Samhällets uppbyggnad under Medeltiden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Samhällets uppbyggnad under medeltiden

Frågeställningar

Hur var medeltidens Sverige uppbyggt?
 Vilken sorts styre hade landet?
 Hur fungerade rättsystemet?
 Hur finansierades statsmakten?
 Vilka sociala grupper fanns?
 Vilken roll spelade tron och kyrkan?

Utifrån svaren på ovanstående frågor har jag velat jämföra medeltidens Sverige med det Sverige vi har idag. Jag ska försöka se skillnader men också likheter.
I landet Sunnanskog för länge, länge sedan…

Redan före medeltiden började människorna som bodde på sydöstra delen av Skandinaviska halvön att ge landområdet ett namn. Man delade det i två delar och kallade dem Nordanskog (Svealand) och Sunnanskog (Götaland). De båda områdena delades av stora obebodda skogar som kallades Tiveden, Tylöskogen och Kolmården. Svealand och Götaland som tillsammans utgjorde ett mer eller mindre sammansatt rike upptog nästan hela södra hälften av det som idag kallas Sverige med undantag för delar av dagens Blekinge, Skåne, Halland, Bohuslän och Dalsland. I början av 1000-talet var riket löst sammanknutet och borde snarare benämnts som ett antal samverkande stater men med tiden förenades de allt mer till att omfatta en enhet. Under årens gång kom riket att kallas Sverige, efter svearna som bebodde den norra delen.
Kungens roll

Sverige var ett valrike. Kungen valdes bland företrädarna för vissa mäktiga adelsätter som hade de egendomar och den kompetens som krävdes. Dessa hade ofta lagt grunden till sitt välstånd under de ökända plundrartågen under vikingatiden. Kungapretendenter drog fördel av släktskap med tidigare kungar, även som ingift släkt.

Kungen var den enda synliga föreningslänken mellan rikets olika beståndsdelar. Han valdes, eller dömdes som det hette, till kung vid tingen. Han fick åka runt i riket och svära sin kungaed vid varje ting och hoppas på att blir accepterad. Med tiden centraliserades kungavalet till Mora Stenar vid Östra Aros (Uppsala). Där valdes kungen av lagmännen, representanter för de olika tingen. Han fick sedan resa runt i landet och bli godkänd, han gjorde Eriksgata.
Kungens makt berodde av var han befann sig, landskapslagarna skiftade. Kungen kontrollerade krigsmakten, rättsskipningen och även skatteindrivningen när den kom till stånd. Till sin hjälp hade han ett riksråd, ett slags regering. Riksrådet uppstod på under första delen av 1200-talet och då som en förmyndarregering för en omyndig kung. Här ingick stormän och biskopar. De högsta befattningarna var jarl, marsk och drots.

Allmän värnplikt existerade inte. Däremot hade kungen rätt att sammankalla till ledung och då var alla fria män skyldiga att tjänstgöra inom militären till sjöss. De bönder som inte själva deltog skulle förse flottan med proviant. I början av medeltiden var krigsföringen till sjöss Svenskarnas starkaste vapen, en rest från vikingatiden. Bönderna fick med tiden också skyldighet att hålla vapen och medverka vid landets försvar. De fick en allt större betydelse under senmedeltiden då bl.a. armborstet utvecklades. En bonde med armborst blev då ett hot även mot beridna riddare.
Kungens hade ytterligare en rättighet, det var den s.k. gästningen. Det fanns ingen huvudstad i dagens bemärkelse. Kungen hade slott och borgar runt om i landet. De sköttes av uppsyningsmän. Hela året befann sig kungen och hans stora följe på resa. De for från kungsgård till kungsgård och gjorde slut på förråden. Detta var det enda sättet att lyckats hålla så många människor med mat. Om kungen befann sig på resa och behövde husrum och ingen kungsgård stod till buds så hade han rätt att ta in hos en bonde eller storman. För att stärka kungamakten byggdes under andra hälften av 1200-talet och början av 1300-talet flera nya slott i Sverige

Det blev motsättningar mellan kungen och stormännen. Båda parterna ville ha makt. Kungens makt minskade och för att råda bot på det försökte han dra in riksrådets och stormännens makt. Resultatet blev att stormännen gjorde uppror kring år 1350 och kungens inflytande reducerades ännu mer.

Under 1400-talet ville regententerna stärka centralmakten, dvs. kungens makt. De tillsatte fogdar som lydde direkt under kungen. Ofta var fogdarna t.ex. danskar. Då de kom utifrån saknade de starka familjeband i Sverige. De blev mindre självständiga och mer beroende av kungen vilket gagnade kungen. Regenterna försökte också begränsa den självständiga Hansan med bl.a. tullar. Hansan svarade med bojkott och i längden blev situationen ohållbar. Handeln släpptes fri igen.

Rättssystemet
Riket var indelat i mindre delar, landskap, som alla hade sina egna lagar. Varje landskap hade sitt landskapsting – en plats där lagen praktiserades och möten hölls. Landskapslagarna skiftade mellan landskapen och de fanns bara i muntlig form. Lagmannen som fanns vid varje ting hade till uppgift att „tälja“ lagen, dvs. förtälja, återberätta den. Naturligtvis måste han vara kunnig, pålitlig och opartisk vilket nog inte var helt enkelt i medeltidens samhälle som mer eller mindre byggde på allianser och förtrogenhet.

Ättesamhället orsakade lätt blodsfejd mellan de olika släkterna. Om någon skymfades på något sätt var släktingarna skyldiga att hämnas. Det kunde leda till blodiga släktfejder. Straffsystemet var hårt, man praktiserade ofta „öga för öga, tand för tand“-metoden. Även förhörs- och bevistekninken var hård och kan tyckas osäker och orättvis.
Vid 1200-talets mitt var Birger Magnusson jarl i Svea rike. Han införde de första landslagarna. De har också kallat Fridslagarna. De gällde Hemfrid, Kyrkofrid, Tingsfrid och Kvinnofrid. Snart upptecknades också landskapslagarna, den första var Upplandslagen som antogs 1296.
Under 1300-talet avskaffades de olika landskapslagarna. Istället infördes en allmän landslag för landsbygden och en allmän stadslag som gällde för städerna.

Ekonomin
I början av medeltiden betalade inte bönderna och stormännen skatt till kungen. Man ansåg att det skulle begränsa den personliga friheten. Istället hade man som nämnts ledungen och gästningen som tribut till kungen. Under årens lopp ersattes ledungen till sjöss av annan krigföring som krävde annan finansiering. Riket indelades då i slottslän och bönderna fick betala inkomstskatt, tionde, till kungens slottsfogde. Ett led i ättesamhällets övergång till ståndssamhälle var de skattelättnader som vissa stormän och rika bönder fick under 1200-talet. I utbyte mot skattefriheten fick de andra skyldigheter så som krigstjänsten. De kunde också köpa rättigheter att ta upp skatt på sina ägor. Adelsståndets makt ökade med de nya skattevillkoren och de köpte gärna upp mer jord för att bli ännu mäktigare.
Under 1300-talet ville kungen dra in den skattefria jorden, frälsejorden, och det bidrog till stormännens uppror. Kungens finanser blev sämre vid den här tiden och det berodde på digerdöden. Hela rikets ekonomi backade rejält då så många människor dog. Produktionen minskade, skatterna måste sänkas och infrastrukturen fick sig en kraftig knäck.
Kyrkan som enligt katolicismen stod över staten betalade inte skatt utan blev allt rikare och mäktigare under hela medeltiden.

Klassamhället
Vid början av medeltiden var Sverige ett ättesamhälle. Ätten/släkten var livsviktig för människorna. För att kunna överleva behöver människor föda och skydd. Det finns även tre andra grundläggande faktorer som främst gäller för gruppens överlevnad, nämligen:
1. Försvar. Man måste skydda gruppen och gruppens egendom mot fiender.
2. Sammanhållning. Gemensamma normer som beskriver vilka strävansmål gruppen har och vägen dit.

Etik och moral.
3. Rättssystem. Hänger ihop med moral. Gruppen/samhället måste kunna bestraffa människor vars beteende avviker från gruppens normer. Graden av straff och typ av handlingsfel skiftar mellan olika samhällen.

De här tre faktorerna kan tydligt urskiljas i medeltidens ättesamhälle.
1. Produktionen säkrades av släkten. Ägorna tillföll släkten om någon skulle falla ifrån. Släkten svarade för rättsskydd och försvar som annars var ganska bristfälligt.

2. Släkten var gemenskap. Här föddes man och här dog man. Transportsträckan däremellan - livet - ägnades åt att säkra släktens fortstånd och det gav ett gemensamt mål. Det låg i allas intresse att släkten ägde välstånd, makt och rikedomar För ett bra resultat krävdes en gemensam strategi med gemensamma normer.

3. Ett felaktigt uppträdande mot släkten men även mot någon utomstående störde välståndet och blev därför bestraffat. Det yttersta straffet var fredlöshet då man stöttes ut ur samhället och ättegemenskapen.

Under 1200- och 1300-talet förändrades samhället. Ättens betydelse minskade och olika stånd blev istället mer och mer framträdande. Samhället övertog en stor del av släktens roll då det gällde rättsskydd och bestraffningar. Istället för att samarbeta inom släkten knöt man kontakter med likasinnade inom sitt stånd. Adeln bildade allianser och arbetade för gemensamma saker. Hantverkare bildade skrån. Bönderna i byarna samarbetade och hjälpte varandra. Det var de tvungna till eftersom deras ägor låg så nära varandra.

I ståndssamhället kunde man urskilja fem klasser där frälset var överst och trälar och legohjon underst. Kyrkan befann sig utanför systemet:

Frälset, Adel och stormän.
Dessa deltog i krig och höll kungen med riddare. Som tack fick de skattelättnader.

Borgare bodde oftast i städerna. Ägnade sig åt handel och hantverk. Blev med tiden en grupp med stort inflytande och mycket tillgångar

Fria bönder
Brukade jorden och betalade tionde. Var den vanligaste samhällsgruppen. Bönderna i Sverige hade det bra jämfört med många bönder på kontineneten som i praktiken var som slavar och behandlades mycket illa av storgodsens ägare.

Trälar och legohjon
Under den tidigare medeltiden fanns ofria slavar som arbetade åt bönderna och frälset. Det fanns också halvfria bönder, brytar, som framförallt arbetade på storgodsen. De fick ansvara för ett stycke mark men stod under sin ägares förmyndarskap. Träldomen avskaffades på 1300-talet då alla trälbarn som föddes förklarades fria. Efter frigivningen kom de före detta trälarna och deras avkomma plus jordlösa personer att bilda en ny underklass. De arbetade som pigor och drängar och hade ofta dålig lön. Vissa kunde bli torpare och få sig tilldelat en liten bit jord. Bönderna ville inte dela sina gårdar – då skulle de inte gå att leva av. Alltså fick bara en arvinge ärva, resten av arvingarna blev legohjon. På medeltiden fanns det gott om arbetskraft.

Andliga frälset
Detta var kyrkorna och klostren. Många biskopar och andra högre män inom kyrkan hade stor makt även utanför kyrkovärlden. T.ex. satt en del biskopar med i kungens riksråd. Det tillhörde alltså till viss del samhällets översta skikt. Ändå skulle kyrkan enligt påven i Rom stå över staten och alltså över ståndssamhället. Det gjorde det andliga frälset också om man t.ex. ser till de munkar, nunnor och präster som sörjde för alla människors vård, oavsett samhällsklass. Kyrkan skulle skulle också vara en vapenfri plats där de bittraste blodsfiender kunde dela nattvardskalk och biktfader även om det inte alltid fungerade så i praktiken.

Religionen
Kristnandet av Sverige var en långdragen process som tog många år. De första missionärerna kom till Sverige på 800-talet och på 1200-talet kunde deras verk anses färdigt. Missionärerna kom i första hand från England och Tyskland. De första svenskarna som lät sig döpas var kungar och stormän som tyckte sig se fördelar med den nya religionen. Naturligtvis tog borgare och bönder efter kungen och stormännen men det krävde många år och många böner innan Sverige blev helt kristnat.

Ett som är säkert är att den kristna tron var mycket olik asatron. Asagudarna brydde sig inte så mycket om det dagliga livet. De var mest intresserade av blodsoffer. Den nye guden brydde som allt och han föreskrev kärlek till alla, inte bara släkten. Man skulle förlåta sina fiender och avstå från blodshämnd. Vidare skulle man ta hand om de värnlösa vilket betydde att man inte längre kunde sätta ut nyfödda barn eller gamlingar i skogen. Kristendomen bidrog mycket till ättesamhällets upplösande.

Ofta har man funderat på vilket genomslag kristendomen fick i Norden. Var människorna djupt troende i själ och hjärta eller satt man i kyrkbänken och lyssnade bara för att alla andra gjorde det och man var tvingad? I det tidiga medeltida samhället, som var ett ättesamhälle, härskade girigheten. Kvantitet var viktigare än kvalitet. Detta gällde säkert också andligheten, så att vissa präster var mer intresserade av antalet kyrkobesökare än av hur djupt berörda församlingsborna egentligen blev av förkunnelserna. Idag är det omöjligt att veta hur djupt folket nåddes av kyrkans budskap. En större del av gudstjänsten förrättades dessutom på latin som var kyrkans språk framför svenskan. Det begränsade vanligt folks delaktighet i ritualerna.
Det fanns också fördelar med att Sverige blev kristnat. Den gamla religionen, Asatron var grym på många sätt och blodsoffer av både djur och människor förekom. Kristendomen förde med sig kloster. Munkarna och nunnorna i klostren var välutbildade. De hade kunskaper inom hantverk, jordbruk och sjukvård som de delade med sig av. De undervisade också i klosterskolorna och många munkar studerade teologi. Klostren var Sveriges första möte med det organiserade lärandet. Klostren arbetade också med fattigvård och många kloster fungerade som härbärgen för resande.

Sammanfattning
Det medeltida Sverige var ett hårt samhälle att leva i. Det krävdes att man hade förbindelser och kontakter. Det kunde vara släkten under ättesamhällets tid eller också förtrogna i det egna ståndet. Även kungen var beroende av välvilliga anhängare, både bland stormännen, inom kyrkan och bland bönderna. Skatterna var inte riktigt lika betungande som idag, speciellt inte under tidigare medeltiden men istället förväntades man ställa upp i kungens armé – med fara för sitt liv. Under senare medeltiden (fr.o.m. år 1296) ändrades lagsystemet och många nya lagar skrevs. Rättssystemet utvecklades mer och samhället ingrep därigenom mer i människornas liv. Under den här tiden tillkom nya skatter och på så sätt fick både samhället och medborgarna ökat ansvar.

Sverige nu och då - Mitt resonemang
Det mest intressanta jag hittat när jag arbetat med den här uppsatsen är stycket om de tre faktorerna för ett samhälles existens, Försvar, Moral och Rättssystem (från Sveriges Medeltid av Thomas Lindkvist och Kurt Ågren). Utifrån dem har jag jämfört Sverige under medeltiden och så som det ser ut idag.

1. Nuförtiden är Sveriges försvar defensivt. Det bygger på neutralitet och goda kontakter. Vi människor är olika, vi värdesätter olika saker. Det gemensamma som är värt att försvara måste ändå anses vara demokratins tanke, att alla människor är lika med samma rättigheter. Den tanken delas av nästan alla Sveriges invånare och vi har allmän värnplikt. Det innebär att man kan bli tvungen att offra sitt liv för demokratin. Också på medeltiden var det allmän värnplikt. Det man då försvarade var sitt landområde och sin konung. I motsatts till dagens försvar var medeltidens ofta offensivt. Man hade traditioner från vikingatiden.

2. Sammanhållningen i dagens Sverige är skiftande. Allas mål är välstånd men visionen av välstånd är olika. Vissa ser materiellt välstånd, andra en välmående natur och en tredje bild är ett fritt, demokratiskt samhälle med plats för alla. De två sista punkterna skiljer oss från medeltiden, de ansågs då vanligen som mindre viktiga. Speciellt begrepp som miljöförstöring existerade inte då. Jorden var oändlig och människan dess herre. Vägen till välstånd är också skiftande och detta, hur vi går till väga i vår strävan efter perfektion är ett av nutidens hetaste diskussionsämnen. Därför kan man inte sätta fingret på en gemensam moral på samma sätt som under medeltiden. Medeltidens samhälle var inte demokratiskt och man hade ingen yttrandefrihet. Människor med obekväma eller speciella åsikter var inte välkomna.

3. Det rättssystem som finns idag är mer utvecklat. Det finns oändligt många lagar och föreskrifter. De flesta människor känner bara till ett fåtal men samvetet och moralen håller de flesta på rätt sida om lagen. Bestraffningssystemet är milt, ett av världens ”snällaste”. Man blir berövad sin frihet men får ändå ett drägligt liv (?). Begrepp som stympning och dödsstraff existerar inte. Inte heller fredlöshet existerar, åtminstone inte på papperet men verkligheten kan vara annorlunda. Den som dömts för ett grövre brott och sonat det men blivit känd för allmänheten, blir den någonsin riktigt accepterad igen? Blir brottslingen och andra människor tillräckligt avskräckta? Det kan vara en brist i vårt bestraffningssystem, straffen anses inte vara tillräckliga och man blir aldrig fri från tidigare gärningar samtidigt som människor inte fruktar lagen tillräckligt.

Kyrkans roll i dagens Sverige är bra mycket mindre än under medeltiden. Den har förlorat mycket av sitt inflytande både inom politiken men även på människors tankar och gärningar. Missgärningsmannen under medeltiden kunde nog frukta Gud och ängslas för sin plats i himlen. Idag är man rädd för poliserna och de är ändå bara vanliga, avlönade människor. Under medeltiden var kyrkan mycket strängare och mer konservativ än vad den är idag. Ändå stod den för en trygghet bortom materialism, så är det fortfarande men idag är det färre människor som vet om det.

En vanlig bild av medeltiden är den av riddarna och tornerspelen. Det är ju en ensidig bild! Merparten av människorna på medeltiden hade ett hårt, slitigt liv och de hade liten chans att påverka sin situation. Några l...