Romantiken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vad är romantiken?

Summary

Well so what is our purpose of the paper, it all begins with the big picture over the romanticism epoch that had a big influence with all its literature on the society. And with our questions that is supposed to bring some light over the romanticism epoch and it begins with the poem that we have analysed to bring out how its connected to the romanticism and how you can see it. We also have as our questions about the romantic epoch origin and what’s characteristic about the romanticism. And our method has been searching through books and surfing the web we have also read a book: Frankenstein by Mary Shelley. To answer the first question: How is a poem connected to romanticism written and how can you see that it’s from the romanticism epoch? A poem from the romanticism epoch is about feelings, nature and supernatural things. What was the romanticism origin? It was a reaction to the “The Age of Enlightenment” and the people during the romanticism epoch stopped believing in that the society was to be built by science. What is typical about the romanticism? You abandoned the rules for how the literature structure was created and began to create more with dreams and feelings.

Innehållsförteckning

1 Inledning 4
1.1 Ansats 4
1.2 Syfte 4
1.3 Frågeställning 4
1.4 Metod 4
1.5 Material 4
1.6 Disposition 4
2 Romantikens historia och bakgrund 5
2.1 Bakgrund 5
2.2 Romantikens utveckling 5
2.3 Innan den ”riktiga” romantiken 5
2.4 De nya författarna 5
2.5 Religion synen 5
3 Romantikens påverkan 6
3.1 Symbolism 6
3.2 Realism 6
4. Romantiken i Sverige 7
5 Vad är det som utmärker romantiken? 8
6 Konst, Musik och Drama 11
6.1 Konst 11
6.2 Musik 11
6.3 Drama 11
7 Diktanalys 12
7.1 Dikten 12
7.2 Diktanalysen 12
8 Recension/analys utav Mary Shelleys Frankenstein 13
9 Slutdiskussion 14
10 Källförteckning 14

1 Inledning

1.1 Ansats
Vi har fått uppgiften att ta reda på vad tidsepoken romantiken är. Vad som är utmärkande, varför romantiken uppkom och hur romantiken har påverkat världen.

1.2 Syfte
Syftet med arbetet är att ge en bild över romantikens tipsepok. Litteraturen har varit en mycket påverkande del i samhället. Vilket gör att man även får en inblick i hur utvecklingen har gått till.

1.3 Frågeställning
• Hur ser en dikt ut som är knuten till romantiken och hur kan man se det?
• Hur uppkom romantiken?
• Vad är utmärkande för romantiken?

1.4 Metod
Fakta kommer vi framförallt att söka i böcker. För att få en inblick hur en bok är skriven för att vara utmärkande för romantiken kommer vi läsa en sådan typ av bok och därefter göra hänvisningar till den. Samt en dikt kommer att användas för att i dikten visa på vad som är utmärkande för romantiken.

1.5 Material
Vi kommer att söka svar på våra frågor genom att leta fakta i böcker och på Internet. Vi kommer även att läsa en bok som är utmärkande för romantiken. Informationen vi finner på Internet kommer vi vara mycket källkritiska mot.

1.6 Disposition
I början av rapporten kommer vi att göra en introduktion till romantiken. Därefter svara på de frågor vi har ställt oss. Avslutningsvis sammanställer och drar en slutsats över våran rapport.

2 Romantikens historia och bakgrund

2.1 Bakgrund
Allt som hände inom litteraturen förr, varje gång en epok dog ut och en annan uppstod var det motreaktioner på den föregående epoken. Efter upplysningstidens förnuftstro kom romantiken fylld av känsla drömmar och fantasi. Under upplysningstiden var det främst bildade och framgångsrika personer som författade. Under romantiken drömde de unga och hungriga författarna sig bort till en värld utanför samhället.

2.2 Romantikens utveckling
Industrialismens städer växte, jobben var smutsigare och slitsammare än vad man var van vid. Allt färre på landet svalt, inne i de stora säderna växte slummen och här föddes inget nyskapande, man flydde till naturen, till paradiset. I hela Europa började romantikens frigörelse sprida sig, Frankrikes revolution ändrade inte mycket i deras litteratur dock. Dikter och texter hade fortfarande strikta lagar från klassicismen. Folk som tidigare hade hyllats som hjältar, nytänkande vetenskapsmännen som Newton kritiserades nu, folket tyckte inte att en värld bara kunde byggas med förnuftet.

2.3 Innan den ”riktiga” romantiken
Det är svårt att säga exakt när en epok börjar, folk som levde på den tiden uppfattade inte med en gång att en ny epok tog sin början. Det är först i efterhand man förstått när epoker börjat och slutat. Även under upplysningstiden fanns det mystiska undermedvetet i folks tankar. Under den senare delen började således dessa tankar få liv i form av texter. Detta kallas förromantiken.

2.4 De nya författarna
De nya unda författarna gjorde uppror mot samhällsidealen och mot förebilder som dom inte vill ha som sina förebilder, främst deras fäder. Folk ville ta naturen till sig och känna sig ett med naturen. Kyrkan ansågs inte ta fram det riktigt sköna ur naturen och istället för logiskt och förnuftigt tänkande stormade känslorna både inom litteraturen, konsten och musiken. Detta hände väldigt snabbt och det som tidigare varit gott vändes snabbt till ”ont”. Romantiken drog fram som en ljummen vårvind över Europa.

2.5 Religion synen
Under upplysningen hade man tanken att Gud fanns och hade skapat världen men att han nu litade på att människan avslutade jobbet, ateism var inte heller ovanligt. Under romantiken sågs det gudomliga mest som en känsla. Romantikerna hade den tron som de flesta kristna har i vår tid att Gud finns i allt.

3 Romantikens påverkan

3.1 Symbolism
Symbolismen är en litterär och konstnärlig strömming som skapades under 1890-talet den främsta uppgiften i symbolismen var att ge skönhetsupplevelser och stämningsvärden. Själva symbolismen började som en litterär rörelse inspirerade av franska poeter som tyckte att fantasin var den viktigaste källan till skapande. Det här tankesättet fördes vidare till bildkonsten och blev en reaktion mot realismen men kan även ses som en fördjupning av realismen och naturalismen. Symbolismen koncentrerar sig på att avbilda den inre verkligheten, mystik, djup och hemlighetsfulla saker. Symbolismen var ett sätt att förklara tillvarons yttersta gränser där dom vanliga orden inte räckte till.

”Åh ingen dödlig kunde uthärda det anletets fasa. En mumie, som återuppväckts skulle inte vara lika vedervärdig som den stackars uslingen. Jag hade skådat honom halvfärdig; han var ful då; men när dessa muskler och leder fick rörelseförmåga, blev han något som inte ens Dante kunde ha skapat”

Det här citatet från Frankenstein tycks ha en viss symbolism i sig när han beskriver mystik, djup och sin hemlighetsfulla skapelse.

3.2 Realism
Realismen kan ses i två synvinklar, En reaktion mot den orealistiska romantiska litteraturen eller som en återgång till upplysningens litterära strömmingar. Realismen har som syfte att skildra den nakna sanningen utan förskönande omskrivningar. Personerna som är figurer i realistiska verk är sällan så stereotypa i sin framtoning och mer vardagliga i sina personer. Hela den romantiska litteraturens stämning raderas nu ut för att förbytas mot en enkel, kall och mycket detaljrik berättarstil. Denna berättarstil börjar där realismens satir slutar. Man kritiserar helt öppet vår samtid och inser människans simpelhet. Man är inte odelat kritisk i sin människosyn utan snarare just realistisk i sitt förhållningssätt till den mänskliga naturen och dess omgivning som t.ex. författarna som beskrev vanliga människors sociala och ekonomiska förhållanden.

”Sådan var mitt kära husbondfolks historia. Den gjorde ett djupt intryck på mig. Genom de inblickar den gav mig i samhällslivet, lärde jag mig att beundra deras dygder och ta avstånd från mänsklighetens laster”1

Den här texten från Frankenstein har en viss realism i sig som beskriver den mänskliga naturen och vanliga människors förhållanden.


4. Romantiken i Sverige

Runt år 1820 hade romantiken riktigt rotat sig och blivit erkänd i Sverige. Men det hade då tagit flera år sedan den romantiska kulturen först kom in i landet. Detta skedde redan väldigt tidigt på 1800-talet då den svenska tidigare så franskinspirerade (Klassicism och Upplysning) kulturen från många håll fick konkurrens från de unga och moderna romantikerna. I huvudstaden så lyckades alltjämt upplysningsmännen och klassicisterna hålla kvar greppet, men i universitetsstäderna Lund och framför allt Uppsala fick romantiken ett starkt fäste. De unga var hungriga och ville ha förändring och när censuren 1810 avskaffades så kunde de också ge uttryck för sitt tycke i debatter och kritiska texter, såsom Phosphoros. Phosphoros var ett månadsmagasin som innehöll allt ifrån litteraturkritik till poesi som gavs ut av Auroraförbundet. Auroraförbundet bildades 1808 och medlemmarna kallades fosforiter efter den tidigare nämnda tidningen.

Uppsala var som sagt den stad där den svenska romantiken spirade som kraftigast. Här ifrån kom också en rad personer som haft en stor betydelse för romantiken i Sverige. En av dessa var Erik Johan Stagnelius. Han var kanske den mest framstående av alla romantikerna i Sverige och blev mäst känd för sin dikt Näcken. Stagnelius kom inte från Uppsala utan från den mindre av de två öarna i öster, nämligen Öland. Han hade ett föga smickrande öknamn, ”Den lille fule ölänningen”, och att han inte såg särskilt bra ut var något som han själv hade insätt, han sa själv att han led av fulhet. Detta var något som inspirerade hans skrivande. Dikterna handlade ofta om hans utanförskap och dåliga kontakt med kvinnor. Han dränkte ofta sina sorger i alkohol och ska ha betett sig riktigt svinaktigt åt, det finns också information om att han var narkoman och då använde sig av opium. Han var kort och gott alltså inte någon vidare sällskapsmänniska. Däremot var han som sagt en väldigt duktig diktare och använde sig ofta, som många andra romantiker av bilder från naturen och en motsättning mellan dröm och verklighet. Motsatser var över huvud taget något som han ofta använde sig av i sitt skapande.

Förutom Uppsala och Lund så var Värmland ett starkt fäste för romantiken i Sverige. En av romantikerna som kom därifrån var Esaias Tegnér. Tegnér var oerhört populär, inte bara i Sverige utan också till viss del i Tyskland. Man skulle kunna säga att han var Sveriges första bestsellerförfattare, även om det tog otaliga år innan det uttrycket började myntas. Esaias blandar i sina dikter influenser från klassicismen med romantiken. Olyckligt vis så har hans politiska verk brukats av nationalister, främst hans dikt Svea.

”Man kan om honom säga, att han slog an strängar i vårt folks själ, som ännu efter hundra år ljuda starkt och vackert, och som kanske för alla tider kommer att kunna samla nordisk ungdom till ädla gärningar kring höga ideal".


"Visserligen kastar i dag intet nederlag sin slagskugga över vårt land, visserligen ha inga provinser gått förlorade, men den inre tvedräkten som förgiftar samhällslivet, den anda av håglöshet, som förlamar handlingskraften, har skapat en känsla liknande den, ur vilken "Svea" sprungit fram, en känsla som frammanat nysvenskheten.”

Tegnér ansåg att han kom i kontakt med en högre värld under sitt skrivande liknade diktning vid en helig akt. Esaias Tegnér var inte den ända framstående romantikern från detta landskap, utan Erik Gustaf Geijer var också värmlänning. Han studerade för övrigt också i romantikfästet Uppsala. Geijer skrev också en del politiska skrifter och var med och startade Götiska förbundet 1811, han skrev också förbundets tidskrift, Iduna. Han skrev självklart också med gotisk stil och hans dikter utspelade sig ofta i herrgårdsmiljöer. Men under slutet av 1830-talet, vid 55 års ålder, ändrade han sin syn på politiken och övergick till en mer liberalistisk inriktning. Hans ändrade politiska syn gjorde att han förlorade flera av sina tidigare vänner, vilket gjorde honom mycket deprimerad. Detta beskriver han i dikten ”På nyårsnatten dagen 1838”. I dikten framkommer också hans tro vilken var mycket stor.

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! – så är hans ödes bud;
Och i djupet bor, som uti himelen, Gud.


5 Vad är det som utmärker romantiken?

Romantiken som epok tog sin början runt 1770 och höll i sig ungefär fram till 1850. Vad är det då som utmärker romantiken som epok? Romantiken handlar mycket om känslor och att man skulle lite på sina känslor. Känslorna gick före förnuftet. Romantiken växte fram som en motsvarighet till upplysningen. Upplysningen stod för att kunskap och vetenskap och romantiken som epok var helt motsatsen. Känslor, tankar och drömmar var det viktiga. I Mary Shelleys Frankenstein finns en vass kritik mot vetenskapen, i boken går allt fel för vetenskapsmannen Frankenstein när han skapar ett monster utav misstag. Under romantiken såg man också mycket tillbaka till äldre dagar och dyrkade medeltiden med dess riddare och ädla handlingar. Naturen var också ett mycket viktigt inslag under epoken, naturen beskrevs storslagen, höga spetsiga berg, rasande hav och solnedgångar över skogar var vanliga inslag i romantiska naturbeskrivningar. Detta kan ses överdrivet på många sett men det var det också.

"Jag stod vid Arveyrons källor, vilka springer fram ur en glaciär, som långsamt drar sig ner från bergskammen och blockerar dalgången. Ofantliga berg reste sina tvära väggar framför mig, glaciärens ismurar hänge över mig, några förvridna tallar stod utspridda runtom, och den högtidliga tystnaden i detta den majestätiska naturens audiensrum bröts endast av vågskvalp, ett väldigt isstyckes fall, ett snöskreds dån, eller ett eko mellan bergen från ismassor som rämnade tid efter annan med stilla med orubblig lagbundenhet, som om isen varit en leksaki dess händer. Dessa sublima storslagna scener erbjöd mig den största tröst jag kunde ta emot."

Här i Mary Shelleys Frankenstein syns ett tydligt exempel på storslagna naturbeskrivningar som var vanligt under romantiken. Naturen visas fram så storslagen och människan är något mycket litet som lever i någonting stort och mäktigt. I de romantiska litterära verken var det inte bara själva naturen som var ståtlig och mäktig, även byggnadsverken som beskrevs var ofta ståtliga verk som t.ex. slott, kyrkor, palats och andra storslagna byggnadsverk.

"Vi såg många borgruiner på randen till stora stup, omgivna av svarta skogar, höga och otillgängliga."

Dessa aspekter med känslan, eftertanke, den mäktiga naturen skapade en grund för att kunna lägga in övernaturliga inslag och dessa finns ofta med i de romantiska verken. Under romantiken så beskrevs ofta mystik och drömvärldar och något som vackert och underbart eller motsatsen fruktansvärt och vidrigt och ont. Under romantiken var det ofta antingen eller, det som beskrevs, beskrevs mycket storslaget och överdrivet.

Det som var utmärkande i litteraturen under romantiken blandade sig givetvis även med samhället i viss mån. Under romantiken verkade många utav de stora klassiska kompositörerna som t.ex. Beethoven och Wagner. Den klassiska musiken passade den romantiska litteraturen med sin storslagenhet.

Romantiken skiljer sig väldigt mycket från tidigare litterära epoker, här finns det mycket mera rum för eftertanke och känsla och övernaturlighet. Jag tycker att romantiken som litterär epok Är ganska så mycket "flummigare" än tidigare litterära epoker. Det är verkligen en skarp skillnad mot upplysningen och dess strävan efter bildning och vetenskap. Jag tycker mycket utav romantikens budskap verkar härligt som jag ser det så är det att drömma sig bort till fjärran länder och fundera, filosofera och tänka efter. Mycket utav inspirationen till romantiken kommer från medeltiden men också från den forna antiken med sina sagor och berättelser. Att romantiken som epok fick de drag som den fick passade nog bra in i tiden tror vi. Det var dags att börja fundera över vad allting egentligen handlade om. Man höll för fullt på att utforska världen, utvecklingen gick snabbt framåt, utbildning blev viktigare och kyrkans roll hade ändrat sig. Kyrkan hade inte längre lika stor makt. De romantiska dragen passar nu väldigt bra in i tiden folk ville drömma sig bort och tänka efter och då passade det romantiska dikterna och berättelserna väldigt bra. Människan har alltid behövt något att tro på eller att drömma sig bort och tänka på något annat än bara "det vanliga" och här kommer romantiska berättelser bra in.


En annan sak som också utmärker Romantiken är att de kvinnliga författarna ökade i skara. Mary Shelley författaren till Frankenstein har blivit en utav de mest kända.

Det övernaturliga i de romantiska berättelserna var ofta något mycket framträdande. I Frankenstein Är det monstret som står för detta. Detta omänskliga vidriga monster som beskrivs verkligen groteskt. Människorna är rädda för honom och kan inte förstå honom trots att han egentligen vill bli förstådd. Formen utav övernaturlighet Är mest en skräck i Frankenstein, rädslan för monstret och vad monstret skall göra. Frankenstein vet inte vart monstret gömmer sig och vad det skall ta sig till. Det är denna ovisshet som utnyttjas i boken och det är ganska så generellt med denna typ utav skräckromantik att författaren använder ovissheten för det okända som medel för att ge en skrämmande känsla. För vem är inte rädd för det okända? Svaret är enkelt, alla. Det som man inte är van att se och det som beskrivs med ordet övernaturligt är mänskligheten rädd för. Detta utnyttjas i såna här typer utav skrifter som Frankenstein.

"The oldest and strongest emotion of mankind is fear, and the oldest and strongest kind of fear is the fear of the unknown." skriven av H.P Lovecraft

6 Konst, Musik och Drama

6.1 Konst
Under romantiken betonades och framhävdes känslan i bilden mer än tidigare, men liksom tidigare målar man efter figurativt stränga krav. Konstnärernas status höjdes från att tidigare inte ansets som nåt speciellt till att anses som ett romantiskt geni. Man anser att denna bedömning av romantikens konst inte var överskattad. Man lever än idag med dessa värderingar, men idag utsetts dom för en hård kritik. En del av romantikens konst var lik den som fanns innan. Man målade även nu av naturen och en del utomjordiska varelser.

6.2 Musik
En skillnad mellan romantikens musik jämfört med upplysningstidens musik är att man nu gör musik med mer känsla och fantasi. Man hade förut försökt hålla sig inom vissa regler. Under romantiken kom flera än kända kompositörer fram. En av dom var Beethoven som många ansåg vara den perfekta romantikern. Den musik han skapade influerade många andra kompositörer under romantiken. Beethoven föddes i Tyskland 1770 och hans far trodde länge att han skulle bli en ny Mozart, som skapade mästerverk redan vid 5 års ålder, men sp blev inte fallet utan Beethovens genombrott kom först när han var drygt 20 år. Han skrev nu både symfonier och pianomusik. Dessvärre blev hans hörsel nu sämre och sämre, och efter fyra år var han så gott som döv. Men han la inte ner att skapa musik för det, utan han skrev nu musik efter vad han kunde höra inuti sitt huvud. Och musiken han nu skapade var inte sämre än tidigare utan tvärt om, några av hans mästerverk skapade han under sina sista år i livet bl a den 9:e symfonin.

6.3 Drama
En av de franska romantiker som skrev drama var Alexander Dumas d.ä. Han skrev faktiskt en pjäs om Sveriges drottning som då hette Kristina. Denne Alexander övergav efter ett tag sitt skådespelförfattande för att syssla med att skriva äventyrs romaner.

Ryssland hade även de romantiker som skrev drama. En av dom va Alexander Pusjkin, som föddes 1799. Han var, som många andra, påverkad av lord Byron och Goethe. Pusjkins far var av rysk adelssläkt med hans mor var afrikan. Denne Pusjkin råkade ut för denna hemske tsar som hette Nikolai den förste därför att Pusjkin hade skrivit en del upproriska texter som tsaren inte tyckte om. Han tvingades nu till landsflykt. Pusjkin skrev sina dramer och versberättelser på en stil som kallas Byronsk. Men hans största verk var inte ett drama utan en versroman som heter Eugen Onegin. Som han skrev mellan åren 1823 till 1831.

7 Diktanalys

7.1 Dikten
”Narcissus
Narcissus gick att släcka törstens brånad
I källans tysta, spegelklara våg,
Sin egen skuggbild han i vattnet såg
Och intogs genast af en mystisk trånad.
Från glädjen skiljd i lifvets blomstermånad,
Med våta kinder och förvirrad håg
Vid källans spegel suckande han låg
Och snart till ända löpta Parkens spånad.
Ej ärans lager blomstrat i hans hår,
Han gladdes alldrig i en krets af vänner
Och ingen Flicka kysste borrt hans tår.
Ve den hvars själ sin egen gudom känner
Och idealets verklighet begär!
För honom jorden inga rosor bär.” Skriven av Stagnelius

7.2 Diktanalysen
Dikten är baserad på en grekisk myt om Narkissos en ung grekisk gud som får se sin spegelbild i en damm och blir förälskad i den. Narkissos tynar bort av sin självupptagenhet och förvandlas till en blomma. Blomman han förvandlades har döpts efter Narkissos och heter Narcissus, vilket är samma namn som på dikten.

Att denna dikt härstammar från romantiken syns främst i de tre sista raderna. Där författaren själv talar om varför det är synd om Narcissus som är så självupptagen. Där fördömer författaren den egocentriske som begär fulländning och inte kan nöja sig med det den har. Det som är utmärkande för romantikens poeter är att de kan se det vi andra inte ser och det vill vi säga att Stagnelius förmodligen gör, han återberättar berättelsen om Narkissos med hjälp av natur och känslor det krävs något extra för att kunna beskriva en sådan händelse på det viset. Men en tanke väcks när man läser de tre sista raderna och det är att Narkissos vågar drömma om något bortom denna verklighet, det känns som att Stagnelius missar det och enbart fördömer honom för att bli allt för upptagen i sig själv. Dikten handlar om egocentricitet och genom exemplet med Narkissos så försöker Stagnelius få oss att inse att vi inte kan begära det perfekta utan helt enkelt nöja oss med mindre om vi ska leva lyckliga.


8 Recension/analys utav Mary Shelleys Frankenstein

Romanen handlar om vetenskapsmannen Frankenstein som blir mer och mer intresserad utav anatomi och hur kroppen fungerar. Tillslut får han idén att försöka skapa en levande människa utav död vävnad alltså ett lik. Efter ett långt och mödosamt arbete lyckas han få liv i kroppen men istället skapas en monsterliknande varelse. Berättelsen handlar sedan om Frankensteins kamp emot monstret men också om kampen om sitt eget inre.

Boken är skriven i en skräckromantisk stil och utspelar sig på många platser med en dramatisk och romantisk natur. Monstret i berättelsen står för det omänskliga och övernaturliga. Jag tänkte gå in lite närmare på monstret och dess aspekter. Monstret som Frankenstein skapar är inte riktigt ond och vill ofta egentligen möta vänskap och kärlek men istället så möts han av avsky och förakt och då tar han till våld och brutalitet. Monstret som Frankenstein skapar blir otrolig vulgärt och hemskt. Skapandet utav monstret kan ses som en kritik mot upplysnings idéer om kunskap och vetenskap. Här ser vi tydligt hur snett det går för hans experiment, han går in för uppgiften totalt och följderna blir katastrofala. Just detta hur snett det går med skapandet utav monstret tycker vi kan jämföras med en annan skrift som vi arbetade med tidigare i år nämligen en del utav gullivers resor, resan till Laputa. I den skriften går också vetenskapsmännen in för sina uppgifter totalt men det blir inte som de har tänkt sig. Men monstret har fler funktioner i texten. Monstret är hela tiden utanför världen och ser lycka och glädje men kan aldrig komma nära den själv. Han försöker flera gånger och vill försöka vara vänlig men hans groteska utseende och beteende gör att han blir frånstött. Monstrets bemötande tycker vi kan jämföras med mycket hur olika typer av människor blir bemötta, när man ser annorlunda ut och agerar annorlunda. Monstret döms ut utav sitt utseende och bara det. När han pratar med en gammal man i en del utav boken så blir han så gott som accepterad men när de andra i stugan ser honom så utbryter paniken.

Detta tycker vi är en kritik mot att mänsklighetens förmåga att döma ut andra genom att se utseendet. Kritiken som vi ser visar mänsklighetens otroliga ytlighet. Detta tycker vi ger en liten tankeställare att man skall fundera lite mera och inte handla di...