Kriminalvårdens kritiska läge kräver nya tilltag beträffande möjligheter till behandling i anstalt samt hjälp till återanpassning till samhället. Strukturella och institutionella mönster förhindrar ofta ett verkställande av nytänkande rörande behandlingsformer och gör innovativa idéer svåra att genomföra. Föreliggande undersökning utfördes för att från insidan av fängelset få en djupare insikt om de strukturella och traditionella obstruktioner som existerar för kriminalvårdens nytänkande rörande kriminalvårdarens funktioner samt olika behandlingsmöjligheter på en sluten anstalt. Undersökningen baseras på intervjuer, observationer samt aktivt deltagande på en behandlingsavdelning för narkomaner på en av Sveriges slutna säkerhetsanstalter för män. Av informationen urskiljs en berättelse om avdelningen och dess invånare men även om fysiska och psykiska omständigheter rörande avdelningen och dess funktion. Därefter följer en jämförelse av olika teoretiska modeller rörande strukturella system, makt och individernas säregenskaper. Det största hindret som ligger till grund för problemen med behandling innanför murarna är den brist på tillit som existerar i alla led. Den löper som en röd tråd genom alla behandlingsmoment och är förankrad via en ömsesidig dehumanisering av respektive motsatsgrupp. Dessa motsatsgrupper har dessutom socialiserats till skepsis och aversion gentemot den andra gruppens värderingar och levnadssätt, vilket gör arbetet med att luckra upp fördomarna mycket trögrörligt. När behandlingen dessutom pågår i en strängt hierarkisk uppbyggd miljö med få möjligheter till en snabb förändring av maktstrukturer upplevs insatserna som att "simma motströms". Trots många obstruktioner som existerade i själva systemet fanns där intagna som var seriösa i sin önskan om att börja ett nytt liv och som dessutom hade goda prognoser. Dessa individer hade oftast bestämt sig av egen vilja innan de fick kontakt med behandlingsavdelningen men det är också dessa individer som bör vara i fokus för de riktade insatserna. Personalgruppen var också i förändring, dvs. större krav på utbildning och attityder lades på kriminalvårdarna nu än tidigare med tanke på de ändrade funktioner som ingick i vårdarens arbetsbeskrivning. Läsare av berättelser med personskildringar upplever inte sällan en iver över att få veta hur det gick med dem de läste om. I och med att denna undersökning behandlar ett fenomen där individen...
