”Visst mördar, slår och våldtar även helsvenska män, men aldrig med hänvisning till begreppet ”heder”” : En analys av pressens bild av hedersmord –januari 2002

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Denna uppsats undersöker debatten kring mordet på Fadime Sahindal utifrån ett feministiskt postkolonialt angreppssätt. Det är främst tre huvudfrågor som undersöks; Hur beskrivs de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld i media? Beskrivs de enligt stereotypa föreställningar om "förtryckta invandrarflickor" eller som handlingskraftiga individer?Den andra frågan är hur förövare av hedersrelaterat våld beskrivs?Den tredje och sista frågan är att se vilken/a synsätt på hedersrelaterat våld som dominerade nyhetsrapporteringen vid denna tidpunkt.För att få svar på dessa frågor analyserades artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet under januari 2002. I analysen användes kritisk diskursanalys.Analysen visar att de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld till stor del beskrivs som handlingskraftiga individer om strävade mot individuell frihet. Denna frihet är starkt sammankopplad med "svenskhet". "Svenskhet" beskrivs positivt och får symbolisera individuell autonomi och jämlikhet. De "svenska flickorna" beskrivs positivt och framställs som (ouppnåeliga) ideal för "invandrarflickorna".Förövarna av hedersrelaterat våld beskrivs som patriarkala och bakåtsträvande "invandrarmän". De ses dels som offer för sin "kultur" vilket gör dem predestinerade att handla på visa sätt, dels beskrivs de som psykiskt sjuka. Den första beskrivningen dominerar rapporteringen och i denna sker en stark uppdelning i "vi" ("svenska, jämställda män") och "Dom" ("invandrade, patriarkala män"). I liten utsträckning förekommer en kritisk hållning till detta essentiella sysnsätt på "Dom" och "deras kultur". Istället dominerar ett kulturessentialistiskt synsätt både vad gäll...