1954 var han med om en flygplansolycka och blev delvis invalidiserad. Hemingway skriver ofta enligt isbergstekniken, som går ut på att läsaren får läsa mycket mellan raderna. Hemingway slutade sina dagar 1961 då han sköt sig själv med sitt jaktgevär.

I den korta boken skildras en fisketur som den gamle mannen, Santiago, genomför. Efter åttiofyra dagar utan fångst gav sig den gamle mannen åter igen ut ensam ut på havet i en liten fiskebåt. Tidigare hade en pojke följt med honom, men eftersom fiskelyckan var så dålig hade pojkens far placerat honom tillsammans med en annan fiskare.
En morgon, med endast kaffe i magen, gick den gamle ut från den lilla latinamerikanska hamnstaden på vad som skulle bli hans livs längsta fisketur.
Efter ett tag känner han att det nappar på en av krokarna. En fisk långt ner i djupet tuggar i sig av sardinen som han har agnat med. Då han är säker på att fisken fått i sig agnet rycker han till. Vanligtvis brukar han då känna hur fisken dras med. Nu satt kroken fast. Inte i botten utan i en väldig fisk. Hur han än drog fick han inte upp fisken, utan började i stället dras bortåt av djuret nere i djupet. Efter många timmar i båten fick han äntligen upp fisken till ytan. Han harpunerade det stora djuret och surrade fast det vid båten, som var kortare än fisken. Han var dock långt ute till havs, och det skulle dröja länge innan han kom hem, men han styrde fören mot sydväst och hissade segel.
Efter några timmar kom hajarna. I början kunde han mota bort dem, men till slut blev de för många och vi får beskrivet hur fisken äts upp av hajarna. Bit för bit förvandlades den mäktiga fisken till haj mat, och den gamle kan intet göra.
Vid återkomsten till staden är det inte längre en fisk han har surrad på båten, utan ett gigantiskt skelett. Den fisk som skulle ge honom en förmögenhet blev till intet gjord.

Mina reflektioner

Boken är skriven med en varierande berättarteknik, som växlar mellan yttre och inre dialog, vilket är effektfullt då den gamle är ensam i båten. Han talar med sig själv och tankarna flyter ihop med talet.

Jag anser nog att den Hemingwayska isbergstekniken inte är så tydlig. Man får den gamles tankar redovisade på ett ytligt sett och med ett ganska torrt språk men som ändå blir väldigt gripande. Det som är spännande är hur Hemingway undvikit att blanda in alltför många facktermer i boken, vilket gör texten väldigt lättsmält. Vissa ord är ganska ålderstigna, men det får man räkna med om boken översattes 1952.

Jag tycker att denna bok symboliserar kampen med livet. Kampen för att överleva. Kampen om att vara lycklig och harmonisk. Kampen som du inte kan överleva ensam. Kampen som du måste ta och som du bara kan vinna för ett tag. Hur du än gör kommer döden alltid ikapp dig, på något sätt. Samma sak händer i boken. Den gamle mannen vill överleva, annars hade han kunnat släppa den enorma fisken. Om fisken hade blivit hans hade han blivit lycklig och harmonisk av pengarna han hade fått. Han överlevde inte kampen utan pojken. Han vann kampen för ett tag, då han hade fisken och var på väg tillbaka. Hajarna kom senare ikapp honom och vann över honom då mörkret gjorde sitt intrång. Sedan fick jag en liten tanke om att boken kanske kan spegla Hemingways eget liv, att fiskaren är Hemingway och att fisken symboliserar hans kamp med sitt eget liv. Han kanske jämförde sitt eget liv med havet. Havet är enkelt på så sätt att det bara finns men i olika konstellationer. Detsamma var hans liv. Det bara fanns men kunde ta olika konstellationer. Boken kan också symbolisera Hemingways kamp med sin egen bok, men också hans misslyckande. Hemingways relation med karaktärerna tror jag är, såhär i efterhand att Hemingway är fisken, som senare ger upp. Han tog ju sitt liv. Men när han skrev boken tror jag han tänkte på sig själv som fiskaren. Fiskaren som kämpar, kämpar och åter igen kämpar för att få sin vilja fram. Hajarna däremot symboliserar,...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Den gamle och havet

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2009-11-30

    Efter många timmar i båten fick han äntligen upp fisken till ytan. Han fick upp fisken efter 3 dagar

Källhänvisning

Inactive member [2002-12-19]   Den gamle och havet
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1438 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×