Övergödning är ett av de största miljöproblemen i Östergötlands län.
Övergödningsproblemet bottnar i en ökad tillförsel av kväve och fosfor från
mänskliga aktiviteter till sjöar och vattendrag, vilket ger många negativa
konsekvenser för bland annat den biologiska mångfalden.
Syftet med detta examensarbete var att utföra en källfördelningsanalys för
tre områden som inom olika övervakningsprogram uppvisat mycket höga eller
extremt höga näringshalter. De tre avrinningsområden som behandlas är
Svinstadsjön, Skenaån och Lillån (se karta i bilaga 3).
En källfördelninganalys är en förteckning över, och analys av, vilka källor
som bidrar till ett visst problem och med hur mycket varje källa bidrar
till problemet. I detta fall är problemet de utsläpp av kväve och fosfor
som sker till sjöar och vattendrag i tre avrinningsområden i Östergötland.
Källfördelningsanalysen har i denna rapport utförts för de olika källorna:
- Markläckage
- Jordbruksmark
- Skogsmark
- Hyggen
- Övrig öppen mark
- Sankmark
- Deposition på sjöytor
- Utsläpp från stora punktkällor såsom industrier och
avloppsreningsverk
- Utsläpp från små punktkällor-enskilda avlopp
Datatyp och beräkningsmetod varierar. Markläckaget har beräknats med hjälp
av olika så kallade typhalter som anger värden för hur mycket fosfor eller
kväve som lakas ut från olika typer av marker. Depositionen beräknades för
kväve utifrån nedfallsmätningar gjorda av Sveriges Meteorologiska och
Hydrologiska Insitut, SMHI, och för fosfor med hjälp av en typhalt. Utsläpp
från industrier och avloppsreningsverk beräknades med hjälp av
verksamheternas egna miljödata och enskilda avlopp med hjälp av statistik
från SCB.
Resultatet visar att det totalt från de beräknade källorna tillförs ca 10,3
ton fosfor per år till Lillån, till Skenaån ca 5,0 ton per år och till
Svinstadsjön ca 0,8 ton per år. Det totala bidraget av kväve från de olika
källorna till Lillån är 223,1 ton/år, till Skenaån 208,2 ton/år och till
Svinstadsjön 13,8 ton/år.
Beräkningarna av arealförlusterna för delavrinningsområden visar ett
tydligt samband mellan hög andel jordbruksmark och hög arealförlust. För
fosfor är arealförlusten mer jämnt fördelad mellan delavrinningsområden,
men även där ses samma mönster mellan skogsdominerade områden och
jordbrukstäta områden.
Jordbruksmarken är den enskilt största utsläppskällan av både kväve och
fosfor. Näst största källan för fosfor är de enskilda avloppen. För fosfor
...
