Ro Rollytech AB är ett företag med visioner om ett nytt träningssystem för
rullskidåkare, där åkaren ska kunna samla in data under träning/tävling och
sedan få möjligheten att utvärdera denna efter passet. I ett samarbete
mellan Luleå tekniska universitets avdelning för Industriell design och
Institutionen för systemteknik fick Rollytech under våren 2006 chansen att
påbörja arbetet med sin idé. Ett digitalt träningstillbehör skulle
utvecklas utrustad med en touch screen för navigering och med teknik som
skulle möjliggöra trådlös kommunikation mellan träningstillbehöret och en
rullskida. Den rullskida som skulle användas var en ny del av Rollytechs
sortiment: en skida i glasfiberkomposit som Rollytech samtidigt hade under
utveckling i företagsorten Öjebyn. Arbetet med att ta fram tillbehörets
skal skedde genom ett examensarbete av Alexandra Teterin och Erika Hedvall
som avslutning på deras studier i Industriell design. Utvecklingen av
tekniken som skulle rymmas i tillbehöret sköttes av ett antal personer på
EISLAB (embedded internet system laboratory) vid LTU.
En systematisk problembehandling påbörjades och utifrån givna
förutsättningar och de avgränsningar som gjorts i projektets inledningsfas,
påbörjades teoristudier och informationssamling för att kunna utforma en
färddator väl anpassad för de ingående komponenterna och till målgruppen.
Skidgymnasieelver runt om i Sverige fick fungera som referensgrupp i
sökandet efter önskat uttryck och vilka funktioner som var mest
efterfrågade i denna typ av träningstillbehör.
Under en kreativ fas togs konceptuella förslag på färddatorer fram med
hjälp av skisser och lera, vilka presenterades för företaget. Det kunde då
konstateras att det uttryck som skulle eftersträvas var sportigt och
modernt och att färddatorn på något sätt även visuellt skulle kommunicera
med den nya skidan i glasfiberkomposit. Det koncept som uppfyllde dessa
krav var det så kallade "Goggles-konceptet" och efter den delpresentation
som hölls i mitten på mars var det detta koncept som valdes för
vidareutveckling. I samband med delpresentationen presenterades även ett
förslag på ett menysystem vilket skulle fungera som grund i utvecklingen av
mjukvaran i färddatorn.
Efter detaljkonstruktion av konceptet skapades med hjälp av CAD-verktyget
Ideas10 en 3D-modell av färddatorn som sedan kunde användas i
prototyptillverkningen. 3D-printing var den metod som valdes för att
tillverka skalet och vakuumformning användes vid tillverkning av det glas
som skulle skydda displayen.
Strax innan den nya fiberkompositskidan skulle gå i produktion fattades
beslut av företaget ...
