Efter andra världskrigets slut blev Korea uppdelat mellan de två
segrarmakterna USA och Sovjetunionen och ännu i dag är Koreahalvön uppdelad
i två stater: Nord- och Sydkorea. Alltsedan Korea delades har både nord- och
sydsidan haft ett gemensamt mål i sikte- återförening, men
återföreningsfrågan är inte bara en angelägenhet mellan Koreahalvöns två
stater, utan ett spel mellan stormakterna USA, Ryssland, Kina och Japan.
Uppsatsens syfte är att analysera USA, Ryssland, Kina och Japans
intervention och agerande i frågan om Koreas återförening, samt undersöka
vilken inställning dessa stater har till en återförening av Nord- och
Sydkorea. Det teoretiska instrumentet i uppsatsen grundar sig på
neorealismens och hegemoniskolans tankar om staters beteende, liksom
maktfördelning mellan stater, och det kommer i uppsatsen undersökas om
stormakterna agerat enligt neorealismens och hegemoniskolans principer om
staters beteende och maktfördelning. De frågor som kommer att besvaras i
uppsatsen är (1) Vilka intressen har USA, Ryssland, Kina och Japan i
återföreningsfrågan och vilken roll spelar de? (2) Finns det några tendenser
till samarbete för att lösa Koreafrågan eller handlar staterna endast
utifrån egna intressen och konkurrens? (3) Hur ser maktfördelningen ut
mellan dessa stater i fråga om Korea?
Enligt neorealismen består det internationella systemet av enheter (stater)
och en struktur (hur staterna är relaterade till varandra). Staterna är de
centrala aktörerna i internationell politik och eftersom staterna inte
accepterar någon högre auktoritet än sig själva, medför det att det globala
politiska systemet får en anarkisk karaktär. Det anarkiska systemet
framföder osäkerhet hos staterna och i och med att alla stater har någon
form av militär kapacitet kommer varje stat att utgöra ett potentiellt hot
mot övriga stater, vilket leder till konkurrens mellan staterna, som därför
tvingas handla på ett omoraliskt sätt för att hela tiden försäkra sin egen
överlevnad och intressen. Lösningen på den osäkerhet som anarkin skapar är
att en dominerande stat, eller hegemon, träder fram och kontrollerar
systemet. Hegemonen ska motverka anarkins hinder för samarbete över
gränserna och den ska verka för stabilitet i systemet. Den maktposition som
hegemonen innehar är motsatsen till det jämviktsförhållande som råder när
det existerar en maktbalans mellan staterna, men i och med att staterna i
det internationella systemet är rationella, kommer de
att gå ihop och motverka hegemonens makt. Det anarkiska systemet kommer
till slut att resultera i en maktbalans.
Vad gäller spelet om Koreas framtid så är USA, Ryssland, Kina och Japan
tveklöst de mest betydelsefulla externa aktörerna. Samtliga stormakter är
positivt inställda till en fredlig återförening mellan Nord- och Sydkorea
med förutsättning att de själva inte förlorar någonting i makt på att Korea
enas. Precis som neorealismen antyder tvingas staterna agera som
konkurrenter för att försäkra sin egen ställning i det internationella
systemet och de samarbetar endast i syfte att gynna det egna landet. USA,
Ryssland, Kina och Japan visar i och med sitt agerande i Koreafrågan att de
alla är maktsträvande stater som till varje pris vill undvika att en stat
dominerar allt för mycket i återföreningsfrågan. De tar därför avstånd från
ett moraliskt beteende, eftersom det inte finns utrymme för ett moraliskt
beteende i spelet om Korea. Samtliga stater strävar efter stabilitet och
jämvikt, de försöker med andra ord upprätthålla maktbalan...
