Charles Dickens

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Charles Dickens föddes den 7 februari år 1812 i Portsmouth i England. Charles far, John Dickens, jobbade på marinkontoret. Där träffade han Charles mamma, Elizabeth. John Dickens var nog en bra pappa, men han var inte särskilt ekonomisk. Han slösade mer än han hade råd med, och var ständigt skuldsatt. Trots det var han alltid glad och positiv, och försummade aldrig sin familj.

År 1814 flyttade familjen till London, där de stannade i tre år. Sedan flyttade de återigen, denna gång till Chatham, som ligger i syd-östra England. Där hade Charles Dickens sin bästa barndomstid. Fadern hade fått löneförhöjning, och familjen levde i välstånd. Charles började tidigt läsa böcker, och när de andra pojkarna var ute och lekte, satt han helst inne med en bok. Med detta menas inte att han inte hade några kamrater, för det hade han. Charles upplevde som sagt en mycket lycklig tid i Chatham. Han intresserade sig för teater, och när familjen hade gäster, brukade han och hans syster Fanny göra små uppträdanden. Det var mycket nära att Charles hade börjat syssla med teater istället för att bli författare, så stort var hans teaterintresse.

År 1822, när Charles var nästan elva år, flyttade familjen tillbaka till London. Faderns affärer försämrades, och Charles fick inte längre gå i skolan. Istället fick han vara hemma och hjälpa till i hushållet och passa sina småsyskon. Han hade dock inte så mycket att göra, så han tillbringade tiden med att vandra genom London, och titta och lyssna på staden. Familjen fick pantsätta mer och mer av sina tillhörigheter för att få in tillräckligt med pengar. När Charles var tolv år fick han anställning på en skosvärtesfabrik där han klistrade fast etiketter på skosvärtesburkar. Han jobbade tolv timmar om dagen, och för detta fick han ynka sex shilling i veckan. Men på den tiden var detta helt normalt, och barn började ofta arbeta redan när de var 7-8 år.
Inte långt efter det att Charles hade börjat jobba på fabriken, sattes hans far i fängelse för att han inte kunde betala sina skulder. När i stort sett hela det Dickenska hushållet var pantsatt, fick även resten av familjen flytta till fängelset. Dock bodde inte Charles där, han hyrde ett rum i Camden Town (stadsdel i London) och fick livnära sig på pengarna han själv tjänade. Här var Charles barndom definitivt slut, han var tvungen att sköta sig själv helt och hållet, precis som en vuxen. Familjen träffade han sällan. Till slut fick Charles en ny lägenhet, en vindskupa i närheten av fängelset så att han kunde äta frukost och kvällsmat med familjen, så att han träffade dem varje dag.

När familjen hade suttit i fängelset i tre månader dog en av faderns släktingar, så de fick ett arv på 450 pund. Det räckte för att de skulle få komma ut ur fängelset, och fadern återtog sitt arbete; allt återgick till det vanliga. Charles fortsatte att jobba på fabriken, men när han arbetat där i nästan fem månader, kom hans far i gräl med arbetsgivaren, så Charles fick sluta sitt arbete. Detta kom ju som en välsignelse för honom, och
han fick börja skolan igen.

I skolan gick han tre år, och dessa var ganska lyckliga år för Charles. Dock satt ärren av hans tidigare liv djupt i hans hjärta. När Charles var 15 år fick han börja som springpojke på ett advokatkontor. På så sätt fick han kunskaper om advokatyrket, och det hjälpte honom senare som författare, när han skulle skriva om detta. Men själv ville han inte bli advokat. Nej, istället utbildade han sig till stenograf. Stenografi är ett skriftsystem som är uppbyggt så att man kan skriva mycket snabbare än med vanlig skrift. En stenograf kan alltså referera rättegångar och dokumentera viktiga möten ordagrant mm.
Hur som helst, Charles blev duktig på stenografi och försörjde sig på att referera rättegångar. Efter ett tag tyckte han att detta var otroligt tråkigt, så han bestämde sig för att bli skådespelare i stället. Han övade och tog lektioner, och tillslut så skulle han få provspela för att komma in på en viss teater. Men när den dagen kom, blev han förkyld, så provet sköts upp en tid. Det blev aldrig något provspelande, för nu fick han ett erbjudande om att bli journalist. Det tackade han ja till, och han blev reporter på två tidningar, varav en av dem skrev om vad som hände i parlamentet, dvs. Englands riksdag. Charles var duktig och blev mycket omtyckt.

När Charles var 21 år lämnade han in en skiss, en betraktelse, av Londonlivet till en tidning som hette "Monthly Magazine". Till hans stora glädje blev den tryckt, och tidningen ville ha fler bidrag. Charles skrev ivrigt ner fler skisser och även de blev tryckta. Han skrev inte ut sitt riktiga namn, han använde pseudonymen "Boz". I samma veva fick Charles anställning på den stora dagstidningen "Morning Chronicle". Där blev han mycket uppskattad för sina exakta och humoristiska rapporter från olika politiska tillställningar. Förutom dessa skrev han Londonskisser även till denna tidning.

En viss förläggare gav efter en middag Charles förslaget att dennes Londonskisser skulle samlas till en bok. Detta tyckte Charles var en mycket bra idé, varvid hans första bok "Sketches by Boz", publicerades på hans tjugofyraårsdag. Boken fick mycket bra recensioner, och Charles fick ännu ett erbjudande, denna gång från förläggarna Chapman och Hall. De ville att han skulle skriva en rolig berättelse i tjugo delar till illustrationerna av en populär tecknare. Detta gick inte Charles med på, däremot så kunde han tänka sig att tecknaren skulle få rita bilder åt en berättelse som Charles bestämde helt själv. Så fick det bli. Det var så Pickwickklubben kom till. Denna följetong blev snabbt älskad av hela engelska folket. Alla läste dem, fattiga som rika. Det var helt enkelt en enorm succé. Efter den överöstes Charles med anbud av olika slag, och han var redan en stor berömdhet.

När Pickwickklubben tog slut, började Charles med fler följetonger. Även dessa blev mycket populära. Framgång följde efter framgång. Nu hände det mycket i Charles liv, men jag skriver inte ner detaljerna, det skulle bara bli ointressant. Charles var gift, och fick flera barn. Tyvärr var äktenskapet inte särskilt lyckligt, delvis kanske för Charles ägnade så mycket tid åt att skriva.

Åren gick och det gick både upp och ner med Charles karriär. Några år hade han skrivtorka, och skrev bara en del små texter som inte blev några större framgångar. Han reste till Amerika och mottogs där ungefär som en popidol; horder av fans följde honom var han gick. När han kom hem startade han en egen tidning som han själv var redaktör på. Efter några månader tröttnade han dock på det och överlät redaktörsposten till sin bäste vän.

1849 började Charles skriva på sin självbiografi, som fick namnet David Copperfield. Det är inte helt och hållet en självbiografi; mycket är ändrat eller symboliskt skrivet, men man kan ändå tydligt se att det är Charles eget liv som återspeglas. Boken blev minst sagt en framgång, och även andra stora författare prisade den....