Den här uppsatsen handlar om hur campingturismen växte till i Piteå på 1950-
och -60-talet, och gjorde området till ett av Sveriges populäraste
campingområden. Enligt statistiken hade Piteå 4% av den totala campingen i
hela riket 1968. Vår uppgift har varit att försöka finna vilka faktorer och
aktörer som bidragit till att just Piteå kom att få en sådan framskjuten
position inom campingturismen.
I uppsatsen belyser vi hur bilismens genombrott under 1950-talet innebar
en snabb förändring i turistbeteendet, vilket fick som konsekvens att det
traditionella hotell och vandrarhemsboendet, kom att ersättas av boende i
eget tält eller hyrd stuga på campingplats. I mitten på 1950-talet blev
frågan om anläggande och drift av campingplatser en kommunal angelägenhet,
delvis beroende på att olika intresseföreningar hade börjat uppmärksamma
förändringen i turistbeteendet.
Turismen i Piteåområdet tog fart när pressen börjat att uppmärksamma de
naturtillgångar Piteå hade i sandstränderna och det gynnsamma klimatet.
Inom vårt undersökningsområde har vi funnit tre aktörer inom
campingturismen, det privata Piteå Havsbad, Piteå stadskommun med campingen
vid Norrstrandsbadet och Piteå landskommun med Pitholmens havsbad, som
samtliga expanderade i samband med att medias uppmärksamhet börjat locka
besökare till området.
Piteås badanläggningar med dess varma vatten var ett attraktivt besöksmål
för befolkningen i Nordkalottområdet. Det anses från många håll att det var
de norska turisterna som "upptäckte" Piteå som turistort. Norrmännen kom
att bli ett stort dominerande inslag på campingplatserna.
Samtidigt som turisterna började hitta till Piteå och dess campingplatser
pågick det annan verksamhet i Piteå stad. Det var Hantverks- och
industriför...
