Något vi dagligen möter i vår omgivning är kommunikations- och
informationsutbyte. Det är både en social och en teknisk process ? social,
för att den rör sig om samverkan, samspel och samvaro med våra medmänniskor.
Den sociala processen får oss att utvecklas mentalt och växa i välmåendet.
Den tekniska processen handlar om att utnyttja de tekniska hjälpmedel som
finns att tillgå, till exempel telefoner, datorer, etcetera.
Examensarbetet ingår som en fallstudie i forskningsprojektet "Ökad
punktlighet genom effektivare underhåll" och har utförts för Järnvägstekniskt
Centrums(JvtC) räkning, vid Luleå tekniska universitet, i samarbete med
Banverket Produktion Nord samt Banverket Trafik i Boden, under perioden
september 2003 ? februari 2004. Arbetet har gjorts med utgångspunkt från
rättidighet och akut underhåll för att undersöka om det finns något sätt att
förbättra kommunikationen och informationsflödet mellan underhållstekniker,
arbetsledning och driftledningspersonal, så att underhållteknikerna vid
anmält akut fel ute i Banverkets anläggningar, får med sig rätt material, har
rätt kompetens för felet i fråga och beger sig till rätt ställe.
Undersökningen som ligger till grund för denna rapport är till stor del en
litteraturstudie, inriktad på den akuta felavhjälpningen. Studien är varvad
med intervjuer av arbetsledare och tekniker för de olika teknikslagen, el-,
ban- och signalteknik, vid Banverket Produktion Nord och personal från
tågledningen, driftledningen vid DLC i Boden.
Arbetsfrågan har varit: Går det att förbättra den akuta felavhjälpningen och
förbättra punktligheten med hjälp av förbättrad kommunikation? Finns det
något sätt att förbättra kommunikationsflödet utan att minska
informationsinnehållet? I många fall av allmän kommunikation så uppstår
missförstånd mellan de parter som kommunicerar vid akut felavhjälpning.
I dagsläget är det snarare så att strömmen av information via e-mail till,
till exempel tågtrafikledningen, upplevs som ett störande moment eftersom så
liten del av meddelandena verkligen berör vederbörande yrkesgrupp. Ett
förslag till att minska "bruset" skulle kunna vara att de som skickar, ringer
eller på något annat sätt försöker att meddela sig, måste ta reda på om det
tänkta meddelandet verkligen berör personalen. En annan möjlighet skulle
kunna vara att använda sig av en så kallad gatekeeper. Denne person går
igenom de brev, e-mail eller telefonsamtal som kommer till de olika
avdelningarna (tekniker, tågledare, tågtrafikledare, ban- och eldriftledare)
för att sålla bort oväsentlig information.
Ett tredje alternativ rörande e-mail kan vara att använda Bifrost. Det är,
ännu så länge, en prototyp till ett system som kategoriserar inkommande
e-mail i inboxen efter fördefinierade regler. Dessa regler behöver inte
underhållas och de kan hantera allt från 50 till 1000-tals inkommande
meddelanden.
Ett annat förslag till en eventuellt förbättrad kommunikation mellan DLC och
underhållstekniker är att försöka öka närheten mellan dessa. I dagsläget
befinner de sig fysiskt långt ifrån varandra på sina arbetsstationer. Mellan
teknikerna i Boden och DLC är det cirka 1 kilometer och mellan teknikerna i
Luleå och DLC i Boden är det cirka 4 mil. Det är en fördel om
underhållsteknikerna och personalen på DLC har daglig "ögonkontakt" med
varandra.
Under intervjuerna med underhållstekniker från de olika teknikslagen framkom
ett visst missnöje med Banverkets egen informationssida på intranätet:
Knuten. Den upplevdes inte dagsaktuell och uppdaterades inte kontinuerligt.
Banverkets månadstidning, Rallaren ? Trafik och Produktion, upplevdes mer "up
to date".
Även frågan om erfarenhetsåterföring har berörts. Kan man verkligen lära sig
av andras erfarenheter och tidigare gjorda misstag, på vilket sätt kan detta
återföras till tekniker och personal och leda till ett förbättrat arbete?
De flesta tekniker upplever att den bästa utbildningen fås genom att arbeta
med äldre, mer erfarna kollegor. Teknikerna säger att det inte skulle kunna
gå att arbeta effektivt utan denna möjlighet till erfarenhetsutbyte. För
DLC:s räkning så är denna fråga i det närmaste överflödig: Banverkets
författningsordning (BVF) och dess säkerhetsordning (SÄO) bygger på tidigare
händelser och erfarenheter.
Det är svårt att kunna få ett önskat resultat, det vill säga att kunna
förbättra rättidigheten och det akuta underhållet genom förbättrad
kommunikation, på den lilla del av orga...
