En berättelse är som vinden: om att erbjuda miljöer för en reflekterande litteraturläsning på tre olika program i gymnasieskolan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I gymnasieskolans styrdokument betonas skönlitteraturens sammanlänkande funktion, både över tid och i rummet. Skönlitteraturläsning ska få eleverna att reflektera över sin och andras situation i olika tider och kulturer. Litteraturteoretikern Louise M Rosenblatt talar om två slags läsning: efferent, en analyserande, litteratur-vetenskaplig läsning och estetisk vilket innebär en upplevelseläsning som i transaktion mellan text och läsare kan förändra läsaren i demokratisk riktning. Den efferenta läsningen är relativt lätt att åstadkomma och är därför vanlig i skolan, men hur kan man främja en estetisk läsning av skönlitteratur i gymnasieskolan? För att ta reda på detta, samt hur lärarens attityd till eleverna och läsningen påverkar hur skolläsningen och reflektionen gestaltar sig, har jag följt tre klassers boksamtal. Dessutom har jag fått ta del av två av klassernas läsloggar. Den danske litteraturvetaren Johan Fjord Jensen menar att i det postmoderna, fritidsinriktade samhället krävs en ny allmänhumanistisk kompetens. Denna kompetens vilar på de fyra humanistiska kompetenserna: den historiska, den kommunikativa, den kreativa och den kritiska kompetensen, och kallas därför för den femte kompetensen. Den femte kompetensen behövs för att kunna bygga en identitet som inte är beroende av yrkesrollen. Denna undersökning har också letat efter tecken på att detta slags kompetens får möjlighet att utvecklas med hjälp av skolläsningen. Undersökningen resultat visade att lärarens attityd och agerande kan påverka elevens läsning. Allra mest påverkas dock ...