Digerdöden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vad är egentligen denna böldpest för någonting?

Yersina Pestis. Ja, det är den ”fina” termen för det vi kallar böldpest. Den är en inre parasit på råttor.

För att människor ska smittas, måste nära kontakt mellan råtta och människa, förekomma.
Svartråttan, som levde nära människor, blev självklart en effektiv pestsmittare.
Det finns en speciell råttloppa, Xenopsylla cheopis , som bar på pesten. Lopporna hoppade inte ofta på människor, men kunde göra det när den ska lämna en död råtta som håller på att kallna och inga andra råttor finns i närheten.
När människor sen blivit sjuka, hoppar loppan vidare och sprider pesten.
Pesten kan övergå till lungpest och smittas då genom luftvägarna direkt till de andra människorna. Även råttor kan få lungpest och smittar då människor på samma sätt.

De första symptomen var stora svarta bölder på kroppen. I armhålor, hals och skrev. Det rann blod ur bölderna, och därefter fick man svarta fläckar p g a inre blödningar. Man plågades mycket svårt, och vanligen dog man inom loppet av 5 dagar.
Andra kunde få hög feber, angrepp på lungor och andningsvägar, blodiga upphostningar och blod i urin och avföring. Dessa offer dog snabbare, inom 3 dygn men ibland t o m inom ett dygn.

Digerdöden till Europa

År 1347 i oktober anlände fartyg, som kommit från Krim, till Messina på Sicilien med många smittade. Delvis döda, delvis döende. Från Sicilien spred sig pesten mycket snabbt vidare till Italien, och efter bara en månad från anländandet på Sicilien hade pesten nått Frankrike. Därifrån spred den sig till England via den engelska Kanalen. Från Frankrike spred sjukdomen sig även till Nederländerna och Tyskland. Vidare från Tyskland spred den sig mot Ryssland och Novgorod

Av Nordens länder var Norge det första att få känna på Böldpestens härjningar. År 1350 nådde sjukdomen Sverige.

I stort sett hela Europa och nästan hela Ryssland blev drabbade utav pesten, men konstigt nog så klarade sig några få områden. Böhmen i nuvarande Tjeckoslovakien, och vissa delar av Ryssland, var de som klarade sig helt ifrån sjukdomens spridning. Varför vet man inte, men konstigt är det, eftersom pestens framfart var mycket påträngande och hänsynslös.

Människor dog så snabbt att de levande inte hann begrava de döda och likhögarna växte på städernas gator. Den medeltida staden var trång och ibland var bara gatorna nån meter breda. Många människor var fattiga, och hygienen var ju inte heller den bästa. Så man slängde ut på gatan det man ville ha av med, där svin och råttor gick omkring, och som ni förstår, var detta en perfekt miljö för bakterier att frodas i.
Hur hanterade människorna pestens spridningar?

Att råttor spred pest sedan 2000 år tillbaka kände man till redan, men många hade glömt bort det. De flesta hade aldrig hört talas om sjukdomen när digerdöden drabbade Europa.
Vissa människor trodde att det låg någonting övernaturligt i pestens framkomst, och att man inget kunde göra åt saken.
Andra människor trodde att pesten kom med vinden, och att man var tvungen att ha fönster av glas eller täckta av vaxat tyg för att hindra att pesten kommer in i husen. Man ansåg också att eld renade luften, och man brände gärna torr, välluktande ved inomhus. Endast när nordanvinden blåste ren kunde man tillåtas att vädra. Aldrig annars.

Pesten var Guds straff till människorna för att de syndat, trodde de flesta. Människorna var tvungna att göra Gud god igen, och det gjorde dom genom att gå på gatorna, barfota och med rep runt halsen. De klagade högljutt, grät och slet i sitt hår och slog sig själva blodiga med piskor.

Att fördomar, och att skilja på människors värde genom religioner etc., existerade också på den tiden bevisas genom att andra människor anklagade judarna för pesten genom att ha förgiftat dricksvattnet i brunnar. Judarna blev ju också smittade av pesten, men det tycktes de anklagande inte lägga märke till.

Även om läkarna avrådde människorna att ha kontakt med människor, och att vara försiktig i sitt val av mat och dryck, gjorde de det motsatta. Dom menade att man var tvungen att ta för sig av det goda i livet, för man skulle ändå snart dö.
Men vad hände sedan?

Digerdöden höll sig kvar i ungefär tio år i Europa, då den sedan återvände till den samma plats som det en gång startat; Krim.
Digerdöden var nu över, efter att ha dödat en tredje del av hela Europas befolkning. I Sverige utplånades omkring 200 000 invånare och kvar fanns nu ca 400 000.
Men pesten var för dess skull inte försvunnen. I ungefär 400 år fram över återkom den ungefär vart sjätte år. Men den här gången var det lättare att bli av med, för den drabbade oftast bara någon liten stad.
Sist som pesten drabbade Sverige var år 1710, och lämnade inte landet först 2 år senare. Värst drabbades Stockholm.

Efter digerdöden förändrades livet för människorna i Europa. Det var mindre folk som nu skulle ”dela på kakan”, så de flesta fick det ekonomiskt mycket bättre. De som varit fattiga blev nu ägare till övergivna lantgårdar, och bristen på arbetare var överallt stor. Därför steg även lönerna. Människorna började nu åter få hopp om livet.
Antalet människor ökade sakta med säkert, och bara efter 200 år var antalet människor i Europa ungefär som den var innan digerdöden slog till.

Digerdöden fick också människor att tänka på ett nytt sätt. Vilken var Guds mening med denna hemska plåga? Det kanske inte alls var Guds verk? Så det grepp kyrkan hade tidigare över människorna blev nu mindre.

Man blev bevisligen lyckligare. För livslusten ökade, man funderade inte så mycket på om att det enda som betydde var livet efter döden, utan började leva i nuet. Och njuta av det. Detta ledde till att flera uppfinningar och upptäckter gjordes under det följande århundradet.
Hur påverkade detta oss, här i Pajala?

Jag tror inte att digerdödens härjningar påverkade oss så mycket här i Pa...