Invandringen till Sverige är ett omdiskuterat och viktigt samhällsfenomen som
ligger i tiden. Asylärenden går oss oftast omärkta förbi och de flesta svenskar
har föga inblick i asylsökandes kamp om sin framtid. Vi tydliggör hur människor
känner sig behandlade och bemötta under denna process. På grund av den snabbt
ökade flyktingströmmen till Sverige, reagerar allmänheten mot invandring. För
asylsökande blir processen en grym vardag som för med sig brutala former av
mänsklig bortgallring. Bristen på tidigare forskning i området, beror på att
forskningsområdet inte är klart avgränsat. Syftet med denna studie är att
utifrån livsformsanalys fördjupa förståelsen för en grupp asylsökandes
vardagsliv i väntan på uppehållstillstånd. I de livshistoriska berättelserna
har fokus legat på att återge respondenternas vardagsverklighet. Studien
innefattas även av svenska röster, det vill säga de asylsökandes livspartner.
Genom detta urval anser vi att vi kommer närmare en förståelse för dessa
människors situation, eftersom vi definierar andras livsformer utifrån våra
egna livsformsspecifika värdegrunder. Den svenska partnern frambringar en
närhet i undersökningen, på grund av att vi svenskar lever under liknande
livsformer. Att även ta del av deras berättelse, gör det lättare för oss att
förstå tillvaron utifrån de asylsökandes perspektiv. Undersökningen genomfördes
utifrån en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer inom
följande områden; dåtid, nutid samt framtid. Livsberättelserna utgör endast en
kort bakgrundsförklaring för att sedan fokuseras på livet just nu, det vill
säga våra respondenters väntan på uppehållstillstånd. Under
asylsökningsprocessen ifrågasätts ständigt de asylsökandes trovärdighet.
Resultatet speglar hur studiens respondenter upplever och påverkas av väntan på
uppehållstillstånd samt hur vardagsverkligheten gestaltas. Tack vare
undersökningens tematiseringar blir varje röst hörd, utifrån de egna
livsberättelserna. De upplever det svårt att ständigt få sin trovärdighet och
sina känslor ifrågasatta av myndigheterna och att det leder till frustration
och en känsla av maktlöshet att inte kunna styra sitt eget liv. Den största
delen av både kärlekens- och arbetets livsform, går för våra respondentpar ut
på att nå ”det gemensamma familjemålet” – att själva ha rätten att få leva
tillsammans. Myndigheterna har krav på sig att uppnå full rättssäkerhet, men
forskning visar att beslutsfattarna avslutar enskilda asylärenden utan att göra
ett gediget grundarbete. Ofta avslår myndigheterna ansökningar med motiveringen
att de asyl...
