Den liberala nationen och teknokratins problem : förslag till kommunikativ rationalisering

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Denna uppsats ställer sig inledningsvis frågan: kan liberalismen förenas med nationalstaten i ett koherent normsystem, med utgångspunkt i en normativ premiss, baserad bl.a. på Jürgen Habermas diskursetik, att samhällets normer bör prövas genom en rationell, genomlyst diskussion. På ett djupare plan är det emellertid inte bara liberalismen och nationalstaten som diskuteras, utan de två trender dessa anses approximera: teknokratin och det transcendenta. Den förra förstås som en kombination av perceptiv begränsning i positivistisk anda med en normativ reglering av det mänskliga beteendet. Den senare förstås som den upplevelsemängd, vilken står utanför det normala och vardagliga och ofta beskrivs i religiösa termer. Den preliminära slutsatsen blir att liberalismen och nationalstaten är komplementära, i det att de förkroppsligar var sin av dessa grundkomponenter, men erbjuder en tillflykt undan en annan. Således är liberalismen rationalistisk, men förespråkar frihet, medan nationalismen är öppen mot det transcendenta, men tillhandahåller verktygen för reglering och ofrihet. Den motsättning detta medför tolkas som normativt icke önskvärd, varefter strategier för att lösa denna problematik diskuteras. Fyra vägar till kommunikativ rationalisering beaktas och författaren tar ställning för en öppen diskussion, vilken erkänner de transcendenta elementens validitet på något plan,...