Buddhism och hinduism, jämförelser

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det finns en djup innebörd vad beträffar levnadssätt, samhällssyn och tro i de båda religionerna. Inom hinduismen är det definitiva ändamålet att nå moksha, vilket innebär att bli frigjord från själavandringen genom att låta själen, atman, förenas med världssjälen. För att kunna nå moksha måste hindun leva sitt liv efter reglerna för Dharma, världsordningen. Reglerna bygger på att sköta sina plikter gentemot familj och vänner, arbeta hårt och alltid tala sanning.

Buddhisternas yttersta mål är nirvana. Den enda vägen till en sådan befrielse är genom att följa den åttafaldiga vägen, vars moraliska norm gestaltas i form av ett hjul där dess ekrar motsvarar de åtta punkterna. Vi har här en tydlig likhet mellan de två grannreligionerna som man även skulle kunna koppla med de övriga världsreligionerna, en likhet berörande meningen med livet och det slutgiltiga målet. Båda religionerna har ett visst regelsystem som de troende ska följa för att uppnå den slutliga befrielsen och även inom kristendomen ska man nå frid med vägledning av tio bud som enligt de troende Gud själv gav människan. Här finns ytterligare en viktig likhet som tydligt visar människors strävan efter att leva ett värdigt och riktigt liv genom att handla i god tro, oberoende var i världen man bor. Jag anser att de olika religionernas budord gällande vägen till befrielse i sig också är lika då de uppmanar till goda gärningar och rätt handlande.
I hinduismen är reinkarnationen en självklar del av religionen i helhet och även i buddhismen är återfödelsen en grundtanke vilket skapar ett viktigt samband mellan dessa i anseende på de båda religionernas strävan efter slutgiltig frid för själen. Det är dock tillvägagångssättet för att uppnå detta som skiljer religionerna åt. Hinduerna har ett flertal olika vägar och inriktningar, alla antydandes ha den sanna vägen till moksha, medan buddhisterna har endast en väg att följa, nämligen meditationen som är det enda sättet att förhindra sin livstörst och finna den slutliga insikten. Inom hinduismen är det yoga som kan liknas vid buddhisternas sätt att handla. Yogan bygger på en förening som utövaren vill binda med Gud och skillnaden mellan denna och buddhistens meditation är enligt min åsikt liten. Jag förmodar att människan genom meditation kan finna insikt i sig själv, samtidigt som man även får upplysning om hur man kan hjälpa andra och ser tillvaron från ett annorlunda perspektiv. Jag tror att meditationen ger utövaren ro och även bättre omdöme, något som anses särskilt viktigt i både den hinduiska och buddistiska sociala gemenskapen.

Den stora skillnaden mellan grannreligionerna bygger i första hand på uppfattningen om högre stående makter. Hinduismen har ett ansenligt antal gudar, medan man kan betrakta buddhismen som en ateistisk religion då den ej har någon gud överhuvudtaget. Hinduismens tre centralaste gudar skulle jag vilja påstå att Brahma, Vishnu och Shiva är, samtidigt som jag skulle vilja dra en annorlunda parallell om att dessa skulle motsvara kristendomens treenige Gud, det vill säga Fadern, Sonen och den helige anden, där Brahma som ses som världens skapare, skulle liknas vid Fadern, där Vishnu som finns i allt och alla, kan liknas vid den helige anden, och Shiva skulle kunna liknas vid Sonen i anseende på gudens mänskliga närhet. Att hinduismen på senare år utvecklade åtskilliga nya gudar och gudinnor var enligt min personliga åsikt ett desperat försök från folkets sida att få fram högre väsen som skulle gynna just deras personliga intentioner. Detta har buddhismen tagit avstånd ifrån syftandes på att människan är sin egna härskare och att man endast genom att finna insikt i sig själv, skulle uppleva den slutliga ron. Den buddhistiska läran om att man är sin egen härskare resulterade ej förvånande i en bestämd jämlikhet mellan jordens alla människor där alla hade samma förutsättningar att nå nirvana. Jag anser därför det synd att buddhismen har kluvits i två olika grupperingar med olika tolkningar, syd- och norrbuddhismen, då denna religion skulle kunna få en ännu mer förtydligad bild av sig som en samhörande församling.

Befolkningen i dessa länder får enligt mig även mycket hjälp angående utövandet av den egna religionen då myndigheter och befolkningen över lag är öppnare mot religionen. Munkarna kan utan svårighet utöva sina plikter tack vare befolkningens hjälp som stöder dem i deras arbete genom att exempelvis förse dem med mat för dagen. Respekten gentemot dem är stor och många föräldrar vill se sina barn fördjupa sig i religionsfrågor genom att bli munkar i kloster som vanligtvis ligger en bit utanför städerna, något jag anser kan vara nödvändigt då deras strävan just är att bryta sig loss från tillvaron och finna sig själva, vilket skulle försvåras
om undervisningen skedde inne i den hektiska staden.

Som även i andra religioner har hinduismen en viktig ställning vad det beträffar politik.
Dagens hinduism har ett krav på att vara en samhälleligt strukturerande kraft samtidigt som
den växer sig stark ur social synvinkel i det nutida Indien. Ett av många exempel är de indiska människornas sätt att försöka forma ekonomin, politiken, moralen, familjen, synen på jämlikhet mellan kvinna och man och även förhållandet mellan olika grupper i samhället efter
religionens grundbegrepp och ideal. Vi ser exempelvis att det hindunationalistiska partiet Bharatiya Janata Party är det största oppositionspartiet i parlamentet och har i avsikt att ej låta
religionen vara i utkanten på det indiska samhället utan att den ska ha ett reellt politiskt inflytande både nationellt som i delstaterna.

En av de viktigaste kopplingarna inom hinduismen vad det beträffar religion och politik syns tydligast ute i samhället då man befinner sig på folkets plan och utvärderar deras mentalitet och värderingar. Man kan då märka många olika grupperingar mellan individerna i samhället,
strikt bestämda efter hinduiska principer. Inom det indiska samhället fanns från början fyra sådana grupperingar, brahmaner, krigare och ämbetsmän, bönder och köpmän samt tjänare
och slavar. I dagens indiska samhälle har det dock ur dessa bildats tusentals olika kaster. Människor boendes i Indien har i huvudsak accepterat sin kast, troendes att det är ett resultat av gudars vilja, samtidigt som systemet även är en självklarhet politiskt sett. Hinduismen är förmodligen, om man bortser ifrån de skriftlösa religionerna, den religionen som har störst
inflytande på det egna samhället och människorna i denna. Kasten har följaktligen i allmänhet accepterats av folket oberoende av att det är ett tvång och innebär en tydlig försämring vad beträffar människors möjlighet att förändra sin existens och utvecklas. Jag tror ändå att folks acceptans av kastsystemet har fått dessa att känna trygghet och samhörighet inom den egna kasten med dess egna rättigheter och skyldigheter samtidigt som den förmodligen ses som en helig föreskrift som ej ska ändras då även de politiskt aktiva står bakom denna.

Här finner man en tydlig skillnad mellan hinduismens och buddhismens politiska inflytande i
samhället och dess differenta värderingar då ett av buddhismens främsta ändamål är att just bekämpa orättvisan mellan människorna i samhället världen över, samtidigt som de vill se människor finna insikt i sig själva genom att följa den gyllene medelvägen och leva fria från synd och begär. Detta skulle enligt min personliga uppfattning vara en utopi i det hinduiska samhället där orättvisorna gynnas av både folk och myndigheter vilket gör det omöjligt för de lågkastiga att leva fria från begär då de dagligen kämpar för sin och familjens överlevnad.
Inom den politiserade hinduismen betonas även vikten av handling och en företrädare för denna kritiserar sådana hinduer som lägger tonvikten vid meditation och som ser hinduismen som en i huvudsak inre andlig väg. Man menar att det är handlingar som dessa som har bidragit till Indiens underutveckling. Jag kan till följd därav ytterligare anmärka en
skiljaktighet mellan de två religionerna då buddhisterna uppmanar till upplysning genom just meditation, något som förändrat mentaliteten bland människor boendes i buddhistiska länder samtidigt som den har format politiken i dessa. Någonting som jag dock anser är nödvändigt att anmärka, är att gemensamt för de båda religionerna är att deras idéer och värderingar anses och framställs som nödvändiga förutsättningar för skapandet av det perfekta gudomliga samhället. Visserligen är den politiska hinduismens grundläggande ideologier ej kompromissbara, något som politiken styrandes av buddhistiska tankesätt tillåtit i dess uppmaning till individens frihet och handling efter det egna omdömet.

Inom buddhismen ses politisk aktivitet näst intill som en religiös förpliktelse eftersom det anses vara en förseelse mod Buddhas lära att exempelvis låta ett land manipulera folk till begär och livstörst. Av denna anledning har många buddhistiska munkar valt att engagera sig i politik och världsliga betydenheter, exempelvis genom demonstrationer och skrivandet av artiklar i olika lokala tidningar. Här har vi enligt mig en väldigt tydlig koppling mellan religion och politik, en bild som förtydligas ytterligare då man tar bety...