SyfteSyftet med denna uppsats var att ta reda på huruvida boendekvinnor och personal på en kvinnojour med skyddat boende upplever att det finns ett behov av fysisk aktivitet på kvinnojouren samt vad boendekvinnor och personal anser om att ha tillgång till fysisk aktivitet som en del av verksamheten. Följande frågeställningar användes: Upplever boendekvinnor och personal att det finns ett behov av fysisk aktivitet på en kvinnojour med skyddat boende? Vad anser boendekvinnor och personal om den fysiska aktiviteten som bedrivs på jouren? Varför väljer boendekvinnorna att delta i den fysiska aktiviteten? Finns det något samband mellan symptom som kan drabba våldsutsatta kvinnor och symptom som enligt forskning kan dämpas genom fysisk aktivitet?MetodStudien är baserad på fem intervjuer för att på detta sätt kunna komma underfund med samt belysa hur kvinnor i skyddat boende relaterar till fysiskt aktivitet. Svaren från intervjuerna har sedan korrelerats till forskningsresultat och annan litteratur på området. Litteraturstudier har även bedrivits för att få både bakgrundsinformation samt ökad kunskap om på vilket sätt kvinnomisshandel påverkar den utsatta kvinnan.ResultatResultaten visade att det fanns ett behov av fysisk aktivitet på kvinnojouren där studien bedrevs. Det var främst tre ämnen som återkom i intervjuerna: gemenskap, sysselsättning och självständighet. Boendekvinnorna ansåg att det är bra att få träna tillsammans eftersom träningen får dem att må bättre både kroppsligt och själsligt, främst då det är en social aktivitet, som även inkluderar personal. De flesta var också positiva till att träningen är frivillig eftersom tvång ofta upplevs som jobbigt. Det finns även en korrelation mellan de symptom som boendekvinnorna i studien beskriver och symptom som, enligt forskningsstudier, kan dämpas med hjälp av fysisk aktivitet.SlutsatsDenna studie visar att boendekvinnor och personal anser att det finns ett behov av fysisk aktivitet ...
