Syftet med uppsatsen var att undersöka vilka faktorer som lockar svenska företag att direktinvestera i Polen. Det har varit en spännande resa som har gått upp och ner; en artikel säger att det går bara bra för Sverige ?? investeringsklimatet är gynnsamt. Nästa säger att nej, det går uruselt för Sverige ?? ingen vill ju investera.
En intressant sak är att Polen inte enbart är ett låglöneland, som det är lätt att tänka sig. Det finns faktiskt andra faktorer som lockar, bland annat kunskapsniån. Ã?ven om kunskapsökningen inte är så snabb som man skulle önska, har enkätsvaren visat att det i varje fall går framåt. Det är även osäkert om Polen lär ut rätt typ av kunskap så att landet kan behålla sin konkurrenskraft. Man har visat att högre utbildning och bättre kunskap leder till höjda löner. Man kan fråga sig om höjda löner är bra på alla sätt i Polen. Det har gått otroligt fort i landet och alla har inte hängt med riktigt. Står Polen på stadiga ben eller vacklar landet? För snabba löneökningar kan resultera i att ett företag som vill direktinvestera i Ã?st- och Centraleuropa väljer ett liknande land med jämförbart strategiskt läge och kunskap. Det vi ser idag, att företag istället söker sig till Tjeckien och Ungern, behöver inte enbart bero på att Polen har dåliga institutioner och dålig administration. Det kan vara externa faktorer.
Den som har åkt på de polska vägarna får full förståelse för den kritik som har framförts mot Transportministeriet. Polen måste satsa mer på vägnätet. Har man dessutom fått pengar tilldelat finns det ingen anledning att förhala uppbyggnaden. Polen har fått ett försprång gentemot de andra länderna i Ã?steuropa i och med att utländska företag var snabba med att direktinvestera i just Polen. De svenska verksamheterna som hamnar i landet är ofta produktionsinriktad. Man kan tänka sig att detta inte skiljer sig nämnvärt från övriga nationer. Just produktionsbolag ställer ännu större krav på att vägarna är bra än till exempel bankväsendet. Råvaror ska forslas till fabriken och färdiga varor transporteras vidare. Det vore lite av ett svek mot det polska samhället om inte ledningen tar itu med problemet.
Landets privatiseringsfas har inte utvecklats i den takt som kanske är önskvärt. Den nuvarande regeringen har snarare valt att bromsa privatiseringen. Man gick ut år 2006 och meddelade att de 100 största polska företagen kommer att förbli i statlig ägo. Senare uppgifter tyder på att det kan bli fler. Problemet med detta är att det egna landets industrier kan komma att utkonkurreras av de internationella och Polen riskerar därmed att hamna i en beroendesituation. Landet är inte helt självständigt idag utan bärs bland annat upp av EU genom stora bidrag. Detta kan motverka landets incitament till att ytterligare skärpa kraven på hög produktion och bidra till försumlighet i regeringen. Det har även framförts kritik mot EU:s jordbruksbidrag, då detta inte uppmuntrar till förbättringar inom jordbruket.
Det finns goda möjligheter till fortsatta studier av direktinvesteringarnas inverkan på Polens ekonomiska klimat och samhälle...
