Alfred Hitchcock & kort analys av filmen Psycho

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Alfred Hitchcock- skräckens mästare

· Inledning
· Biografi
· Filmer
· Kort Analys av filmen Psycho.
· Cameos- Hitchcocks varumärke

Inledning Alfred Hitchcock

Alfred Hitchcock kan utan tvekan kallas skräckfilmernas stora mästare. Han blev en pionjär inom den intellektuella och psykologiska skräckfilmen. Han skapade filmer på ett helt speciellt sätt; inga splatterfilmer som skrämde publiken i ögonblicket (lik filmen Scream), utan filmer med intellektuellt pussel och scener som gav en undermedveten rädsla. Hitchcock hade studerat teknik i Tyskland vilket gjorde att han behärskade ljussättning på ett alldeles speciellt sätt. Han var mycket petig på att få fram de rätta kameravinklarna och ansiktsuttrycken med den rätta ljussättningen, något man verkligen märkte i hans filmer. Hitchcock älskade att blanda sex, spänning, skuld och humor, och han hade oftast till avsikt att leka intellektuella spel med publiken. Han gillade att bryta det typiska skräckfilmsmönstret där han överraskade och manipulerade publiken utan att direkt avslöja vad/vem den/det onda var i filmerna. Hitchcock blev också mycket känd för sin förmåga att skapa en rädsla för det normala. I filmen Birds fick han som ett exempel fåglar, som de flesta av oss förknippar med fredliga vackra djur, att bli mördande rovdjur. Hitchcocks filmer satte sina spår bland publiken liksom filmhistorien. Hans förmåga att skapa filmer inspirerar fortfarande många människor i underhållningsbranschen. Hans filmer var geniala. De var inte bara filmer utan filmkonstverk.

Biografi
Alfred Joseph Hitchcock föddes i London den 13 augusti 1899. Han uppfostrades i ett fattigt katolskt hem och fick gå på en mycket sträng katolsk skola. Som barn var Alfred rätt ensam och utan kamrater. Han ägnade i stället mycket av sin tid åt att iaktta omgivningen och människors beteende. Alfreds far som ville att sonen skulle bli tekniker, dog när han var 15 år gammal. Det var då Alfred, som hade läst en teknisk utbildning efter fadern önskan, fick jobbet som skulle bli hans ingångsport till filmvärlden. Tack vare hans tekniska tallanger fick han 1919 texta skyltar för repliker i stumfilmer, och det dröjde inte länge förrän Alfred hade graderats upp till regiassistent. Det var under samma tid som han träffade sin blivande fru Alma, och tillsammans fick de Hitchcocks enda barn Patricia. Alma kom till att betyda mycket för hans kommande liv som regissör. Inget filmmanus lämnades in utan att det först hade godkänts av Alma.

Redan 1925 fick Alfred Hitchcock regissera sin första film, The Pleasure Garden. Hans stora genombrott som skulle få folk att rusa till biograferna som aldrig förr var emellertid filmen The Lodger (1926-27). Hitchcocks gjorde bra ifrån sig på vidare filmer, dock blev 30-talet ett mindre lyckat årtionde för honom då inga av hans filmer blev några vidare succéer. Det var nu Hitchcock tog sitt pick och pack och flyttade till filmstaden Hollywood i USA. Här hade han större möjligheter eftersom filmernas tekniska utveckling i USA utan tvekan var mycket bättre än den som fanns hemma i England. Under 30- 40-talet jobbade han mycket med den storslagne succéregissören bakom Gone with the wind, O Selznick. Det uppstod dock oenigheter mellan de två, och Hitchcock bestämde sig för att jobba ensam istället. Det lyckades han väl med, och bytte filmbolag till Warner Bros. I tre av hans filmer på 40-talet medverkade storstjärnan Ingrid Bergman.

50-talet blev Hitchcocks mest produktiva årtionde, där han också fick arbeta mycket med sin favoritskådespelare Grace Kelly i tre av sina filmer på 50-talet. Det som satte stopp för hennes vidare filmkarriär var självklart äktenskapet med kronprinsen av Monaco. Alfred Hitchcock hade nu blivit en rik och framgångsrik regissör som hade flyttat in i Los Angeles lyxiga område Bel Air.
Sextiotalet blev utan tvekan storhetstiden för Alfred Hitchcock liv som regissör. Han hade gjort sitt namn känt, som regissör (vilket inte är det lättaste precis). Varje gång han kom ut med en ny film, rusade folk till biograferna för att se den. Det var nu han kom ut med klassikerna Psycho, med den kända duschscenen. Och Birds, ett mästerverk där Hitchcock bl.a. Använde mycket ljudeffekter, och lyckades påverka biopubliken så starkt att många än idag få frysningar genom hela ryggraden varje gång de ser en fågelflock eller hör ljudet av en kråka.

1972 gjorde Alfred sin sista stora betydelsefulla
filmskapelse, Frenzy som tog oss tillbaka till hans hemkvarter i London. Hitchcocks sista film blev en trist film. Man märkte nu att han hade blivit gammal och att hans filmskapande nu hade nått sitt slut. Innan hans död blev Hitchcock adlad av Queen Elisabeth, och mottog ett hederspris från American Film Institute för sin betydelse inom filmens värld.
Alfred Hitchcock avled i sitt hem i Bel Air den 28 april 1980.

Filmer
Alfred Hitchcock gjorde sammanlagt 54 långfilmer. Han gjorde många klassikers, men otroligt nog fick Hitchcock aldrig någon Oscar eller Emmy för någon av dem. Han sopade dock hem en massa andra priser och nomineringar. Jag har valt att skriva om en av de filmerna jag har sett, det kanske största mästerverket inom hans liv som regissör. Jag menar självklart filmen med den klassiska duschscenen; Psycho.

Psycho
Skräckthriller, Svart/vit, 109 min, från 1960
Psycho gjorde Hitchcock under sin storhetstid som regissör. Psycho utspelas från en verklig händelse om en man vid namnet Ed Gein, som hade levt ett dubbelliv som psykopatisk mördare i många år. Tre år innan premiären av Psycho hade det givits ut en bok om denne man (som nu var fälld). En bok som inspirerade Mr Hitchcock att göra filmen Psycho. Det var en lågbudgetsfilm med gammal filmkvalité, ett val som beslutats pga. Hitchcocks passion för utmaningar. 800 000 dollar blev prislappen på denna filmproduktionen, en mycket liten summa som skulle visa sig räcka för att Hitchcock skulle kunna göra tidernas skräckfilm.

Filmens handling
Filmen börjar med att vi får möta Marion (Janet Leigh) som har ett förhållande med en redan gift man (John Gavin). Marion vill att han ska lämna sin fru, något han inte vill. Redan då lyckas Hitchcock manipulera publiken vid att få dem till att tro att filmen kommer att handla om ett trekantsdrama. Men dock inte, Marion som jobbar på ett kontor betros med 40 000kr som hon ska sätta in i banken för sin chef, istället bestämmer hon sig plötsligt för att sticka i väg med pengarna, och från mannen hon inte kan få. Hon tar bilen och beger sig ut på vägen.

Pga. Regnväder tvingas hon ta in på ett öde hotell vid vägen; Bates hotell. Den något mystiske men ändå mycket sympatiska Norman Bates som driver hotellet bor tillsammans med sin dominanta mor i ett riktigt kråkslott precis bredvid hotellet (…). Och det är nu saker och ting börjar hända. Efter ett långt samtal med Norman Bates drar hon sig tillbaka till sitt hotellrum för att duscha och sedan lägga sig. Men olyckligtvis blir Marion knivstucken och mördad medan hon duschar. Här har Hitchcock brutit mot alla regler; huvudpersonen mördas efter bara 47 min in i filmen! Publiken chockerades och många skulle efter detta känna rädsla nästa gång de skulle duscha. Utmärkt av Hitchcock som lyckades dra fram det man inte tänker på när man duschar, hur instabil, sårbar och maktlös man är.

Norman Bates städar förtvivlat upp efter det vi tror är hans mors verk, och dumpar liket med bilen och ägodelarna i ett träsk inte långt ifrån hotellet. Det är nu som och Privatdetektiven Arbogast (Martin Balsam) kommer in i filmen, anlitad av Marions syster Lila (Vera Miles) och älskaren Sam (John Gavin). De söker efter Marion, fullt medvetna om den summa pengar hon har stuckit iväg med. Spåren leder dom till Bates hotell, nu stiger också spänningen. Åter en gång sker ett mord, denna gång på Arbogast. Lila och Sam tvingas ta saken i egna händer, och lyckas tillslut ta reda på vad som hänt med Marion, den fruktansvärda sanningen om Norman Bates och hans mor.

Det visar sig att Norman Bates lever ett mentalt dubbelliv; schizofreni. I slutet av filmen får vi veta av en psykolog som samtalar med Norman Bates när han är anhållen för dråp, att Mr Bates lever i en ständig konflikt med sin mor som är död sedan flera år tillbaka. Han är aldrig helt sig själv utan delvis sig själv och delvis modern, vilket gör att han har konflikter med sig själv, eller så tar modern i honom över helt. Morden han har begått har alltså inget med pengar att göra utan helt och hållet av psykiska skäl för att lyda sin mycket dominanta moders vilja. Anledningen till att han mördade Marion, var samveteskval. Han började nämligen känna sig attraherad av kvinnan, något modern i honom inte tolererade. Konflikten emellan Mr Bates och mamman ledde till att Marion mördades.

Det egentliga temat i Psycho är splittring. Något som syns gång på gång genom hela filmen. T.ex. har Marion på sig en vit BH innan hon bestämmer sig för att ta pengarna. När man nästa gång ser henne i Bh på Bates hotell bär hon en svart BH, syndens färg. Denna mentala dubbelheten finner vi i flera av skådespelarna i filmen. Mycket symbolik användes också flitigt, som polismannen som följde efter Marion längs vägen efter att hon hade stulit pengarna. Hans svarta blick som höll sig kvar hela tiden symboliserade Marions skuldkänsla och dåliga samvete. Ett annat exempel var Hitchcocks jämförelse mellan Marion och Bates- och Lila och Sam. Han valde att inte göra filmen grymmare efter mordet i duschen eftersom att han visste att publiken skulle ana liknande mord när Lila och Sam senare skulle visitera hotellet. Han lät publiken istället få sitta där och bygga upp sin egen fruktan/fantasi.

De flesta som har sett Psycho vill helt klart säga att den berömda dusch scenen då filmens hjältinna mördas, är den bästa i hela mästerverket. Inte konstigt om man tänker på att det var den mest noggrant gjorda scenen i filmen, och tog två veckor att filma. Snabba klipp (jumpcuts) i ett virrvarr fick klippen att upplevas som själva knivsticken. Ett mycket medvetet petigt arbete av Hitchcock innan han blev nöjd. 20 olika kameravinklar användes för att göra scenen, som varade ca 48 sekunder perfekt.

Min personliga favorit del av filmen är dock själva slutet då Norman Bates är anhållen för dråp. Scenen där han sitter bunden i en stol, och modern i honom tar kontroll igen. Vi får för första gången se/höra hur modern i honom tar över. Det slutar med att han stirrar oss i ögonen och ler. Ett leende som sänder rysningar genom hela ryggraden när jag tänker på det. -En perfekt avslutning på filmen.


MOTHER´S VOICE:
It´s sad when a mother has to speak the words that condemn her own son.
But I couldn´t allow them to believe that I would commit murder. They´ll put him away now as I should have years ago. He was always bad, and in the end he intended to tell them I killed those girls and that man.
As if I could do anything except just sit and stare--like one of his stuffed birds. Well, they know I can´t move a finger. And I won´t. I´ll just sit here and be quiet, just in case they do suspect me.

They´re probably watching me. Well, let them. Let them see what kind of person I am.
A fly has landed upon his hand, which rests in his lap.
I´m not even going to swat that fly. I hope they are watching. They´ll see. They´ll see, and they´ll know, and they´ll say... (as he slowly raises his eyes to meet ours, smirking) ´Why, she wouldn´t even harm a fly!´
Is it our imagination, or does Norman´s smile begin to morph into his mother´s dead grin, as we fade to the final shot of Marion´s car being hauled from the quicksand?


Utdrag från manuskriptet (slutet)

Cameos- Hitchcocks varumärke
Cameos kallas det när Hitchcock själv syns i sina filmer. Anledningen till detta var att han under sin första film The Lodger behövde en statist. Hitchcock själv fick bli denna statist. Detta skulle han dock fortsätta att besväras med i sina kommande filmer också, då detta blitt hans varumärke. Men han såg alltid till att göra sin cameos i början av filmerna för att folk inte skulle missa själva handlingen. Det var nämligen så att publiken tycktes lägga ner mer tid på att leta upp honom i filmerna än att få med sig själva handlingen.

Hitchcocks cameos i filmen Psycho.



Lista över Hitchcocks filmer

1925 The Pleasure garden

1926 The Mountain eagle
1926 The Lodger
1927 Downhill
1927 Olovlig kärlek (Easy Virtue)
1927 Cirkusboxaren (The Ring)
1928 The farmers wife
1928 Champange
1929 The Manxman
1929 Utpressning (Blackmail)
1930 Elstree calling
1930 Jonu och påfågeln (Juno and the paycock)
1930 Mord (Murder)
1931 The skin game
1932 Öster om Shanghai (Rich and strange)
1932 Number seventeen
1...