Bokrecension - Främlingen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författare: Albert Camus
Franska originalets titel: L’etranger

Boken:
Handlingen i denna bok är hämtad ur vardagen i staden Alger i Nordafrika. Där möter vi Mer-sault, en vanlig människa med en meningslös syn på livet. Han lever egentligen ett ganska alldagligt liv, jobbar, träffar folk, har en fästmö och reser bort. Han är en person som inte visar känslor. Mersault ser på tillvaron med en likgiltighet man aldrig tidigare skådat. Han ser tillvaron som en massa slumpaktiga händelser och visar en aning förakt för folks beteenden. I samband med sin mors död uppträder han likgiltigt.

”Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte."

Det verkar som om Mersault lever i en slags drömvärld där han visserligen ser och tar in vad som händer men visar inga känslomässiga reaktioner på det. Slumpen gör honom plötsligt till en kallblodig mördare när han dödar en arab. Mersault ställs inför rätta och blir offer för hat och förakt eftersom han betraktas som totalt känslokall. Han döms till döden och Mersault får möta fängelseprästen. Äntligen får Mersault en reaktion av något slag, ett känslomässigt genomgrott. Efter detta så inser Mersault så småningom att det inte går att leva så här som han gjort. Han är en främling både för andra och för sig själv.

Om författaren:
Albert Camus föddes i Alger 1913 och dog 1960. Han växte upp i arbetarmiljö. Efter faderns död uppfostrades han av sin mor och mormor.

Med hjälp av sin lärare kom han, trots jobbiga omständigheter, att studera vidare vid gymnasium och universitet, där han ägnade sig åt filo-sofi, klassisk litteratur och teaterarbete. Efter att ha skrivit ett par essäsamlingar, som gav uttryck för en förhållandevis ljus livssyn, kom hans litterära genombrott med romanen Främlingen år 1942.

År 1957 tilldelades Albert Camus Nobelpriset i litteratur. 1960 avled han i en bilolycka. I sin portfölj hade han då det ofullbordade manuskriptet till en självbiografisk ro-man, som han under längre tid arbetat med. Först tre decennier senare utkom manuskriptet, Le Premier homme (Den första människan) , i Frankrike, redigerat av författarens dotter Cathe-rine Camus.


Mitt omdöme:

Jag tycker att boken var intressant upplagd och även innehållet. Jag kom på att jämföra mig själv med hur Mersault tänkte ibland, t.ex. när man tycker att allt är meningslöst. Själva språ-ket är ganska korthugget, i början var det tradigt eftersom man inte hade kommit in i boken ordentligt. Men ju mer jag läser blir handlingen och berättelsen tätare och mer gripande. Det är en annorlunda bok. Boken är också avdelad i två delar och det tycker jag också var en rolig sätt att skriva en roman. Hans sätt att indela boken associerar jag till hur jag skrev som barn.

Med detta menar jag att det är ett litet hopp/av...