Varför begår ungdomar brott?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En del anser att man ärver kriminalitet, en del anser att det helt och håller handlar om de miljöer och människor som man har kontakt med under sitt liv.

Som ungdom idag så kan jag känna att mycket handlar om fördomar och uttalande som ”det var bättre förr” från de äldre generationernas håll. Vi som är ungdomar idag tycker ofta inte att vi är rättvist dömda, eftersom ungdomsbrottsligheten ju egentligen inte har ökat, skillnaden är bara att man nu känner till större delen av de brott som begås och att vi ”tack vare kommunikationsteknikens under” idag mycket enklare kan förse se oss med diverse olagliga och mer utvecklade produkter snabbare än för 20 år sedan.

De största syndabockarna idag är ju på många håll invandrarna i vårt samhälle. Jag tycker att det är helt fel att skylla kriminaliteten på någon bara på grund av hans/hennes ursprung, när det i själva verket inte är det hela saken handlar om. Det är absolut inte något fel på invandrarnas kultur, språk eller religion, även om det kan verka konstigt för oss att leva efter dessa regler. Det är själva kulturkrocken som är orsaken till att ett stort antal procent av de kriminella är invandrare eller har invandrarbakgrund. För faktum är att en invandrare som inte är född i Sverige inte pratar eller skriver lika bra svenska som en infödd svensk har svårt att få de välbetalda arbetena i dagens samhälle. De blir utestängda från ”toppen” i samhället på grund av detta skäl och detta ger en bitterhet som ärvs ned i generationerna och orsakar en känsla av utanförskap, tror jag. När nästa generation föds i Sverige med utländska föräldrar blir då ofta följden att bitterheten ärvs ner men i större skala, eftersom barnet egentligen har lika stora förutsättningar och chanser som alla helsvenska barn. Men, skillnaden är bakgrunden och religioner som sätter hårdare gränser och gör så att barnet helt enkelt skiljer sig från mängden. Att skilja sig från mängden på ett sätt som folk redan har fördomar om kan vara förödande för ett barn, han/hon har inte en chans att passa in. Bitterheten växer och frågorna ställs: - Varför har jag mörkt hår och alla andra ljust? Varför heter jag något som ingen annan heter?

Barn kan vara så otroligt grymma mot varandra och det skär djupa sår i ett hjärta, som nästan aldrig läker.

Om barnet som är andra generations invandrare växer upp i ett s.k. ”invandrar tätt område” är risken att barnet hamnar i gäng där alla har den bittra känslan gemensamt. Detta resulterar ofta i att man stressar och peppar varandra inom gänget och man känner sig som ”outsiders” i det svenska samhället. Då känslan av att samhället inte bryr sig om en är så stark så känner man att man inte behöver bry sig om samhället heller. En samhörighet saknas utom till de likasinnade och ett hat och en lust att förstöra för de som inte släpper in dem i sitt samhälle vaknar.
Jag tycker det är fruktansvärt att en sådan här situation kan uppstå, att vårt samhälle är så dåligt planerat att det placerar alla med liknande inkomst och bakgrund på samma ställe eftersom priserna är överkomliga för just den gruppen av människors inkomst.. Det är ju okunskap som är orsaken till rädsla och brist på medkänsla och därför måste man blanda alla samhällsgrupper och åldrar istället för att hålla isär dem.

Brist på medkänsla, eller med finare ord att man har svårt att empatisera är en av faktorerna bakom kriminalitet. Kunskap om andra människor får man bara genom att vara i närheten av dem, så därför kan vi säga att samhällets är orsaken till mycket av kriminaliteten idag. Folk är helt enkelt rädda för varandra, eftersom vi inte vet tillräckligt om varandra.
Man ska ju dock inte säga att invandrarna är de kriminella i vårt samhälle, självklart är det en mycket blandad klick av människor som står för detta begrepp. Jag tror dock att många av de som sitter på våra fängelser idag har något gemensamt. Till exempel så har de säkert någon gång i sitt liv känt att de inte passar in i samhället eller omgivningarna runt dem i deras liv. Många har säkert haft en problematisk uppväxt, problem i skolan, svårt att få vänner, alkoholiserade föräldrar, frånvarande föräldrar, o.s.v.….

Varför de flesta som begår brott gör det när de är unga tycker jag inte är så konstigt.
I tonåren är man varken barn eller vuxen, hormonerna förändrar kroppen och man vet inte riktigt vem man är längre. Det känns bara som att någonting måste ändras eftersom man själv gör det och därför provar man gärna olika nya saker. Hamnar man i fel umgänge så kan till exempel snattning eller något annat brott vara någonting spännande och farligt som lockar på ett annorlunda sätt. I tonåren är man också väldigt mån om att få tillhöra en grupp och det är därför lätt att man gör många våghalsiga/ kriminella saker för att passa in. Man är helt enkelt ung, oerfaren och tänker inte på vad som kan hända om man bara lever för dagen. Men, konsekvenserna kan bli oväntat stora, man kan bli ”stämplad” för resten av sitt liv av sina brottsliga handlingar om man åker fast och dessutom så kan man fastna i det kriminella beteendet så att man tillslut inte känner till något annat sätt att leva på.

Vill man som vuxen hindra dagens ungdomar från att bli kriminella så tycker jag att det bara finns ett sätt att göra det på: Visa att man bryr sig, lyssna och respektera. Både sina egna barn och andras. Se till så att vi ungdomar har någonstans att ta vägen och så att vi känner oss välkomna i s...