EU Historia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning!

I detta arbete jag gjort om Eu, hade jag väldiga problem om vad jag skulle skriva om
Jag valde till en början EMU, började då samla information om EMU. Det blev alldeles för omfattande, och inget sprudlande intresse dök upp i mitt huvud. Så jag påbörjade det ena och avslutade det andra ett antal gånger. Men till slut måste jag ju färdigställa något arbete.
Så jag valde att skriva det mest viktiga om EU´s historia jag kunde inbringa på Internet. Den historia jag valt att visa är inte ur Sveriges perspektiv, utan mer från själva EU´s perspektiv.
Men jag kände att det ej var tillräckligt så jag valde även att kolla upp vad CE-märkning var för något. Som sedan inriktade sig på definition leksaker m.m.

Sju viktiga datum i EU:s historia !
Den europeiska unionens uppbyggnad är utan tvivel ett av de största historiska projekten under 1900-talet. Den ska grundas på de positiva värden som vårt samhälle identifierar sig med - bevarandet av freden, ekonomiska och sociala framsteg, respekten för individen, rättstatsprincipen. EU´s utveckling har pågått i nästan femtio år, har genomgått kriser, men också gjort framsteg. Europatanken, som från början delades av sex länder, omfattar idag femton och intresserar ytterligare mer än tio länder, som ansöker om medlemskap i Europeiska unionen.

1900-talet har sargats av de totalitära ideologiernas snabba utveckling och sammanbrott. De europeiska folkens frivilliga union förblir, inför det tredje årtusendet, den enda stora gemensamma ansträngning som grundas på ett ideal att lämna bakom sig det förgångnas konflikter och tillsammans planera för framtiden. Idag framstår unionen som det enda möjliga alternativet, enligt de EU vänliga individer. Själv så vet jag inte direkt, om jag vill att Sverige ska träda ut ur EU eller löpa linan ut. Kanske det väger över åt ett ännu mer omfattande Europeisk Union enligt mitt tycke. Europeiska unionens historia präglas av viktiga perioder och symboliska datum. Sju av dessa har jag tagit upp i följande text. För det är de datum som enligt flera är de viktigaste i EU´s historia. Dessa datum har format det Europa vi lever i idag.

9 maj 1950 - gemenskapen föds!
Våren 1950 befinner sig Europa vid kanten av avgrunden. Det kalla kriget gör att en konflikt mellan kontinentens östra och västra del hotar. Fem år efter andra världskrigets slut har de tidigare motståndarna långt ifrån samsats. Hur ska man undvika att begå samma misstag, hur ska man skapa villkor för en beständig fred mellan gårdagens fiender? Problemets var, förhållandet mellan Frankrike och Tyskland. De var tvungna att skapa en bindning mellan dessa två stater. Och även att samla övriga Europas fria länder för att tillsammans bygga något gemensamt. En fransman med namnet Jean Monnet, tydligen med god erfarenhet som förhandlare och fredsivrare, föreslog för franske utrikesministern Robert Schuman och den tyske förbundskanslern Konrad Adenauer att de skulle skapa ett område av gemensamt intresse mellan länderna; en oberoende förvaltning av kol- och stålmarknaden. Förslaget formuleras formellt den 9 maj 1950 av Frankrike och mottas med entusiasm av Tyskland, Italien, Nederländerna, Belgien och Luxemburg.

Fördraget som skapar den första europeiska gemenskapen; kol- och stålgemenskapen, undertecknas i april 1951 och banade vägen för ytterligare gemensamma projekt. Andra projekt skulle följa, fram till våra dagars Europeiska union, som så småningom även öppnar sig för östra delen av kontinenten, som den alltför länge har varit skild från.

25 mars 1957 - den Europeiska ekonomiska gemenskapen!
Schumanplanen ska ha gett upphov till en gemenskap som rörde två avgörande, men begränsade områden: kol och stål. De var tvungen att bredda försöket, gå vidare med ytterligare gemensamma projekt. Under det kalla kriget, togs initiativ inom försvarsområdet och området för politisk union. De sex medlemsstaterna i EKSG valde då en ny del inom det ekonomiska området: skapandet av en gemensam marknad.

Romfördraget från 1957 , upprättandet av den Europeiska ekonomiska gemenskapen fastställer institutioner och beslutsmekanismer som tillgodoser de framtida medlemsstaterna.
Från 1958 till 1970 är effekterna av avskaffandet av tullarna anmärkningsvärda. Handeln inom gemenskapen ökade sex gånger medan EEG: s utbyte med resten av världen ökade tre gånger. Under samma period ökade den genomsnittliga bruttonationalprodukten inom EEG med 70 %. Med förebild i de stora kontinentala marknaderna, som USA, kunde de ekonomiska aktörerna i Europa dra fördel av den goda effekten som blev ett resultatatet av att gränserna öppnas. Konsumenterna vande sig vid att se ett allt bredare utbud av importerade produkter. 1986 undertecknas den s.k. Europeiska enhetsakten, vilket ledde till andra restriktioner rörande regler och skatter.

.
20 juli 1963 - Yaoundé, början till en internationell roll!
Efter att ha förenat sina öden på kontinenten, undertecknar medlemsstaterna som grundade europeiska gemenskapen en konvention tillsammans med sina f.d. afrikanska kolonier. Denna konvention garanterar de f.d. kolonierna vissa handelsfördelar och ett finansiellt stöd. Lomé-konventionen, som följde på Yaoundé-konventionen, omfattar idag läget 70 länder i Afrika, Västindien och Oceanien. Den gör unionen till den största offentliga bidragsgivaren till utveckling. Samarbetet omfattar också i andra former huvuddelen av länderna i Asien och Latinamerika.
Den 28 november 1995 ingick de femton länderna inom den Europeiska unionen och tolv länder kring Medelhavet ett partnerskap som syftar till skapandet av en frihandelszon, med överenskommelser om samarbete på det sociala, kulturella och humanistiska området.
Tanken är att under det tjugoförsta århundradet ska Europatanken att bli en fredskraft då unionen omhuldar stabiliteten och utvecklingen inom de stora regionala enheterna som omger den. Dess plats i världshandeln och dess ekonomiska tyngd gör redan unionen till en respekterad partner i de stora internationella organisationerna, som världshandelsorganisationen eller FN.
I allt högre grad stödjer sig unionen på sin ekonomiska kraft för att utveckla sitt politiska inflytande och tala med en enda röst. Fördraget om Europeiska unionen från 1992 fastställde syftet och omfattningen av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP), som på sikt innebär utformning av en gemensam försvarspolitik. Men européerna (vi!) måste göra många ytterligare ansträngningar för att bringa vår diplomati (ränksmideri) och säkerhetspolitik i samklang. Detta ska enligt många skapa och bidraga till ett fredligt och rättvist Europa.

1 januari 1973 - första utvidgningen av Europeiska gemenskapen!
Europeiska unionen ska vara öppen för alla europeiska länder som vill ansluta sig till den (om man har tillräckligt god ekonomi!), och därmed också till alla de fastställda förpliktelserna i de grundläggande fördragen och till de grundläggande målen. Två kriterier bestämmer om man ska beakta en anslutningsansökan: att landet tillhör den europeiska kontinenten och att landet är en demokratisk rättsstat.

Danmark, Irland samt Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland de anslöt sig till EU den 1 januari 1973. Anslutningen följdes av en utvidgning söderut på kontinenten under 1980-talet allteftersom Grekland, Spanien och Portugal kom med i gruppen av demokratiska nationer. Den tredje utvidgningsvågen 1995 visar intresset från länder i Skandinavien och Centraleuropa för att ansluta sig till en union som förstärker sin inre marknad och framstår som den enda stöttepelaren på kontinenten efter Sovjetblockets sönderfall.

Från sex till nio, från tolv till femton medlemmar idag, vinner det gemensamma Europa inflytande och prestige. Unionen måste behålla ett effektivt beslutsfattande, ska vara förmöget att förvalta de gemensamma intressena till förmån för alla sina medlemsstater och samtidigt bevara de nationella identiteter och de nationella och regionala särdrag som utgör dess rikedom. Troligen kommer den största utmaningen inför framtiden att vara de kommande åren att ta emot de länder i Centraleuropa, på Balkan, i Medelhavsområdet och i Baltikum som har ansökt om medlemskap. Hur ska man lösgöra tillräckliga resurser för att tillåta dem att så snabbt som möjligt komma ifatt ekonomiskt och strukturellt, hur ska man anpassa institutionerna så att de kan fortsätta utföra sina uppdrag för en union på mer än 25 medlemmar? Dessa är de historiska uppgifter som idag väntar länderna i unionen.

7 - 10 juni 1979 - de första allmänna direkta valen till Europaparlamentet!
I gemenskapens institutionella jämvikt spelar Europaparlamentet en mycket viktig roll. Parlamentet ska företräda folket och vara ett bevis på det europeiska projektets demokratiska natur. Redan från början hade parlamentet befogenhet att kontrollera de verkställande organen, men parlamentet har också en lagstiftande makt, i och med rätten till samråd kring de viktigaste gemenskapstexterna, vilket har utvecklats till en verklig rätt till lagstiftande medbestämmande. Dessutom delar parlamentet budgetbefogenheter med Europeiska unionens råd. Hur utses parlamentsledamöterna? Fram till 1979 kom parlamentsledamöterna från de nationella parlamenten, som valde de ledamöter som skulle resa till Strasbourg. Sedan 1979 väljs ledamöterna vart femte år genom allmänna direkta val i varje medlemsland. På så sätt väljer medborgarna ledamöterna som inte grupperar sig nationellt utan i politiska grupper som representerar de stora politiska riktningarna på kontinenten.

Viljan att skapa ett band mellan medlemsstaterna, gör det möjligt att reglera våra intressen och tvister enligt samma lagar som förenar Europa i en demokratisk enhet. Jean Monnet skrev "Vi binder inte samman stater, vi förenar människor",. (Ja det tror jag också). Dessutom skall de gemensamma institutionerna, som ständigt leder och förenar medborgarnas rättigheter, vara starka och stå i ett jämlikt förhållande till varandra. Det noggrant avvägda samspelet som sedan nästan femtio år råder mellan rådet, parlamentet, kommissionen och domstolen är säkerligen utan tvivel en viktig del av gemenskapskonstruktionen och lösningen för vår och Europas framgång i världen.

17 februari 1986 - undertecknandet av Europeiska enhetsakten!
Syftet med den gemensamma marknaden som det fastslogs i Romfördraget förverkligades under 1960-talet, tack vare avskaffandet av inre tullar och kvantitativa restriktioner för handelsutbyte. Men författarna till fördraget hade tydligen underskattat en mängd andra hinder för handels utbyte. Dessa e hinder gömdes bakom olika bestämmelser, som utgjorde ofta ogenomträngliga hinder.

Kommissionen lade fram ett djärvt förslag som ledde till antagandet av enhetsakten. Denna fastställdes den 1 januari 1993 då skulle den inre marknaden vara fullbordad och ge våra gemensamma institutioner möjlighet att genom majoritetsbeslut anta de 300 nödvändiga direktiven.

Dessutom förenar enhetsakten den gemensamma marknaden med den lika nödvändiga ekonomiska och sociala sammanhållningen. På detta sätt, satt de upp en strukturpolitik till förmån för mindre gynnade regioner eller regioner som är drabbade av tekniska och industriella förändringar. Gemenskapen ska också gynna samarbete kring forskning och utveckling. Målsättningen att förbättra européernas levnads- och arbetsvillkoren i medlemsstaterna.

1 november 1993: Europeiska unionen!
Den 1 november 1993 trädde Fördraget om Europeiska unionen. Den undertecknades
den 7 februari 1992 i Maastricht. Detta gav den europeiska konstruktionen en ny omfattning. Den europeiska gemenskapen, som huvudsakligen hade en ekonomisk ambition och ett ekonomiskt innehåll, förändras till en europeisk union, som fortsättningsvis vilar på tre pelare.
Gemenskapspelaren, som styrs av de traditionella institutionella förfarandena, berör kommissionen, parlamentet, rådet och domstolen. Den styr framförallt den inre marknaden och de gemensamma politikområdena. De två andra pelarna binder samman vår medlems stater kring frågor, som tidigare uteslutande hade sorterat under nationell behörighet: utrikes- och säkerhetspolitik, inrikes frågor som invandring och asyl, polisen och rättsligt samarbete. Det viktiga framsteget är att medlemsstaterna anser att det ligger i vårat gemensamma intresse att samarbeta närmare i dessa frågor för att förstärka den europeiska unionen i världen och säkerställa ett bättre skydd för medborgarna mot organiserad brottslighet och narkotikahandel.
Men framförallt kommer medborgarna utan tvivel att från Maastrichtfördraget minnas det beslut som mest konkret kommer att påverka det dagliga livet: genomförandet av den ekonomiska och monetära unionen, som den 1 januari 1999 kommer att samla de länder som uppfyller vissa ekonomiska kriterier som garanterar deras sunda ekonomiska förvaltning och för framtiden säkerställer stabiliteten hos den gemensamma valutan: euron.

Detta sista logiska steg för att fullborda den inre marknaden, införandet av den gemensamma valutan, har politisk vikt genom den personliga betydelse den kommer att få för varje medborgare och genom sina ekonomiska och sociala konsekvenser. Man kan till och med anse att euron i framtiden kommer att vara den mest konkreta symbolen för den Europeiska unionen. Denna starka valuta, som kan konkurrera med de stora internationella valutorna, kommer att vara den utmärkande symbolen för vår gemensamma tillhörighet inom en kontinent som förenas och stärker sin roll. Så mitt råd är att rösta för införandet av euron i Sverige. Jag kommer säkerligen att rösta för euron.

Vad är en CE märkning?

Här ska jag försöka förklara vad CE-märkning är, och vad CE-märkning innebär.
Olika myndigheter utövar tillsyn för olika direktiv. När en produkt uppfyller kraven i lagtexten får den bära CE-märket och säljas i hela EU/EES-området. För produkter som är särskilt farliga eller där säkerheten är extra viktig krävs en strängare kontrollform som utförs av ett organ. De kontrollerar produkten innan den får CE-märkas. Den nya märkningen har två syften:
Att tillförsäkra fri rörlighet för industriprodukter på EU:s inre marknad.
Att garantera säkerheten för europeiska konsumenter och användare av dessa produkter.
Den nya märkningen kom till av Europeiska kommissionen 1985 för att påskynda medlemsstaternas lagstiftning om ett antal industriprodukter. Märkningen är lika inom hela Europeiska Unionen (EU) och Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES). CE-märket är en symbol som trycks eller anbringas på produkter som släpps ut på marknaden och som visar att produkten uppfyller de grundläggande säkerhetskraven. CE-märket fungerar därigenom som ett pass som ger en produkt fri rörlighet inom hela EU.

CE-märkning är obligatorisk.
CE-märket är inte ett kvalitetsmärke eller en kvalitetssymbol.
CE-märket påvisar europeisk standard och (säkerhetskrav).

Genom en enda CE-märkning intygar tillverkaren eller den person som är ansvarig för att först ha släppt ut produkten på marknaden att produkten överensstämmer med de grundläggande kraven i de olika bestämmelser som gäller för den. De bestämmelser som gäller för produkten ska uppges av tillverkaren. Detta ger konsumenterna möjlighet att se att produkter har de grundläggande säkerhetskrav som gäller i EU. Tillverkare av produkter ska se till att produkterna är CE-märkta. Det är en försäkran om att produkten uppfyller de "väsentliga hälso- och säkerhetskraven" i de regler som gäller för produkten. Det är alltså detta dokument som innebär att tillverkaren påtar sig ansvaret. Tillverkaren måste alltid utarbeta ett sådant dokument, även om han har anlitat ett provningslaboratorium. Information som också kan vara användbar är namn och adress på det anmälda organ som varit involverat i proceduren, Begagnade maskiner som är tillverkade före 1995, dvs. innan maskindirektivet trädde i kraft i Sverige, behöver inte CE-märkas. Dessa maskiner måste dock uppfylla Arbetarskyddsstyrelsens direktiv.

Leksaker !

Även leksaker måste tydligen också CE-märkas.
1988 antog EU direktivet om leksakers säkerhet. I och med vårt medlemskap i EU omfattas också Sverige av dessa regler och har infört dessa i svensk lagstiftning. I Sverige är det Konsumentverket som ser till att reglerna efterföljs
Enligt lagtexterna avses med "leksak" alla produkter eller material som utformats eller är klart avsedda som leksaker för barn under 14 år. ( men leksaker för äldre måste kanske inte uppfylla några säkerhetskrav eller miljökrav!). Det finns också med vad som inte ska definieras ”leksak”.
Den listan är omfattande. Enligt denna lista skall följande produkter inte ses som leksaker! (Hhmm..!)

1. Juldekorationer
2. Detaljerade och skalenliga modeller för vuxna samlare
3. Utrustning avsedd att användas kollektivt på lekplatser
4. Sportutrustning
5. Utrustning för vattensport avsedd att användas på djupt vatten
6. Dockor i folkdräkt och prydnadsdockor samt andra liknande artiklar avsedda för vuxna samlare
7. "Professionella" leksaker installerade på offentliga platser (affärscentra, stationer etc.)
8. Pussel med mer än 500 bitar eller utan bild, avsedda för specialister
9. Luftgevär och luftpistoler
10. Fyrverkerier, inklusive slagtändsats
11. Slungor och slangbågar
12. Pilkastningssatser
13. Elektriska ugnar, strykjärn eller andra specialiserade produkter som drivs med en märkspänning som överstiger 24 volt
14. Produkter som innehåller värmekällor och som är avsedda att användas i undervisningssammanhang under tillsyn av en vuxen
15. Fordon med förbränningsmotor
16. Leksaksångmaskiner
17. Cyklar avsedda för idrottsutövning eller för framförande på allmän väg
18. Videoleksaker som kan kopplas till en videoskärm som drivs med en märkspänning som överstiger 24 volt
19. Tröstnappar för småbarn
20. Trogna kopior av skjutvapen
21. Bijouterier för barn

Konstig lista, kanske helt onödig eller felaktig enligt mitt tycke. När jag var liten fanns det leksaksvapen som man lekte med. Men enligt punkt 20 finns det tydligen inga leksaksvapen mera. Dom kanske tycker det är bra, ja inte vet jag. Det jag undrar över, är hur lång tid det tog för att komma fram till denna lista, och vad det kostade. Och jag undrar vad som stod på listan innan den blev klar.

En tillverkare av leksaker måste se till att den uppfyller de säkerhetskrav som ställs och skall också tillhandahålla säkerhetsinformation till de produkter som han tillhandahåller konsumenten.
För att säkerställa att leksaker som överensstämmer med en standard som uppfyller de säkerhetskrav som ställs, måste en EG-typkontroll ske. Denna skall genomföras av ett anmält organ som skall granska dokument och kontrollera att leksaken inte utgör någon hälso- eller säkerhetsrisk.

Dokumentationen skall bl a innefatta en beskrivning av de hjälpmedel som använts för att säkerställa överensstämmelse med standarder samt detaljerad information om produkternas utformning och tillverkning. Utöver detta skall också adresser till tillverknings- och lagerlokalerna finnas med.

EG-märket (symbolen "CE") samt tillverkarens namn och adress skall som regel sitta fast på leksaken. Gäller det små leksaker kan information sitta på förpackningen. I bägge fall skall informationen vara väl synlig, lätt att läsa och outplånligt.

De grundläggande reglerna o...