J.R.R. Tolkien

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag har valt att göra ett författarporträtt av den kända fantasyförfattaren J.R.R. Tolkien.
Jag valde J.R.R. Tolkien för att jag tycker hans böcker är viktiga i dagens samhälle. De är mycket populära än idag, och tar upp ett viktigt ämne; ondhet och godhet.
Jag har läs den första boken ur trilogin om Härskarringen, Sagan om Ringen, och är halvvägs inne på den andra boken, Sagan om de Två Tornen. Det är hans trilogi om Härskarringen som mitt arbete kommer att kretsar kring mest; varför J.R.R. Tolkien skrev den och hur han kom på den.
I arbetet hittar du en faktatext om J.R.R. Tolkien, hans liv från födsel till död. Jag har även skrivit en kommentar om författarens sätt att skriva. Då har jag tagit hjälp av ett stycke ur ”Sagan om De Två Tornen”, den andra boken ur trilogin. Jag har skrivit en reflektion om hur jag tror att böckerna har påverkat de som har valt att läsa hans trilogi. Tillslut har jag även gjort en jämförelse av J.R.R. Tolkien med våran svenska barnboksförfattare Astrid Lindgren.


J.R.R. Tolkiens liv

John Ronald Reul Tolkien föddes i Bloemfontein, i Sydafrika, 1892.
Han och hans bror blev föräldralösa vid 12 års ålder och blev då omhändertagna av den katolske prästen, Francis Xavier Morgan.

J.R.R. Tolkien intresserade sig tidigt för gamla språk. När han bara var 4 år kunde han läsa utan problem. Innan modern dog, hade hon lärt sina söner det franska språket och grunderna i det latinska språket.
Han studerade språk och filologi i Oxford, där han tog examen1915.
Under första världskriget låg han i en skyttegrav vid Somme. Efter ett tag drabbades han av granatchock och skickades hem.
I två år ingick han i redaktionen för ”New English Dictionary”. Efter det blev han, 1920, docent i engelska, vid universitet i Leeds. Han blev också professor1924.
1925 återvände han till Oxford. Där tjänstegjorde han, först som professor i fornengelska (anglosaxiska), vid Pembroke College. Därefter som professor i engelska, vid Merton College, ända fram till sin pensionering 1959.
Efter sin pensionering levde han ett mycket stillsamt liv. Han reste nästan ingenting och umgicks helst bara med sin familj och sina vänner.

Vid 24 års ålder gifte han sig med sin barndomskamrat Edith Bratt. De fick tillsammans fyra barn (tre söner och en dotter).

Det som fick J.R.R. Tolkien att börja skriva sagor, var hans intresse för språk.
Hans första bok, ”Bilbo” (The Hobbit or There and Back Again), gavs ut 1937. Den lär vara baserad på en saga han berättat för sina barn.
Det var vännen C.S. Lewis, författare till Narnia-böckerna som insisterade på att han skulle publicera den.
Berättelsen om Bilbo gav förlaget en sådan oväntad framgång, att förlagschefen uppmanade J.R.R. Tolkien att skriva en fortsättning.
Författaren hade i själva verket skrivit och fantiserat om Midgård, sedan 1913.
Men ändå tog det hela 17 år innan fortsättningen kom ut i bokform. Då kom den jättelika ”The Lord of the Rings”, en invecklad poetisk saga om den eviga kampen mellan gott och ont. Boken var av hög litterär kvalitet och spänning, men ändå så kände förlaget en viss tveksamhet.
De beslutade ändå att de skulle ge ut den, men dock i liten upplaga. Boken som bestod av 1200 sidor delades upp i 3 volymer, som gavs ut mellan 1954-1955. J.R.R. Tolkien var inte så jätteförtjust i den idén, men gick ändå med på det.
Efter bara några veckor var den första upplagan slutsåld.
Härskarringen – egentligen sex delar uppdelad på tre volymer: ”Sagan om ringen” (1954, The Fellowship of the ring), ”Sagan om de två tornen” (1954, The Two Towers) och ”Sagan om konungens återkomst” (1955, The Return of the King) – har sedan dess sålts i över 50 miljoner exemplar.
Sammanlagt har Tolkien gett ut femton stycken fantasy böcker, varav alla kretsar kring ringens historia.

Den 2 september 1973 avled J.R.R. Tolkien. Han var då 81 år gammal.


Egna reflektioner över J.R.R. Tolkiens skrifter

När J.R.R. Tolkien började skriva på sin bok om Härskarringen så ville han, att läsarna skulle få en känsla av att det om hände i boken, hade hänt i verkligheten, för många, många år sedan.
Det tycker jag själv att han har lyckats jättebra med. Hela tiden tänker jag; ”Detta har hänt, det har funnits Alver, Dvärgar, Enter Hober m.m.”
J.R.R. Tolkien hade en stor förkärlek till språk, och han hade flera språk som han ville sätta karaktär på. Han behövde folkslag som talade hans olika språk, och varje språk behövde en historia, det var då som sagan om Bilbo kom till.
Dessutom ville han att England skulle få sin egen mytologi. Island, Grekland och Romarriket har sina mytologiska sagor.

Bokens texter är mycket välskrivna och inget lämnades år slumpen.

För att sagan skulle bli mer trovärdig, satte han karaktär på sitt språk. Alverna, Dvärgarna, Enterna, Orcherna och många, många fler fick egna språk, som var skapade av J.R.R. Tolkien.
Han var mycket bra på att beskriva miljöerna runt omkring, vilket gör att man lättare kommer in i boken. Hans beskrivningar är detaljerade och man får en klar bild av hur platser, salar och länder ser ut.
Jag tycker det kan bli lite för mycket miljöbeskrivning ibland, jag är inte så förtjust i böcker med mycket beskrivningar. Det blir för stora begränsningar för fantasin att skapa en egen bild. Jag tröttnar lätt på boken ibland när det blir för mycket miljöbeskrivningar.
Den svenska boken är översatt från den engelska versionen som skrevs på en mycket klassisk engelska. Det gör att man får en starkare känsla av att det redan har hänt. Att J.R.R. Tolkien skriver om något som har inträffat för flera hundra år sedan, som om det vore en mytologi.
Detta kan man tydligt uppleva i följande text.

”Solen klättrade upp till sin middagshöjd och tågade sedan långsamt ned-
åt över himlen. Lätta stackmoln steg upp från havet långt bort i söder
och blåstes framåt av lätt bris. Så sjönk solen. Skuggor reste sig i bak-
grunden och sträckte ut sina långa armar från öster. Fortfarande höll
jägarna takten. En dag hade nu förflutit sedan Boromir föll, och ännu
hade orcherna ett avsevärt försprång. De kunde inte se dem längre nere
på den jämna slättmarken.
När nattmörkret slöt sig kring dem, gjorde Aragorn halt. Endast två
gånger under hela dagsmarschen hade de hållit en kort rast, och sex mil
låg nu mellan dem och Östra muren där de stått i gryningen.
- Nu står vi inför ett svårt val igen, sade han. Skall vi hålla vila i
natt eller skall vi gå vidare så länge vilja och krafter håller?
- Om inte våra fiender håller nattrast de också, så kommer de att ha
lämnat oss långt, långt bakom, ifall vi nu stannar för att sova, sade Legolas.
- Är ni säkra på att även orcher måste hålla rast på sina marscher?
sporde Gimli.
- Sällan färdas orcher öppet under solen, men de här har gjort det,
sade Legolas. De kommer säkerligen inte att hålla någon nattrast.
- Men går vi om natten, kan vi inte följa spåret. Sade Gimli.
- Spåret är snörrätt och vrider varken åt höger eller vänster så långt
mitt öga ser, sade Legolas.
- Kanhända kunde jag leda er på ren förmodan i mörkret och hålla
rak kurs, sade Aragorn. Men råkar vi gå vilse eller har de tagit av får vi
ett långt uppehåll, när det blir ljust igen, för att återfinna spåret.
- Och så är det också det, sade Gimli, att vi bara på dagen kan se
om något stickspår viker av från huvudriktningen. Om en fånge skulle
ha rymt eller blivit bortförd mot öster, låt oss säga i riktning mot Stora
floden, mot Mordor, skulle vi passera platsen utan att få reda på det.
- Det är sant, sade Aragorn. Men har jag tytt tecknen där bortifrån
rätt, så har orcherna av Vita handen övertaget och då har hela följet
Isengård till mål. Den kurs de nu håller bestyr den saken.
- Likväl vore det överilat att vara säker på vad de har i sinnet, sade
Gimli. Och hur skulle det bli om någon sökte fly? Hade det varit mörkt,
skulle vi utan tvekan ha gått förbi spåren som ledde oss till alvspännet.”


Inledningsvis på stycket gör han en beskrivning av omgivningen. Det känns nästan som om man befinner sig på samma plats.
I replikerna som dom olika karaktärerna har, så kan du även finna den klassiska engelskan.
T ex. ”- Likväl vore det överilat att vara säker på vad de har i sinnet, sade
Gimli. Och hur skulle det bli om någon sökte fly? Hade det varit mörkt,
skulle vi utan tvekan ha gått förbi spåren som ledde oss till alvspännet.”

Jag tycker att hans beskrivningar överhuvudtaget är mycket tydliga och målande. Han försöket översätta sitt språk så att läsaren får bilder inne i huvudet.


J.R.R. Tolkien jämförd med Astrid Lindgren

Jag har valt att jämföra J.R.R. Tolkien, med våran svenska barnboksförfattare Astrid Lindgren.

Astrid Lindgrens böcker handlar om det onda och det goda, fast på en annan nivå jämfört med J.R.R Tolkiens böcker. Hon skriver sina sagor till barn, men många vuxna har fäst sig vid dem.
Astrid skrev mycket om det som vi ska bevara i världen bl.a. om rättvisa och moral.

Bröderna Lejonhjärta till exempel. Den handlar om Skorpan och Jonathan som kämpar tillsammans mot de onda makterna, som håller på att erövra världen.
Det finns ett stycke i slutet av berättelsen som jag har fastnat för. Det är när Jonathan drar sig ur kampen mot det onda. Han tycker att de som kämpar mot det onda är på väg att själva bli det. Orvar, som är ledaren for de goda säger till Jonathan; ”Om alla vore som du Jonathan, skulle ondskan segra”. Då säger Skorpan; ”Om alla vore som Jonathan skulle det inte finnas någon ondska”.
Det är det, som jag tror, Astrid ville få fram ur sina böcker till barnen. Man skall vara som Jonathan, kämpa mot ondskan utan att själv vara ond.

Tolkien skriver om hoben Bilbo som åker på ett äventyr, och finner en ring, ondskans ring. Ringen kan vända gott till ont. Han blir beroende av den och tillslut blir den ett tvång för honom. Ringen har tagit makten över dess ägare. Hoben flyr undan ringen och lämnar över den till sin brorson Frodo, som inte vet hur mycket ondska som ryms i den lilla ringen.
Ondskan växer snabbt inne i bergen, och Frodo tvingas föra ringen till Mordor, ondskans land, där den ska förstöras.
Under den farliga färden når de allt längre in i Skuggornas rike och möter både vänner och fiender på vägen.

Jag tycket att dom här två exemplen har mycket gemensamt. Skorpan och Jonathan kämpar mot ondska och möter både vänner och fiender på vägen. För att kunna besegra ondska måste man vara stark och uthållig. Man får inte ta någonting för givet, det samma gäller för Frodo och hans brödraskap.

När Astrid Lindgren skrev gjorde hon det i en berättande form. Det gjorde även J.R.R. Tolkien i sina böcker.

En av deras olikheter är att Astrid Lindgren skrev till barn och J.R.R. Tolkien skrev till ungdomar och uppåt.
En annan olikhet är att alla hans böcker kretsar kring Ringen, och hennes böcker har sina egna storys.
Men den största likheten och olikheten är nog ändå att Astrid Lindgrens böcker utgår från verkligheten medans J.R.R. Tolkiens böcker är fantasy rakt igenom.
Även om ”Bröderna Lejonhjärta”, ”Nils-Carlson Pyssling” och ”Karlson på taket” är fantasy berättelser så utgår de från den verkliga världen.



En analys av Härskarringen

Jag tror att de människor, som har valt att läsa J.R.R. Tolkiens böcker, har påverkats ganska mycket. Härskarringen handlar om kampen mellan gott och ont, om vad som kan hända om det onda vinner, och om hur skört det goda är.
När man läser boken blir man medveten om hur viktigt det är att det onda inte får vinna. Hur viktigt det är att man behåller godheten i livet och i världen.
Jag tror att boken beskriver det som händer runt omkring oss varje dag. Krig och konflikter handlar också väldigt ofta om det goda och det onda. Mobbing och trakasserier i skolan, måste vi också kämpa emot för att inte det onda ska vinna.
Även hans sätt att skriva berättelserna i form av sagor påverkar både det som är vuxet och det som är barn i oss därför tror jag böckerna och filmen har blivit så populära i de flesta åldrar.
Det som är viktigt är att vi inte tar någonting för givet. Det finns många som blundar för det onda och inbillar sig själva att det bara finns godhet i världen.
Jag tror inte det finns någon som har läst Tolkiens böcker, utan att ha blivit påverkad av hans sätt att beskriva sin sagovärld.

Vad som är gott och vad som är ont kan varken jag eller någon annan förklara .
Det som vissa ser som gott ser andra som ont.
Detta tar även J.R.R. Tolkien upp i sina böcker. Han försöker beskriva det omöjliga att tolka vad som menas med gott och ont.


Källor:
Bibliotekets informationssida:
http:...