Säkerheten hos dagens bilar har ökat avsevärt de senaste åren. Med hjälp av
extra och ultra höghållfasta stål har man kunnat göra deformationszoner som
kan ta upp mycket energi. Vid en krock så sker en deformation i de
energiupptagande zonerna. De energiupptagande delarna är integrerade i
karossen så ett byte av dessa delar är mycket tidskrävande och dyrt. Därför
är det önskvärt att kunna rikta den deformerade delen och bibehålla de
mekaniska egenskaperna på detaljen.
För att reda ut riktningens påverkan på de mekaniska egenskaperna gjordes
försök på tre olika kallvalsade ståltyper, ett mikrolegerat, ett tvåfas och
ett refosstål (YP350, DP600, RP270). Försök utfördes på prov värmda vid 400,
600 respektive 800 oC efter att materialet deformerats genom förlängning med
3, 6 eller 9%.
En förhöjd temperatur ger en sänkning av sträckgräns och brottgräns för
samtliga tre material. Sänkningen är störst för tvåfasstålet, där även den
största ökningen i brottförlängningen sker. Vid 3-punkts balkböjning erhölls
tydliga resultat. För de balkar som blivit riktade med värme krävdes högre
knäckkraft. Vid ytterligare deformation erhölls samma storlek på
knäckkraften som för opåverkade balkar.
För de balkar som blivit kallriktade så var ökningen i knäckkraft marginell
jämfört med de opåverkade balkarna. Denna trend var lika för alla tre
ståltyper. De FEM-modellerade balkarna uppvisade samma geometriska
deformation som de verkliga balkarna. När det gäller knäckkraften så
uppvisade de värmepåverkade balkarna en minskning i knäckkraft jämfört med
orginalbalkarna.
Vid värmning av höghållfast stål tappar stålet i hållfasthet. Graden av
förluster beror på hur hög temperatur som använts. Vid deformation av
materialet så minskas den kvarvarande brottförlängningen. En värmning kan då
återge denna förlust till priset av en minskning i brotthållfasthet.
Den praktiska provningen av balkarna visar ingen betydan...
