Lövgången var ett vanligt element i trädgården under renässansen, och den var mer använd
här i Sverige än i övriga Europa. Lövgången blev troligtvis mer använd i Sverige på grund av att det kallare klimatet inte kunnat erbjuda samma blomsterprakt året om vilket gjorde att man istället arbetade med mer stabila element. Några utav dessa lövgångar finns bevarade än idag och är nu mer än 250 år gamla. Två av dessa finns på Vrams Gunnarstorps och Skabersjös
gods i Skåne.
Lövgångarna på Vrams Gunnarstorp och Skabersjö har kommit att bli två värdefulla element i den Svenska trädgårdskonstens historia, och man är angelägen om att bevara dem länge det går. De har ett unikt värde inte bara genom sitt gamla växtmaterial utan också genom sin form, som tuktats av flera generationers trädgårdsmästare. I och med att de blir äldre uppkommer inte bara nya värden utan även nya problem. Det finns inte bevarade lövgångar som är mycket äldre än dessa och det är därför första gången som vi handskas med den här typen av växtmaterial. Kunskapen om hur vi kan ta hand om och bevara dessa lövgångar på bästa sätt är därför liten.
Målet med arbetet har varit att upprätta förslag på åtgärder för vård och skötsel samt
långsiktigt bevarande av lövgångarna på Vrams Gunnarstorp och Skabersjö i enlighet med
Florensdokumentet och den svenska kulturminneslagen. Stora delar av arbetet har bestått i
litteraturstudier och sökande i olika arkiv, där målet har varit att teckna lövgångens historia. Jag har också gjort en inventering och dokumentation av hur Vrams Gunnarstorps och Skabersjös lövgångar ser ut i dagsläget, och jämfört denna med tidigare kartor och
illustrationer av lövgångarna. Den största biten i arbetet har dock bestått i ett
ställningstagande inför dessa lövgångars framtid, med förslag på lämpliga åtgärder inför
framtiden.
Mina långsiktiga mål är framförallt att bevara lövgångarnas form och växtmaterial. Här går inget före det andra utan jag anser båda dessa aspekter lika viktiga. Arbetet med framtida åtgärdsförslag varit en ständig balansgång mellan konsten och biologin i dessa lövgångar som har stora värden i båda aspekterna. För att hålla form och material så länge som möjligt påpekar jag vikten av näringstillförsel i form av organiskt material, som även till viss del kan fungera som föryngring. Förslag finns även på hur en uppstöttning av lövgångarna kan göras på ett skonsamt sätt, och på kraftigare beskärningsåtgärder där man går in och reducerar vikten av lövgångarnas grenverk.
De åtgärder som jag föreslår är baserade dels på lövgångens historia som element men
framförallt på dessa lövgångars individuella historia och den problematik som uppstått i dessa gamla lövgångar. Många av åtgärderna går ut på att skapa en större medvetenhet i det arbete man utför, exempelvis att istället för att beskära lövgångarna på det sätt som man alltid gjort ha ett mer specifikt mål i den årliga beskärningen.
Det skulle vara intressant att ...
