Franska Revolutionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den Franska revolutionen läser alla ungdomar om i skolan, det är ett måste av allt man ska kunna efter grundskolan. Nu håller min klass på med det och vi ska skriva varsitt arbete om det.

Franska Revolutionen varade från 1789-1799.
Vid denna tiden härskade kung Ludvig XVI över frankrike. Han bodde på ett stort slott i Versailles tillsammans med sin fru Marie Antoinette, som var syster till kejsaren i Österrike han bodde där också med sina 2 barn Marie Thérese Charlotte och Ludvig som skulle bli kung efter sin pappa. Ludvig XVI:s soldater hade hjälpt Amerikanarna med kriget emot Engelsmännen, detta kriget hade dom vunnit men det fanns ett problem nu fanns det nästan inga pengar kvar och folket hade det svårt att få tag i mat pågrund av Missväxten i landet, det var en väldigt kall vinter så cider faten sprack i kölden, kvarnarna stod stilla och därför steg brödpriserna mer och mer för varje vecka, boskapen frös ihjäl så bönderna hade inget att försörja sig på och inget att äta. Den 13 juli 1788 kom det stora hagel stormar som hade sönder skördarna, hagelkorna var så stor och kom ner men en så stark kraft att bönderna såg hur hästarna och korna slogs ihjäl. Många fabriker var tvungna att stänga pga. försämrade exportmöjligheter, därför var nu tusentals arbetslösa och drog runt på gatorna som tiggare.

Över 100 000 åkte till Paris där brödet blev lika dyrt som en hel dagslön för en arbetsman. Borgarna skrev brev till Kungen om att dom ville ha mat och att skatten skulle sänkas, men kungen brydde sig inte om det. Bönderna var tvungna att stjäla mat från förråd och borgarna ville ha tillbaka alla pengar som kungen hade lånat av dom, men pengarna hade gått till slottet och till alla krigen så kungen kunde inte betala igen dom. Nu blev folket mycket upprörda och det började att talas runt om i staden om kungen.

Kungens ministrar var oroliga över allt detta. Dom tyckte att kungen skulle låta adeln och prästerna få betala skatt som borgarna fick göra. Vilken adeln och prästerna absolut inte kunde godta.
Det var nämligen så att det fanns 3 stånd bland Frankrikes folk, Det första och det andra ståndet bestod av Adelsmän och Präster, det tredje ståndet var de resterande folket som var borgare, arbetare och bönder.
Det tredje ståndet bestod ju dessutom av 98% av Frankrikes befolkning, så kungen hade inte precis folket på sin sida. Han bestämde sig för att kalla samman alla 3 stånden för att få reda på va dom tyckte. Detta var det 5 maj 1789 i en slottsstad som heter Versailles som ligger ett par mil utanför Paris. Borgarna ville inte ha kvar det gammalmodiga systemet i Frankrike med att ha en riksdag med 3 stånd, dom ville att alla gick ihop och att Frankrikes riksdag skulle numera kallas för Nationalförsamlingen. Eftersom Borgarna var mera så befallde kungen att alla skulle gå isamman och sen den dagen bildades NF. I juli blev återigen ministrarna oroliga och dom gick till kungen och sade att det 3:e ståndet bara ville ha all makt från kungen och att det skulle vara bra att skicka soldater till Versailles, som skulle kunna stänga NF. Men medlämmarna i NF samlades istället i ett

Bollhus (en slags tennishall), där svor som en ed på att aldrig ge upp och inte gå där ifrån förrän landet fått en ny styrelse. Kungen tvingades att ge efter när vissa adelsmän och präster slöt sig till gruppen. Folket jublade ute på gatorna och ropade ”Länge leve kungen”. Men oron fortsatte ute på gatorna i Paris, det gick rykten om att det skulle vara fullt med politiska fångar och väl utrustade soldater inne i ett fängelse som hette Bastiljen. I fängelset blev det oroligt bland de 80 äldresoldaterna och 30 yrkessoldater, dom såg ur folket gav arga blickar in på borgen och skrek saker. Därför stod soldaterna också och höll vakt och det gjorde folket ännu mera misstänksamma. Den 14 juli 1789 samlas en väldigt stor folk grupp med de vapen som dom ägde och dom begav sig mot Bastiljen för att få tag i vapen och fria fångarna. När dom kom fram till borgen gick några in och krävde att få vapen, befälhavaren gick med på att inte öppna eld men när han fick se allt folk strömma in genom portarna befallde han ändå soldaterna att öppna eld. Dom riktade kanonerna mot portarna och sköt. Folket dödade sedan befälhavaren och satte upp hans huvud på en påle som dom sedan triumferade runt med på gatorna.

Kungen blir väckt av en upprörd tjänare, kungen frågar yrvaket om det är uppror. Men svaret blev värre, han sade att det är revolution. Vilket stämde väldigt bra överens med det som hänt och det som kommer att hända. Kungens ämbetsmän i Paris Dödades eller lyckades fly undan det ilskna folket. Folket runt om i landet hörde talas om händelsen i Paris och började också känna sig dåligt behandlade, såbönderna brände slott, herrgårdar och dom dödade adelsmän i mängder.

Detta skrämde många i Nationalförsamlingen. Natten till den 4 augusti bestämde dom att alla nu skulle ha samma lagar och alla skulle behandlas lika. Adelsmän och präster skulle nu få betala skatt och Frihet jämnlighet och broderskap blev revolutionens såkallade slagord eller valspråk. Men NF beslutade också en hel del mycket annat tex. Förbud mot tortyr av fångar och det nya måttsystemet.
Innan hade det varit olika mått på olika ställer i Frankrike. Men nu skulle alla mäta längder i meter, decimeter och centimeter, man skulle väga i gram. Hektogram och kilogram. Dom kallade det för ”metersystemet”, det såg ut så här:

1 METER = 10 DECIMETER = 100 CENTIMETER
1KILOGRAM = 10 HEKTOGRAM = 1000 GRAM

För att veta dessa längderna och vikterna hade dom tillverkat en linjal som var precis 1 meter lång, och en tyngd som vägde 1 kilogram, dom bevarades i en källare i Paris. Nu används dessa måtten nästan överall i världen. Dom bestämde att det bara skulle vara söndag var 10 dag, med det tyckte inte folket inte om så dom ändrade tillbaka till var 7:e dag igen. En annan bestämmelse var att kungen inte längre skulle få bestämma allting i landet ensam. Kungen skulle föra befäl i krigen och styra riket, men NF skulle bestämma lagarna och hur mycket folk skulle betala i skatt. Nu fick Frankrike en ny flagga som var Blå, Vit och Röd, den blev tecknet för revolutionen och den heter trikoloren.

Kungen måste skriva under papper för att lagar mm ska genomföras, kunder har ändå vägrat att skriva på vissa och därför tror folket att han kritiserar NF. Detta får kvinnorna att bli lite irriterade och därför går massvis med kvinnor i ett tåg mot slottet i Versailles där kungen bor för att föra med honom till Paris där dom kan hålla koll på honom.

Kungen tyckte inte alls om det som hade hänt, men eftersom folket verkar ha så mycket makt och kan göra vad som faller dom in vågar han inte agera. Men Marie Antoinette tycker inte heller om detta och hon tycker att kungafamiljen kan ge sig iväg till sin bror i Österrike och att han kan hjälpa dom men att besegra NF och därför kan

Ludvig XVI få tillbaka makten igen. Sent på kvällen den 1 juni 1791 flydde kungafamiljen i en droska. Drottningen och barnen satt i vagnen med mörka slöjor och kunden sitter på kuskbocken utklädd till betjänt, bredvid sitter det svenske greven Axel von Fersen som arrangerat hela rymningen. Det var tänkt att familjen skulle åka ända till gränsen där det väntade soldater som kungen kunde lite på, men så blev det inte. I en liten stad som heter Varennes ca 23 mil från Paris blir kungafamiljen stoppade av soldater som vill veta vilka som befinner sig i vagnen. Kungafamiljen blir upptäckta och soldaterna för dom tillbaka till Paris och fängslades i sitt eget slott. Drottningens bror försökte sig på att med sin armé befria sin syster men det funkade inte, dom blev stoppade i Valmy där Frankrikes trupp klarade av att besegra dom.

Den 10 augusti 1792 stormades slottet av folket och kungen var tvungen att flyttas till ett fängelse. National Församlingen skulle nu bytas ut och alla män som var vuxna hade rösträtt, det var den första gången något sådant hände i Europa. Den nya NF beslutade genast att kungadömet skulle avskaffas och att kungen skulle bli dömd till döden, med det var många i NF som inte ville att han skulle dömas till döden men det hjälptes inte. Man hade nämligen hittat gömda brev hon kungen så han åtalades för förräderi. Den regniga dagen den 21 januari 1793 hör man en vagn komma rullandes på gatan, man hör folkets viskningar och ibland några utrop. Det är kungen som färdas sin väg fram till döden, kungen ska halshuggas i en giljotin. Kungen förs upp på plattformen och där får han hjälp med att ta av sig sin sammetsjacka. När han står där säger han sina sista ord: ”Fransmän! Jag dör oskyldig….” Mer hann han inte säga förens trumvirveln är igång och kungens huvud dumdar ner på plattformen, bödeln plockar upp huvudet och lyfter upp det framför folket. Några jublar och en del gör korstecken lite smått.
Efter kungens död satt Marie Antoinette och barnen i fängelse hela vintern och våren år1793. Barnen flyttades ifrån henne på sommaren och den 15 oktober dömdes även hon till döden, hon dog en dag efter.

2 år senare blev Prins Ludvig sjuk och dog. Strax efter det släpptes Marie Thérese Charlotte fri, den enda överlevnaden i kungafamiljen.
1793 blev det en svår tid för ledarna i det nya frankrike. Många fiender med soldater kom in i landet och därför infördes värnplikten, alla unga män skulle tjänstgöra i armén. Men dom fick ingen lång tid på sig att lära sig förens dom var ute i krig, därför förlorade frankrike många strider. Bönderna gjorde uppror och dom ville ha tillbaka det gamla samhället. Ledaren för frankrikes regering hette Maximilien Robespierre och han skickade soldater på om upproriska bönderna, han dödade också många misstänkta motståndare till revolutionen.
Det dödades flera människor varje dag och det dödades nästan 35 000
människor. Denna tiden kallades därför för skräckväldet. Under denna tiden var det 2 till som va ledare för skräckväldet. Dom hette Jean Paul Marat och George Jacques Danton. Men alla 3 dödades.

1795 bestämdes det att Frankrike skulle styras av 5 direktorer, rösträtten för alla män togs bort, nu var det bara de förmögna männen som fick rösta. Återigen gjorde folket uppror men dom stoppades av Napoleon Bonaparte kanoner.
1799 ändrades det igen och nu skulle landet styras av 3 konsuler, Napoleon gjorde sig själv till den förste konsul. Om någon protesterade blev dom utkastade av Napoleons soldater. Nu hade Frankrike en kung igen i alla fall år 1804 då Napoleon krönte sig till kejsare. Men nästan inget folk klagade, dom hade fått nog av oro och på gatorna hördes ropen ”Leve Kejsaren”.

Kungens huvud hålls upp framför folket.


EGNA ÅSIKTER!

Jag tycker att det var bra att starta en revolution. Om man inte tycker at någonting är bra och man inte får sin åsikt hörd så måste man ju få de som står ”Över” sig att lyssna på något sätt. Men nu fick inte revolutionen dom bästa konsekvenserna förstås, men till en början var det i alla fall bra. Sedan tycker jag att folket ville så mycket på en gång, det kanske blev lite för mycket för alla, till och med för sig själva. Jag tycker att kungens rymnings försök var dumt, men jag kan ändå förstå honom. Jag skulle inte vilja riskera att dö eller bli av med alla mina saker. Att han dömdes till döden tyckte jag inte var den bästa lösningen. Jag tycker att alla händelserna var viktiga, allt hade ju en särskild mening. Bastiljen kan man nästan säga att det var det som satte igång bönderna på alvar. Men eden i bollhuset betydde mycket inom det politiska bestämmelserna. Alla morden tycker inte jag var bra, men det var nog det folket tyckte var det lättaste sättet att bli av med sina bördor på. Denna revolutionen påverkade självklart framtiden, precis som allt annat. Men än idag finns det kvar lite små saker från tiden innan revolutionen tex. rikare folk tycker inte att dom fattigare är lika mycket värda och folket är inte riktigt nöjda med skatten.
Dom som då blev revolutionens segrare var nog ändå lite olika, det beror på vilket område man pratar om.


PERSONER!


Voltaire: (1694-1778) Han växte upp med sin pappa som var en förmögen borgare och med sin mamma som var lite adlig. Han studerade juridik, men insåg snart att han hällre skulle vilja hålla på med att skriva. Han tyckte inte om det orättvisa samhället och han började att skriva och han skämtade och om dom politiska och religösa makthavarna. Hans mest lästa bok hette Candide, den handlar om en pojke som möter dumma präster och snobbiga adelsmän. Det Voltaire ville ha var frihet, att människorna skulle få röra sig fritt och att man skulle få arbeta fritt. Meningen med sina böcker var att visa folket vad han tyckte och vad som var rätt. Han fängslades många gånger för sitt skrivande. Han skrev sammanlagt 25000 tryckta sidor.

Rousseau: Han föddes år 1712 och växte upp med en madame som tog hand om honom. 1742 kom han till Paris och där blev han författare och skrev om rättvisa, politik, frihet och jämnlikhet.
Han skrev en kärleksroman i brevform och denna var full av känslosamhet. Myndigheterna tyckte att boken var farlig så den brändes. Han skrev att man skulle döda kungen och han kritiserade skillnaderna mellan rikt och fatting.
Han hade också musikaliska talanger. Han dog år 1778.

Maxilian Robespierre: Han var en betydelsefull fransk revolutions politiker. Han var advokat i staden Arras. 1789 blev har invald som ledamot för det 3:e ståndet. I NF blev han en känd talare och han invaldes i nationalkonventet år 1792. Sommaren år 1789 förlorade han parisbornas stöd och den 28 juli avrättades han som den förste av 22 dödsdömda. När hans huvud föll ner hurrade åskådarna.

Danton: Georges Jacques Danton Föddes år 1753 i Champagne. Han utbildade sig där till Jurist och år 1787 köpte han en advokatsbyrå i Paris. Han inledde sin politiska verksamhet i paris. Danton bvar en bra talade med din mörka basröst. Han var den som organiserade dom nya arméerna. Men också han dömdes till döden och han fördes till Giljotinen den 5 april 1794. De sista orden ha sade till Bödeln var ”visa upp mitt huvud för folket. Det är värt att titta på.”

Marat: Jean Paul Marat föddes år 1743, han föddes i enn stad som hette Neuchtel i Schweiz. Han utbildade sig till Läkare i Bordeaux, och öppnade en praktik i London. Där påbörjade han ett politiskt naturvetenskapligt författarskap, han åkte tillbaka till Frankrike och blev läkare hon greven av Artols som var den blivande Karl X. År 1789 gav han ut en tidning som hette ”Folkets Vän.” Där han angrep kungen och girondisterna, han skrev att man skulle döda kungen och döma vissa revolutionärer till döden. År 1793 valdes han till medlem av konventet. Marat led av en hudsjukdom, och på kvällen den 13 juli samma år låg han i sitt badkar av medicinska själv, då kom det in en kvinna vid namn Charlotte Corday och högg honom i bröstet med en stor kniv. (Marat nedan)


På en kloster skola i en liten stad ute på landet vid namn l´Abbey Aux Dames undervisade nunorna ett antal adelflickor från staden. Det var en barnskara som inte gillade att bli beordrade, men var så illa tvungna eftersom reglerna var väldigt stränga. En ung flicka bodde där och hon hette Marie Anne Charlotte Corday d´Armont. Denna flickan hade en aning lättare för sig att lära sig nya saker i skolan än va de andra barnen hade. Hon föddes år 1768. När hon var åtta år skickades hon till en släkting som var präst. Han lärde henne att läsa, men han gav henne inte barnböcker utan hon fick läsa Frankrikes stora klassiska författares böcker. Hennes favorit var Corneille som skrev om människans plikter i mot familjen och landet, jämnlikhet mellan kvinnor och män. Hon läste också om Brutus som dödat Caesar för sin frihets skull. Till Kloster skolan kom hon när hon var 14 år, efter att hennes mamma hade dött. I klostret fick hon många nya förebilder, martyrer som hade trotsat tortyr och död för sin tros skull och dom hade sedan blivit helgon. Nunnorna som hade skänkt sina liv till gud talade ofta om hur man skulle prisa honom och göra vad som helst för guds skull. Detta var det ända Charlotte visste, att man skulle offra sig för det man tyckte om och därför skapade hon sig en liten fantasi värld där trohet, plikten och uppoffringen var livets viktigaske saker.

Nunnorna försökte få sina elever att stanna på klostret och leva livet med gud, men ungdomarna ville ut i världen. Kloster skolan var en övergång från barnlivet i hemmet till vuxenlivet ute i världen.

Charlotte brukade leka mycket med sina kompisar och hon skämtade ofta. Hon lärde sig mycket snabbt i skolan, men hon frågade mycket och det ansågs vara lite jobbigt. Nunnorna hade stort förtroende för henne och dom lät henne läsa filosofisk och politisk litteratur i klostrets bibliotek dom gav henne också en sekreterarpost i skolan.
Det finns några antekningar från charlottes tid i skolan och på dom stod det:
Befria oss för alltid, o Herre, från våra fiender, vid Ditt kors bönfaller vi Dig om det.
Och en annan anteckning var så här:
O Jesus, jag står inför Dig med mitt ångerfulla och ödmjuka hjärta för att överlämna mig till Dig i min sista stund och det eviga livet.

Medan Charlotte arbetade, hade andakt och levde på klostret började Revolutionen i Paris. När detta nådde ut på landet började byborna i Caen att angripa de mest avskydda prästerna och stadens styrelse kunde inte kontrollera dom rasande byborna. Det var också varit missväxt och det var ont om bröd, därför hade myndigheterna beslutat att man skulle lagra maten i ett bevakat förråd. När en ung man skulle transportera maten till ett sådant ställe blev han angripen av en uppretad folkgrupp. Denne man blev söndersliten och hans huvud och blodiga inälvor sattes upp på högafflar. Den barbariska folkgruppen fortsatte sin färd mot klostret, alla nunnor blev förskräckta och tog med sig flickorna in i kapellet för att be gud om beskyddning. Det var som om gud hade hört deras böner för folkgruppen tröttnade och skingrades. Efter denna skräckupplevelse var Charlottes tid i Klosterskolan över. Charlotte flyttade till en släkting vid namn Mme de Bretteville. Några veckor efter att Charlotte slutat bestämde regeringen att alla kloster skulle upplösas.

Numera bodde Charlotte Corday på Rue Saint-Jean nr 148. Hennes rum var inte särskilt stort och hon hade bara ett litet fönster som vätte ut mot gården. I rummet satt Charlotte ofta och läste böcker och andra saker som hon fått från Mme de Brettevilles vänner som var politiskt insatta. Hon prenumererade på tidningar och köpte broschyrer för att få veta vad som hände inne i städerna. Den största delen av folket var missnöjda med Frankrikes syrnings sätt före revolutionen. Men det fanns olika åsikter om hur förändringen skulle ske. Rojalisterna stod längst åt höger och dom ville ha kvar kungadömet men dom vill einte att kungen skulle ha lika mycket makt. Längst till vänster stod republikanerna som ville avskaffa kungadömet och att möjligtvis avrätta kungen. Charlottes släkt var adliga och dom var bland rojalisterna, hennes pappa och 2 bröder gick till landsflykt. Dom lämnade landet för att sluta sig till dom arméerna som std vid Frankrikes gränser för att störta republiken. Men charlotte tyckte inte likadant som dom andra i hennes släkt, hon hade kommit fram till att frihet bara kunde komma om man följde republikanerna.

Vid hennes bröders avskeds middag skulle dom utbringa en skål för kungen, alla reste sig upp utan Charlotte, hon berättade om sin uppfattning av kungen såhär:
- Jag avskyr inte vår kung, tvärtom, för han är full av goda föresatser. Men vägen tillhelvetet är stenlagd med goda föresatser, inte desto mindre leder det till helvete. De olyckor som Ludvig XVI har åstadkommit är så stora att ingen kan undgå dem, Vi ser dem överallt. Hans svaghet är hans olycka och vår.

Nu började det komma konflikter mellan republikanerna. De försiktiga Girondisterna kom i underläge och dom radikala jakobinerna vann mycket mark. Men jakobinerna hade väldigt starka ledare som den populäre talaren Danton och den klipska juristen Robespierre. Sedan var det Marat som var en väldigt våldsam, han skrev väldigt kritiska saker mot kungen, adeln och kyrkan i sin tidning
Nu blev bara våldet hemskare och hemskare. Det är år 1792 och mord sker på gatorna och det blir massmord i fängelserna. Nu var det folket som hade makten och Marat hetsade dem genom tidningen: ”Res er, res er! Och må förrädarnas blod flyta!” Charlotte tyckte att det var fruktansvärt att se hur revolutionen spårade ut till våld. När kungen blivit halshuggen skrev Charlotte:
”Du vet redan den förfärliga nyheten, min kära Rose, ditt hjärta liksom mitt skälver av harm. Vårt stackars Frankrike är nu utlämnat åt de uslingar som redan gjort oss så mycket ont. Gud vet hur det skall sluta. Alla de män som skulle ha gett oss frihet har mördats; kvar är bara bödlarna. Må vi gråta övet vårt arma frankrikes öde.”
Charlotte bara väntade på att några män med förnuftet i behåll skulle handla.
Den 31 maj 1793 fängslade jakobinerna girondisterna i konventet, en del lyckades komma undan men dom som inte gjorde det blev dödade.

Girondisterna flydde till Caen för att kunna få ihop till en styrka som kunde gå mot Paris, men det kom bara 17 stycken frivilliga. Charlotte hade sett den lilla skaran och bestämde sig för att göra det hon hade börjat planera redan i april, för nu var det endast en kvinna som kunde ge upprättelse åt dom stora män som stupat. Hon hade skaffat ett inrikespass och tillstånd till att resa till Paris. För att inte hennes familj skulle råka illa ut sade hon till dom att hon skulle fly till England eller till sina bröder. Hon brände alla sina brev, skrifter och andra papper som kunde vara bevis nog att bevisa var hon kunde tänkas vara. Hon packade en väska med kläder i. Så klädde hon sig i en diskret klädsel, överklänning av kattun, kjol och livstycke men bruna ränder på och ett stort förkläde. Seden tog hon på sig sin mössa och lämnade sitt rum på Rue Saint-Jean för absolut sista gången.

Det tog 2 dygn att färdas till paris i sin vagn med 6 hästar. Den 11 juli var Charlotte framme vid sitt Hotel som hette Hotel de la Providence. Nästa dag gick hon till en ledamot i konventet i ett ärende åt en gammal väninna från klosterskolan, detta var bara en lögn för att inte folk skulle veta va hennes syfte egentligen var med denna resan.
Efter det skrev hon ett medelande på Hotel rummet år sina landsmän. Hon skrev det till alla i Frankrike som älskade freden och lagarna. Hon pekade ut Marat som den skyldige till alla mord och massaker. Därför måste Marat DÖ!

Klockan 6 på morgonen den 13 juli klädde Charlotte på sig och gick ut för att leta reda på Marat. Brevet och sin födelseattest stoppade hon i klänningslivet. Hon gick runt på stan hela morgonen i väntan på att affärerna skulle öppna, när dom äntligen gjorde det gick hon in i en butik och köpte en stor kökskniv hon en knivsmed. Sedan tog hon en droska till Rue des Cordillers, där Marat bodde tillsammans med sin väninna Simonne och hennes syster och en tjänarinna.
Men hon släpptes inte in pga. Marats sjukdom, Charlotte gick tillbaka till sitt holet och skrev ett brev till Marat om att hon ville träffa honom och berätta vad girondisterna höll på med i Caen. Men Charlotte hade glömt att skriva sin adress så hon fick inget svar. Hon skrev ett nytt brev och gav sig iväg till Marats hur för att själv ge det. Hon kom in i huset genom att ta sig in samtidigt som en annan besökare. Men simonne ville inte låta Charlotte träffa Marat. Dom började gräla och det hörde Marat så han kallade in henne in i badrummet som var hans arbetsrum för tillfället. Han led ju av eksem på huden och det lindrade när han låg i badkaret så han hade en skrivskiva på badkarskanten som han hade alla sina papper på. Badkaret var större nertill än vad det var upptill, det behöll värmen bättre. När Charlotte kom in i rummet satt han med en sjal över axlarna och en gasbinda indränkt med ättika sprit i pannan. Hon går fram till badkaret och sätter sig på en stol som stod bredvid. Det fanns inga vittnen på det som händå och därför inte på samtalet innan heller, men hon berättade senare att hon hade gett Marat en lista med massa namn på, namn på folket i Caen som var girondister. Sedan hade hon frågat vad han tänkte göra med dessa människorna. Han svarade precis som hon hade förväntat sig: ”jag ska föra dem alla till giljotinen i paris. Men efter att han hade sagt det reste sig Charlotte upp, tog fram kniven och stötte in den i hans bröst!

Men Marat hade hunnit skrika på hjälp. Blodet skvätte i en stråle och den letade sig fram till dörren och in i lägenheten. Kvinnorna kom in i rummet och fick se blod på väggarna och en död man i badkaret. Efter en kort stund kom poliser och Charlotte blev slagen, omkullkastad och hennes kläder revs sönder. Dom band hennes händer och förde henne till förhör. Efter förhöret fördes hon till ett fängelse, hon fick en cell som var smutsig upp till taket, fönstret var igengallrat och det vette ut bor en gård. Det som var bra med cellen tyckte Charlotte var att den va så liten att det bara fick plats en säng i den. På morgonen var det ännu ett förhör och på vägen dit sägs det att Charlotte trampade på en katts svans och hon böjde sig ner för att klappa den och sade att hon var mer ledsen över att ha gjort katten illa än va hon kände över att ha mörd...