Hjälmarens vattenyta sänktes med 1,5 meter mellan åren 1878 och 1888. Det var ett steg för att öka den produktiva åkermarken, som det var brist på i Sverige i slutet av 1800-talet. Resultatet blev häpnadsväckande artontusen hektar odlingsbar åkermark. Efter några år märktes att all mark inte gick att odla och att markytan sjönk. De näringsrika mulljordar som odlade upp har sedan dess sjunkit cirka en meter. Detta har i dag lett till problem med översvämningar och vattensjuk mark. Problem som löses genom att installera pumpar, bygga vallar kring åkrarna och dränera marken.Det verkar som att målet med dagens Hjälmaren är klara. De tre parter jag intervjuat har haft en god kontakt under några år. En kontakt som byggt på ömsesidig respekt och ett proportionerligt utbyggande av våtmarkerna i Kvismaredalen. Både viljan och tanken är att restaureringen av våtmarker ska fortsätta även i framtiden. Från markägarna finns det en vilja att hjälpa till.Kommun och länsstyrelse går gärna in och stödjer de projekt som är genomförbara, men det får inte ske på bekostnad av markägarens privata ekonomi och välbefinnande. En framtid där produktiv åkermark exploateras och restaureras kommer förhoppningsvis inte att ske. Som läget ser ut just nu vill kommunen gärna använda sjöbottnen till byggande av konkurrenskraftiga bostadsområden och företagsetablering.Länsstyrelsen ställer sig något tveksam, då den marken egentligen inte lämpar sig för bebyggelse. Samtidigt finns viljan från deras sida att utöka strandskyddet vid större vatten, något som kan ställa till problem för de sjönära bostäder som det finns planer för.Markägarna försöker för tillfället behålla så mycket mark de kan. Att i framtiden bygga bostäder på åkermark är inte hållbart, då vi kommer att behöva föda en växande befolkning. Dessutom finns risken att delar av deras nuvarande åkermark kommer bli obrukbar och då är det ännu viktigare att arealen från början är så stor det går. Att det finns framtida planer för marken råder det inget tvivel om. Viljor...
