Mot bakgrund av att många elever idag upplever skolan som meningslös har vi i detta arbete reflekterat över vad som skulle kunna öka möjligheterna för elever att uppleva skolan som meningsfull. Uppsatsen handlar om meningsskapande arbete i skolan, vilket inte är liktydigt med ”meningsfullt arbete” i skolan. Med meningsskapande arbete menar vi sådan pedagogisk verksamhet där en syn på barnet som kunskaps- och kulturskapare får konsekvenser för hur arbetet blir, för hur pedagoger planerar uppgifter och för hur de pedagogiska målen med ett arbete formuleras. Vi fokuserar på sådant meningsskapande arbete som använder sig av estetiska uttrycksformer. Mer specifikt undersöker och berättar vi om ett projekt som genomfördes i en klass med åttaåringar på en grundskola i Malmö. Den estetiska uttrycksformen som barnen använde sig av i detta projekt var digitala historier, vilket är korta filmer i vilka skaparna använder sig av stillbilder, berättarröst, musik eller andra ljud. Barnen fick i uppgift att leva sig in i att vara en person inom ramen för ett OS-arrangemang. I vår undersökning intresserar vi oss för vilken inställning eleverna och pedagogen har när det gäller estetiskt uttryckande. Framförallt intresserar vi oss för det förhållningssätt som litteraturvetaren Jan Thavenius benämner den radikala estetiken, en inställning där estetiska uttryck bland annat förmodas säga något väsentligt och angeläget. Det är också ett förhållningssätt som handlar om att förvalta mångfalden av perspektiv. Tankarna om den radikala estetiken rymmer flera tänkbara infallsvinklar som vi redogör för. Några av dessa infallsvinklar använder vi oss av när vi tolkar hur barnens digitala historier tas emot i ett mottagandesamtal. Ett annat ord för mottagandesamtal som vi använder oss av är reception. I en reception möts elever och pedagog för att samtala om och kring de verk som producerats. Vår frågeställning är:
Finns det något som visar på att samtalsdeltagarna har en inställning som stämmer överens med tankarna om den radikala estetiken? Vad visar i så fall på detta?
Med den frågeställningen är vårt syfte att, utifrån den radikala estetikens premisser, undersöka vad som händer i reception när vi försöker praktisera tankar om meningsskapande arbete i skolan. Bakgrunden till vår fokusering på meningsskapande arbete, den radikala estetiken och reception är att vi har förhoppningar om att kunskap relaterad till dessa tre begrepp kan bidra till att öka möjligheterna för elever att uppleva skolan som meningsfull.
Det är ingen lätt uppgift att på ett kortfattat sätt formulera resultaten av vår undersökning. Vårt tolkningsarbete lämnar ibland fler frågor än svar. Våra resonemang är dessutom knutna till specifika och konkreta situationer på ett sådant sätt att de inte på ett enkelt sätt kan göras allmängiltiga utan att något går förlorat. Det är således svårt för oss att tala om resultatet utan att breda ut oss om specifika situationer. Framförallt är det i relation till det konkreta som vi hoppas att våra reflektioner ska vara tankeväckande. För att få ut något av vårt resultat tror vi att det är en fördel om läsaren dels ger sig i kast med att sätta sig in i vilka perspektiv som vi valt att utgå ifrån när det gäller den radikala estetiken och dels försöker sätta sig in i situationerna som studeras.
De generella slutsatserna är således inte nödvändigtvis det mest intressanta i vår resultatdel, men ändå värda att nämna. I vår undersökning återkommer vi till talet om en skolkultur och en skolkod. Vi pekar på några situationer där skolkulturen ser ut att vara en tröghetsfaktor i försöken att etablera en ”receptionskultur” där den radikala estetiken kan bli aktuell. När vi talar om reception redogör vi för olika faser. Två av dessa faser kommenterar vi i våra slutreflektioner. För det första har vi kommit att uppfatta ”överenskommelsefasen” som ytterst avgörande för hur en reception...
