Sammanfattning
Handeln har i alla tider varit stadens viktigaste funktion. Både direkt och
indirekt har handeln varit den viktigaste stadsbildande faktorn, men
kommunikationsmöjligheter och placering har också haft betydelse. Sverige har
alltid legat långt framme vad det gäller strukturomvandlingar för handeln. I
början av 1900-talet var handeln förlagd till kvartersbutiker och saluhallar
och till stadens torg. I flesta fall var det gångavstånd till butikerna och
väldigt få hade tillgång till bil.
De stora förändringarna som skedde inom handelsutvecklingen, skedde bland annat
under 1940-50-talet då ett antal centrumanläggningar byggdes, däribland Årsta-
och Vällingby centrum. 1950-talet delades stadens funktioner in zoner, större
etableringar kom till, och snabbköpen bredde ut sig. Under 1960-talet började
stormarknader etableras så smått i mer petrifierar lägen av staden. Under
1970-talet var stads- och handelsutbyggnaden helt inriktad på nybyggnation av
de stora förorterna och dagligvaruhallarna. Konkurrensmedlet som användes vara
volym och stor säljyta. Butikerna sålde inte längre enbart livsmedel. Varuhusen
sökte sig allt mer till billigare lokaler utanför stadskärnan, framförallt till
äldre industriområden.
1980-talets ekonomiska tillväxt innebar en större efterfrågan på varor och
tjänster. Stormarknaderna spred sig utanför tätortsbebyggelsen och bilen fick
en allt större roll i stadsbilden. Under senare år har människor förändrat sina
inköpsvanor och veckohandlar ofta i städernas utkanter. De större kedjorna har
också dragit till sig annan handel. De som påverkas negativt av denna
utveckling är de som inte har tillgång till bil. Men tendensen under de senare
åren har varit att handelns åter söker sig till mer kundnära områden.
Genom att människor väljer att göra sina inköp på stormarknader utanför staden
minskar underlaget för handel i staden. Den bostadsnära servicen försvinner
därför. Väldigt få eller inga människor bor i dagens handelsområden, vilket har
resulterat i att man måste transportera sig dit. Men i gengäld har de lägre
priser och bättre öppettider. Butikerna har även fått andra funktioner som
post- och banktjänster, vilket har resulterat i att tillgängligheten till dem
blir allt viktigare
Överskådligheten i de svenska städerna har gått förlorad till följd av bilens
genomslag.
Genom trafikseparering har man försökt tillgodose de olika trafikanternas krav
på tillgänglighet. Där människor bor har man velat ta bort luftföroreningar,
olycksrisker och buller, vilket har resulterat i en uppdelning av städernas
funktioner. Idag finns det tre separata beståndsdelar bostads-, industri-, och
serviceområden. Därför har det blivit längre avstånd, ökad trafik, ökad
ytkonsumtion och minskad tillgänglighet för många.
Idag ger sig en alternativ strömning till känna, detta genom en önskan om en
mer kompakt struktur av mindre kärnområden som ett alternativ till
utflyttningen till landsbygden. Integrering är ofta slagordet för dessa kärnor,
vilket i stor utsträckning handlar om närhet och tillgänglighet.
Att planera för en hållbar stadsutveckling innebär att man måste planera för
ett rikt och blandat stadsliv. Man måste planera in platser med andra kvalitéer
så som rekreation- och avkopplingsytor.
Dagens bestämmelser och rekommendationer underlättar inte en
funktionsintegrering. Som det ser ut i dag så har zoneringsplaneringen skapat
otrygga miljöer, där människor inte vill vistas i under delar av dygnet.
De externa handelsområdena som finns idag har till stor del uppförts utan
arkitektonisk tanke, de estetiska värdena har fått stryka på foten för andra
intressen. De fyrkantiga lådorna är inte anpassade till sin omgivning och är
många gånger utformade för att minska inbrottsrisken och kostnaderna.
Parkeringstillgången är också en anledning till varför handeln väljer att
förlägga sig i externa lägen. Parkering kräver stora ytor. Problemet ligger
även i avstånd mellan parkering och butik.
Butikernas lastzoner måste också lösas attraktivare för att människor skulle
vilja bo i dessa områden.
Trots att handeln skulle kunna göra ekonomiska vinster så finns det ytterligare
en faktor att ta hänsyn till. Var vill människor bo? Och hur mycket får det
kosta? Och vad kan ett sådant integrerat handelsområde erbjuda som befintliga
bostads- och handelsområden inte erbjuder?
Oftast är det inte heller kommunen i sig som tar initiativet till en etablering
av ett externt handelsområde utan oftast byggbolag, investerare eller
handelskoncerner. Kommunen har därför ofta ingen handlingsberedskap inför
diskussionen kring lokalisering och etablering. Därför får marknadskrafterna
ofta högre prioritet än de sociala och estetiska värdena.
Den första juni 2003 kommer riksdagen ta ett beslut om huruvida lagen om
tredimensionell fastighetsbildning ska träda i kraft. Denna lag skulle göra det
möjlig att avgränsa fastigheter uppåt, neråt och emellan. En fastighet skulle i
så fall kunna uppföras utan eget marko...
