Mainstream

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I en tidning jag läste på bussen igår stod det att det ska bli mode med korta kjolar som baddräkt i sommar. Och att man absolut inte ska slänga mammas gamla kläder för det kommer igen. Stora båtringade tröjor med ett blommigt mönster till ett par rutiga byxor och ett par vita små tygskor. Och utan att lägga märke till det alls så sitter jag och funderar på var mamma kan ha lagt alla sina gamla kläder.

Jag skrattar nästan när jag tänker på det. Jag menar, vem tycker egentligen att det är snyggt med benvärmare utanpå byxorna eller skor som är 7.5 cm längre än själva foten för att tåspetsen ska vara så spetsig att man kan peta sig i näsan med den. Allt handlar ju bara om att folk vill följa strömmen.

Och alla dom här ”wannabeerna” som alla vill se ut som prinsessan Madelene. Visst alla vill väl se ut som en prinsessa men ritigt så långsökt är man väl kanske inte. Är det ett reportage om när prinsessan Madelene skulle ge fattiga barn leksaker så tar det på sin höjd en vecka innan tre tjejer i skolan har precis likadan tröja som hon hade.

Och alla dom där som säger att dom hatar Play men egentligen älskar deras nya låt. Det kan man ju förstås inte berätta för någon, för alla vet ju att just Play är en grupp på nio åriga tjejer som alla vill se ut som Brittney Spears.

När jag var i fjällen med min skola här om sistens så var det precis samma grej. Minst elva tjejer som aldrig förr i sina liv stått på en bräda kom ju förstås där med sina brädor under armarna. De hade säkert stått i timmar framför spegeln den morgonen. Måste se proffsig ut. Rätt mössa, rätt häng på brallorna och ett tufft märke på tröjan. För det skulle ju inte vara lagom pinsamt att komma med jacka liksom. Frysa och se ball ut eller inte frysa men ha en ful jacka på sig Hm… självklart satt ju just dom tjejerna i cafeterian eller i någon snödriva och solade istället för att åka. Men det är klart nu har det ju inte skidor som gällde, i år var det snowboard.

När jag går på stan, sitter på bussen, går i skolan var som helst så möter jag alla dom här ytliga tjejerna som alla ser likadana ut. Vad hände egentligen med den där tjejen som klippte sig och färgade sitt hår svart. Ja, hon var en av dom innan. Men hon började ha andra kläder och lyssna på annan musik. Hon går kvar på vår skola, men hon märks inte längre. Varför ska det vara så? Att den som äntligen vågar ha sina egna kläder och lyssna på sin egen musik blir osynlig och får en stämpel över sig att vara konstig. Varför är det inte så att man istället beundrar den tjejen som vågade gå motströms.

Det är nog därför jag inte vågar. Jag är också rädd för att bli osynlig och konstig stämplad. Jag har ju också benvärmare över mina byxor, och mina skor är nog närmare 8 centimeter längre än själva skon. Jag lyssnar på samma musik som alla andra och jag åker snowboard. Jag säger aldrig vad jag tycker, jag nickar bara och håller med när vi sitter och diskuterar om hur dumma talibanerna är och hur synd det egentligen är om USA. Fast jag tycker precis tvärtom.

Fast ...