Detta examensarbete handlar om hur man med olika skötselåtgärder kan påverka den biologiska mångfalden vid våtmarker.
Våtmarkernas värde har tidigare ansetts vara små. Man dränerade och fyllde igen oräkneliga våtmarker i slutet av 1800- talet för att skapa odlingsmark. När våtmarkerna försvann minskade livsbetingelserna för de växter och djuren som levde i dessa miljöer, bland annat p.g.a. ökade näringsutsläpp och föroreningar från stad och jordbruk som försämrade vatten- och livskvalitén. Idag har behovet av våtmarkens betydelse omvärderats. Av den anledningen har man nu börjat åter- och nyskapa våtmarker. Forskning visar att våtmarkerna fyller många viktiga funktioner i samhället, minskning av övergödningen i sjö och hav samt utjämning av årsregn mm. När nu våtmarker återskapas kommer många av dessa djur och växter tillbaka igen och ökar i antal.
I examensarbetet ingick fallstudier av tre våtmarker i Örebro län: Pershög-, Vaktelvägen- och Mellringevåtmarken. Våtmarkerna är alla anlagda och ligger i olika typer av omgivningar. Pershög ligger i ett betat naturreservat strax utanför bebyggelse. Vaktelvägsvåtmarken är omgiven av bebyggelse till skillnad mot Mellringevåtmarken som ligger i ett öppet odlingslandskap. Våtmarkerna inventerades vid flera tillfällen för att flora och fauna som är synliga vid olika tider under året skulle komma med i inventeringen. Inventeringarna låg sedan till grund för förslag på lämpliga inriktningar för den biologiska mångfalden i de olika våtmarkerna Vaktelvägsvåtmarken har mer begränsande förutsättningar för bland annat vadarfåglar dels på grund av närheten till störande inslag som bilar och bostäder, dels på grund av en begränsad omgivande yta och komplicerad terräng för skötsel. De två andra våtmarkerna har båda större förutsättningar för att hysa en stor variation av växter och djur. Där finns det öppna naturbetesmarker och blandskog mm
Bortforsling och störning av våtmarker har i alla tider förekommit både i form av bete och naturliga bränder. Idag gäller det att återskapa en naturligare typ av näringsbortforsling för att öka de biologiska möjligheterna för växter och djur. Genom olika riktade åtgärder i form av skötsel kan dessa våtmarkers förmåga att hysa ett stort antal växter och djur öka. Före valet av skötselmetod bör typ av inriktning väljas t.ex. vadarfåglar eller groddjur. Olika skötseltyper resulterar i olika sammansättningar av flora och fauna. Variationen på omgivningen styr också möjligheterna för olika växter och djur att etablera sig på platsen, vilket kan begränsa valet av inriktning.
Bortforslingen av näring kan ske på många sätt men de vanligaste är någon form av skötsel eller bete.
• Slåtter med klippande eller skärande redskap
• Bete med olika typer av kreatur
• Bränning
• Vatten...
