Voltaire och Rousseau

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Voltaire och Rousseau var två författare som var verksamma under upplysningstiden.

Francois Marie Arouet de Voltaire (1694-1778) var en av de mest inflytesrika filosoferna.
Han föddes i Paris där han sedan studerade juridik. År 1717 blev han fängslad och sattes i Bastiljen, misstänkt för politiska satirer, men släpptes snart då han lovade att bege sig ut ur landet. Han flyttade till London och bodde där i två år. Detta resulterade i att han började skriva mer och mer på engelska och på det viset kunde fler människor ta del av hans verk.

Under sin vistelse i London fick Voltaire även uppleva det friare samhällsskicket som rådde där och den större religiösa toleransen. På grund av det gav han 1734 ut boken "Lettres philosophiques", som fick en avgörande betydelse för mer liberala idéer introducerades i Frankrike. De negativa följderna var att Voltaire än en gång blev tvingad att ge sig ut i exil och boken skulle brännas på bål. Han flydde till Emelie du Chtelet på slottet Cirey i Champagne söder om Paris. Hon uppmuntade hans skrivande och inte minst hans naturvetenskapliga intresse.

Efter Chtelets död blev Voltaire inbjuden av Fredrik den store av Preussen i Berlin att bo hos honom i hans hov, vilket Voltaire accepterade. Under sin tid i Berlin skrev han klart en bok om Ludvig XIV liv. På grund av otaliga meningsskiljaktigheter med Fredrik den store lämnade Voltaire Berlin 1753.

Efter det skrev han mycket flitigt, bl.a. "Essai sur l´histoire générale et sur les moeurs et l´esprit des nations", som nedvärderar det övernaturliga och fördömer religions makt över människorna. År 1758 sloog han sig ner på godset Ferney nära Genève där han tillbringade sina sista år och bla skrev den satiriska romanen "Candide", "Traité sur la tolérance" och "Dictionnaire philosophique". Voltaire dog 1778.

Voltaire var en så kallad deist vilket innebar att han ansåg att gud skapat världen men inte hade mer att göra med det hela än så. Religiösa fanatiker var någonting han var en stark motståndare till. Voltaire berömda ord "écrasez l´infme" ("krossa den skändliga", d.v.s. den franska kyrkan) blev slagorden för upplysningens kamp mot kyrkan.
"Jag avskyr dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.", så radikalt var Voltaire berädd att uttrycka sig för att visa sitt ställningstagande angående yttrandifriheten.
Jean Jacques Rousseau (1712-1778) var en av de viktigaste personerna I grundandet av den moderna demokratin. Han var en Schweizisk-fransk filosof och författare som hade stort inflytande inom pedagogik, politik och litteratur.

Rousseau blev uppfostrad av sin faster och farbror eftersom hans mor dött bara några dagar efter hans födelse. Vid 13 års ålder slutade han skolan och började arbeta som lärjunge hos en graverare. Han trivdes inte alls och rymde därför och blev sekreterare hos Madame Louis de Warens. De Warens omvände Rousseau till katolicismen, men 1754 konverterade Rousseau till protestantismen. Därefter flyttade han till Paris och blev musiklärare.

Paris träffade han bl.a. Voltaire. Kring 1745 träffade han Thérèse le Vasseur, som han gifte sig med.

Rousseau hade många kritiska tankar om människan som han förde fram, vilket han fick mycket kritik för. Han menade att vi i grund och botten är goda men det civiliserade samhället som vi lever i tvingar oss till att bli onda. Han menade även att privat ägande inte gav några positiva spekter utan enbart gav upphov till stridigheter. I sin bok "Julie eller Den nya Héloîse", som utspelar sig i de vackra naturområderna i de franska alperna, framför han sina åsikter om den orörda naturens skönhet. Detta var inte så populärt vid den tiden men hans bok förändrade synen på skönhet i naturen och vikten av den.

Rousseau ansåg även att demokrati sulle grundas på fihet och jämnlikhet och inte på envälde. Om detta skrev han i boken ”Om samhällsfördraget eller Statsrättens grundsatser", 1762. De franska myndigheterna ansåg att boken var för farlig och brände därför den, men en del exemplar klarade sig. Denna bok påverkade och uppmuntrade den franska revolutionen 1789, elva år efter Rousseaus död, år 1778.

Både Voltaire och Rousseau hade radikala åsikter och idéer och kämpade för ett rättvist samhälle vilket stred mot den katolska kyrkan. Båda två skrev två böcker som var såpass radikala och ”farliga” att de franska myndigheterna var tvungna att agera och bränna de på bål. De som skiljer de åt är att Voltaire saknade tro på folket som an ansåg var för obildat för att se till sitt eget bästa. Rousseau därmeot trodde på direkt ...