Denna uppsats undersöker den reparativa rättvisans värden och målsättningar samt filosofins förhållande till det etablerade straffrättssystemet. Uppsatsen förankras på det praktiska planet genom att undersöka medling som reparativ process. I fokus står lag (2002:445) om medling med anledning av brott. Denna uppsats fokuserar främst på dessa specifika frågeställningar:
- Vad är reparativ rättvisa och vilka grundläggande värden står den för?
- Hur förhåller sig den reparativa rättvisan till det etablerade straffrätts¬systemet?
- Vilka är de grundläggande målen och syftena med medling enligt medlings¬lagen?
- Vilket förhållande har medling till det svenska straffrättssystemet?
Reparativ rättvisa är en rättsfilosofi som har etablerats de senaste 30 åren och som kännetecknas av att den har formulerat en kritik mot det rådande västerländska straffrättssystemet. Genom att sätta sig i ett motsatsförhållande till vad man kallar bestraffande rättvisa har den reparativa rättvisans värden kunnat tydliggöras. Grundläggande värden inom den reparativa rättvisan är att individer är de som främst berörs av ett brott och att det är deras behov som skall adresseras och tillgodoses för att rättvisa skall kunna skipas, detta genom en process där gärningsman och brottsoffer möts i en dialog där de själva är direkt och personligt engagerade. Den reparativa rättvisan erbjuder ett alternativ till det etablerade straffrätts¬systemet, som man menar ger uttryck för en bestraffande rättvisefilosofi. Numera förs dock diskussioner bland förespråkarna för reparativ rättvisa kring huruvida det är möjligt att överbrygga konflikten mellan den bestraffande rättvisan och den reparativa rättvisan. Vissa ansatser till integrerade modeller har gjorts, men fortfarande kvarstår frågor som det råder oenighet om, bland annat huruvida det finns utrymme för tvingande eller bestraffande åtgärder inom ramarna för den reparativa rättvisans teori.
Tankarna bakom medlingslagen är de som den reparativa rättvisefilosofin har formulerat. Det huvudsakliga målet med medling är enligt medlingslagen att minska de negativa konsekvenserna av ett brott. Medlingen skall syfta till gärningsmannen får ökad insikt om brottets konsekvenser och att brottsoffret får en möjlighet att bearbeta sina upplevelser av brottet. Medling har i och med den senaste påföljdsreformen för unga lagöverträdare fått en etablerad om än perifer position inom den svenska straffrätten. Det har inte ansetts lämpligt att införa medling som en påföljd, och inte heller har lagstiftaren velat knyta medling till villkorade åtalsunderlåtelser. Däremot har lagstiftaren genom ett tillägg i 17 § LUL stadgat att en åklagare kan beakta en ung gärningsmans vilja att genomgå en medling vid ett beslut om åtalsunderlåtelse. Det är också möjligt att beakt...
