Lynn och Tom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Lynn vaknade på tisdagsmorgonen och log åt drömmen hon hade haft; i drömmen hade hon varit ihop med Tom! Tom, som var lång och mörk, som kunde le som ingen annan och som nästan alltid var så snäll. Lynn blev alldeles varm i hela kroppen och gjorde sig snabbt i ordning till skolan. Hon betraktade sig själv i helfigursspegeln hon hade på väggen. Hon såg de ljusa lockarna som ramade in hennes söta ansikte, de gröna ögonen och den konkava näsan. Lynn kom fram till att hon såg ganska bra ut, men kände sig ändå inte riktigt nöjd. Undrar om Tom tycker att jag ser bra ut? Tänkte hon oroligt och kastade återigen en blick i spegeln.

- Lynn, skynda dig! Du kommer försent till skolan! ropade hennes mamma.

Lynn tittade på klockan och flämtade till. Vad tiden hade gått fort den här morgonen! Hon tog sin ryggsäck och sprang till busshållplatsen. Lynn hann komma till skolan i tid och gick sakta in till sexornas del av skolan. Hon såg Tom och Camilla - en tjej som också gick i 6B och som var ganska bra kompis med Lynn - stå och prata med varandra. Lynn suckade. Hon hade i hemlighet hoppats på Tom skulle ha gjort slut med Camilla - för att bli ihop med Lynn.
Lynn gick förbi Camilla och Tom och skulle just säga "hej", när hon hörde att Camilla darrade på rösten - deras samtal verkade inte speciellt trevligt, tyckte Lynn.
- Vad har jag gjort för fel? Undrade Camilla. Lynn såg att hon inte hade långt till tårarna.
- Inget.svarade Tom och såg besvärad ut. Det är bara det, att.han tystnade och tittade ner på golvet.
- Är det någon annan? Frågade Camilla.
Lynn flämtade till. Det verkade som om Tom höll på att göra slut med Camilla! Förvirrad gick Lynn sakta därifrån. Hon kunde inte riktigt förstå vad det var som hade hänt. Camilla och Tom hade ju varit ihop så länge - snart ett år. Vad var det som hade gått fel?
Så kom Lynn ihåg vad Camilla hade frågat; "Är det någon annan?". Tänk om det var så att Tom hade blivit kär i en annan!? Men vem, i sådana fall? Tänk om det är jag som är "någon annan"! tänkte Lynn och kände sig hoppfull. Men nej, det kunde inte vara Lynn. Tom skulle aldrig kunna "byta ut" Camilla mot Lynn! Camilla var ju så.så perfekt på något sätt! Hon var snygg, populär, rolig.och Lynn var..så dålig - tyckte Lynn själv i alla fall.
När första lektionen började och alla gick in i klassrummet, konstaterade Lynn att Camilla hade gråtit - hennes ögon var alldeles röda och svullna. Tom gick med hängande huvud. Då har han alltså gjort slut, tänkte Lynn. Så insåg hon att han var glad över denna nyhet. Hennes dåliga samvete gjorde sig påmint. Nej, jag får inte tänka så här, bannade hon sig själv. Camilla är ju min kompis!

Men hur mycket hon än beordrade sin hjärta att sluta vara glad över att Camilla och Tom hade gjort slut, så gick det inte. Hon var glad.
På rasten samlades en klunga tjejer runt Camilla för att trösta henne. Lynn kände sig tvungen att sälla sig till skaran med medlidsamma tjejer.

- Sa han varför han gjorde slut, då? Undrade Beatrice, Camillas bästa kompis.
Camilla nickade.
- Ja.han erkände att han blivit kär i en annan!
Lynn hörde hur Camillas åhörare flämtade till. .
- Va?! Är det sant?
- Är det någon i klassen?
- Sa han vem det var?
Frågorna haglade över Camilla.
- Han sa att det var en tjej i klassen. Han kommer fråga chans på henne idag och om hon svarar "ja" så kommer vi veta vem det är - annars förblir det en hemlighet, förklarade Camilla.
Alla tjejer började titta misstänksamt på varandra. Vem kunde den här tjejen vara?
- Om hon svarar "ja" så är hon bra taskig i alla fall! Sa Beatrice och lade armarna om Camillas axlar.
Lynn bet sig i läppen. Om det var Lynn Tom skulle fråga chans på, så skulle hon inte kunna säga "nej". Hon kunde helt enkelt inte motstå Tom!
När skolan var slut för dagen kom Tom fram till Lynn.
- Jag.skulle vilja prata med dig, sa han och tittade ner på sina skor.
- Okej.sa Lynn och försökte låta nonchalant.
De gick till ett lite mer avskilt hörn. Lynn kände hur det pirrade i magen och hur hennes hjärta bultade hysteriskt. De stod tysta en stund. Till slut tog Tom till orda:
- Får jag chans på dig? Frågade han, rakt på sak.
Lynn flämtade till och jublade tyst inom sig. Hennes dröm hade gått i uppfyllelse!
- Ja! Svarade hon och log mot Tom.
Tom log tillbaka. Han tog Lynns hand i sin och höll den en stund. Lynn noterade att hans hand var varm och len. Det kändes tryggt att hålla honom i handen.
- Vi ses i morgon, sa Tom till slut.
- Vi ses.
Tom gick och Lynn stod kvar. Hon hade inte riktigt hunnit förstå att hon faktiskt var ihop med Tom!
Hennes tankar avbröts av att Camilla och Beatrice kom fram till henne - och de såg inte speciellt glada ut.
- Vi hörde allting, sa Camilla kyligt.
- Hur kan du göra så mot Camilla? Undrade Beatrice.
Lynn visste inte vad hon skulle säga.
- Ska du inte ens försvara dig? Frästa Camilla.
Lynn teg. Okej, det kanske inte var så hemskt schysst gjort, fast å andra sidan så kunde ju inte hon hjälpa att Tom gillade henne mer än Camilla!
- Men.vad ska jag säga då? Jag är ju kär i honom! Sa Lynn, som nu började tappa tålamodet. Camilla och Beatrice överdrev!
Camilla såg ursinnig ut.
- Det här trodde jag inte om dig! Skrek hon och gick därifrån med Beatrice.
Lynn började långsamt gå hemåt. Tankar flög omkring i hennes hjärna. Hade hon gjort rätt? Eller borde hon ha tänkt mer på Camilla, och tackat nej till att bli ihop med Tom?
När Lynn kom till skolan nästa dag kände hon sig både glad och ledsen. Hon var glad över att Tom stod och väntade på henne i kapprummet, men ledsen över att Camilla och Beatrice var arga på henne.
- Hej! Hälsade Tom och gav henne en snabb kram.
- Hej! Sa hon och kände sig lite blyg. Lynn hade aldrig haft en pojkvän förut och hon kände sig lite osäker.
- Men är det inte det nya kärleksparet? Undrade Camilla sarkastiskt när hon gick förbi dem.
Lynn slog ner blicken. Allting hade kunnat vara så perfekt, om inte Camilla hade varit så arg på henne.
- Men nu får du väl ändå ta och ge dig! Sa Tom irriterat. Jag fattar att du är ledsen, men det är faktiskt inte Lynns fel att jag är kär i henne!
- Nej, men hon kunde ha svarat "nej" när du frågade chans på henne!
Tom himlade med ögonen.
- Du skulle inte heller ha svarat "nej", så jag tycker inte att du kan klandra Lynn för att hon blev ihop med mig.
Camilla såg ställd ut. Efter att ha stirrat osäkert på dem i några sekunder gick hon därifrån med osäkra steg.
Tom log mor Lynn.
- Camilla ska inte få förstöra för oss, sa han.
- Men det känns inte bra att hon är så sur! Protesterade Lynn.
- Det går över.
- Tror du det? Lynn tvivlade på att Camilla skulle lugna ner sig.
- Jadå. Jag känner henne. Vi måste bara ge henne lite tid, så ordnar det sig.
- Bra!

Lynn kände sig lättad. Det var nog som Tom hade sagt; Camilla behövde bara få lite tid, så skulle allt vara bra sedan! Lynn log mot tom och gav honom en kram.

Under resten av dagen blängde Camilla och Beatrice på Lynn. De andra tjejerna verkade känna sig lite besvärade, ingen ville vara partisk men ändå så visste de inte riktigt hur de skulle ta det hela, så de höll sig borta från både Lynn och Camilla.

Men Lynn orkade inte tänka så mycket på det - hon hade ju Tom! Det som var så bra med Tom var att han inte var lika barnslig som de andra killarna i klassen, och han brydde sig inte när hans kompisar retade honom för att han hade en flickvän.

Lynn tyckte att Tom var ännu gulligare nu när hon var ihop med honom än förut. Hon lade märke till varenda detalj hos honom; den lite sneda framtanden, hårtesterna som föll ner i hans ansikte, skrattgropen i högra kinden, hans gungande sätt att gå.
Tom var helt enkelt underbar!

På kvällen gick Tom och Lynn på bio. De skulle se "Eva & Adam - fyra födelsedagar och ett fiasko". Tom kom och hämtade Lynn och tillsammans gick de till bion. De gick hand i hand ...