Tisadagarna med Morrie

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författare: Mitch Albom

Jag vet inte ens hur jag ska börja, boken är svår att beskriva med ord.
Det är viktigt att poängtera att syftet med boken inte är att roa dess läsare utan att ge dem lärdom om livet.

Morrie Schwartz var Mitch Alboms lärare på college i Massachusetts i slutet på 1970-talet. Han var enligt författaren en sådan lärare som betraktade sin elev som en oslipad men värdefull tingest, en juvel som kunde poleras med klokhet så att den blev klart glänsande.
Det har gått sexton år sedan Mitch såg sin gamle mentor. Vid hans examen lovade han att höra av sig till sin favoritlärare, det blev aldrig av att han gjorde det. Han begav sig istället till den ytliga världen i New York City och började jobba som sportjournalist. Han tycktes glömma alla råd och all den lärdom han fått av Morrie.

I mars 1995 råkade Mitch slå på TV:n, ABC-teves Nightline ställde tittarna frågan ”Vem är Morrie Schwartz?”. Mitch fick se ett program om sin gamle lärare som han aldrig sett honom förut. Morrie var sjuk, dödssjuk i en nervsjukdom. Han hade fått sin dödsdom sommaren 1994. I programmet delade han med sig av sin livserfarenhet som han skaffat sig genom livet.
Mitch bestämmer sig för att söka upp Morrie. Han besöker honom en tisdag i Morries hem. Han kommer i fortsättningen, fjorton dagar i följd, att besöka Morrie för att få sin sista kurs, en kurs mellan honom och Morrie. Ämnet var livets mening och undervisningen byggde på Morries erfarenhet och visdom.

Ingen examen hölls för att avsluta kursen, istället hölls en begravning, Morries begravning. Inte heller hölls det någon sluttentamen, men Mitch förväntades ändå skriva en uppsats om vad han lärt sig, resultatet blev den här boken. Under de privata tisdagsmötena som Mitch och hans coach Morrie hade togs ett flertal ämnen upp; förlåtelse, pengar, rädslan för att åldras, kultur, äktenskapet, kärleken, känslor, döden, familjen, saknad, världen och självömkan.
Morrie var inte rädd för att dö, han insåg vikten av livet men samtidigt att alla någon gång dör. ”Alla vet att vi ska dö, men ingen tror på det” (Morrie Schwartz) Morrie trodde och förstod utan fruktan.

Han hade så mycket klokt att säga, så kloka saker att jag måste skriva ner några av hans resonemang och hans favoritcitat.

Många arter drabbas av ödet:
Bara en hotar sig själv.

W.H. Auden,
Morries favoritpoet

”Älska varandra eller gå under”

”Döden är slutet på ett liv men inte på en relation”

”Släpp inte taget för tidigt, men häng inte kvar för länge”

Den här boken är väldigt stark, man blir oerhö...