De flytande gränsernas potential ­ en studie av Juan Rulfos Pedro Páramo utifrån narratologiska, postkoloniala samt pedagogiska och didaktiska perspektiv

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Arbetets syfte är att belysa hur man kan arbeta med litteratur från olika delar av världen utan att hamna i ett vi och dem tänkande grundat på sådana föreställningar som lyser igenom på en strukturell nivå, exempelvis styrdokumenten. För att belysa detta har verket Pedro Páramo undersökts utifrån litterära, postkoloniala och didaktiska perspektiv. Den litterära analysen av tid, berättarröst och dess påverkan på innehållet visar att tidstrukturerna följer en viss logik även om de först kan tyckas kaotiska då berättandet inte är kronologiskt. Tidshoppen bidrar till den mystik som genomsyrar verket. Tiden är inte logisk, vilket de flytande gränserna mellan liv och död illustrerar. Berättandet är repetitivt; skeenden återkommer, ofta med variation. I verket talar flera röster, på så vis kan läsaren bilda sig en mångfaceterad uppfattning av historien. I den postkoloniala analysen, som utgått från synen på "den andre" och exotifiering, framkommer att det finns våldsamma och patriarkala skildringar i verket som vid en okritisk läsning skulle kunna verka fördomsreproducerande. I den didaktiska delen har frågor som berör varför och hur man ska läsa Pedro Páramo i skolan diskuterats. Att läsa Pedro Páramo kan bidra till elevers mångkulturella förståelse men denna måste ses som ett långsiktigt projekt som elever utvecklar i mötet med olika kulturer vid talrika tillfällen och inget som är uppfyllt efter att endast ha läst Pedro Páramo. Verket är förankrat i en mexikansk kultur. Det primära vid läsningen är att ta fasta på verkets estetiska och konstnärliga drag, inte att lära om en annan kultur. Med tanke på de komplexa tid- och berättarstrukturerna som kännetecknar Pedro Páramo är det viktigt att skapa förförståelse hos elev...