Syfte och frågeställningarDet övergripande problemområdet handlar om idrott och heteronormativitet. Avsikten är att studera om och i sådana fall hur idrottsrörelsen är med och skapar samt reproducerar attityder, normer och värderingar kring sexualitet och kön. De frågor jag vill besvara är: Vilka upplevelser och erfarenheter har icke-heterosexuella idrottare av vardagen inom svensk idrottsrörelse? Hur iscensätts normer kring kön och sexualitet i de aktivas berättelser? Finns det även mekanismer/praktiker som utmanar dessa normer? Slutligen diskuteras resultatet i relation till två av RF: s policydokument; ”Idrotten vill” samt ”Policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier och sexuell diskriminering inom idrotten”.MetodDå syftet var att förstå, inte att generalisera och ange frekvenser, valdes ett tillvägagångssätt med kvalitativa intervjuer. Tio icke-heterosexuella kvinnor mellan 17 och 36 år intervjuades om sina upplevelser och erfarenheter av idrottsrörelsen. De var aktiva (eller hade nyligen varit) på olika nivåer inom idrotterna basket, fotboll, bandy, innebandy, hockey och volleyboll. Intervjupersonerna hittades genom annonsering och genom en s.k. snöbollsmetod.ResultatNär det gäller bemötandet från lagkamrater, ledare och tränare, framträder tre huvudsakliga teman i intervjupersonernas berättelser: 1) en talande tystnad 2) förekomsten av diskriminering, trakasserier och kränkande behandling och 3) upplevelsen av idrotten som en frizon. Heteronormativa diskurser kring kön och sexualitet reproduceras och befästs i den idrottsliga vardagen, exempelvis genom: krav på kvinnlighet och uppvisandet av en heterosexig image, förnekanden av att det finns lesbiska i laget/klubben, tystnad och fokus på SEX när man pratar om homo- och bisexualitet. Samtidigt utmanar intervjupersonerna de dominerande heteronormativa diskurserna inom idrotten, bl. a genom: att välja att inte se ut eller bete sig traditionellt kvinnligt, att leva öppet som homosexuella, att skapa eller vara delaktiga i gemenskaper som ger stöd och som fungerar som frizoner och att sända ut förbjudna blickar (d.v.s. icke heterosexuellt riktad attraktion och flirtande)SlutsatsDet framkommer i denna uppsats hur kön och sexualitet ständigt ”görs” i den idrottsliga vardagen. Idrottens struktur, med dess tydliga uppdelning mellan män/kvinnor, manligt/kvinnligt och dess koppling till maskulinitet verkar kunna resultera antingen i en negativ eller i en positiv miljö för icke-heterosexuella kvinnor. Å ena sidan kan idrotten präglas av strikta normer kring kön och sexualitet, homofoba tendenser, diskriminering och kränkande behandling. Å andra sidan kan idrotten också vara en miljö, där normer kring kön och sexualitet är mindre snäva än i samhället i övrigt och en plats där det är tillåtet att utmana heteronormativa diskurser. I denna studie verkar det vara viktigare att betona sin femininitet och heterosexualitet ju mer maskulint kodad en idrott är – fram till en viss gräns. Har man passerat denna gräns blir friheten att se ut och agera på ett okonventione...
