Leonardo da Vinci

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Leonardo da Vincis liv

Den 15:e april 1452 var ett speciellt år för mänskligheten. Då föddes ett av de största universalgenier som världen någonsin skådat, i den lilla byn Anchiano i Florens. Trots att han egentligen var ett utomäktenskapligt barn behandlades han av sin fader Ser Piero, byns notarie, som ett äkta. Vid fem års ålder flyttade han med sin fader till Vinci, för att kort därpå flytta vidare till staden Florens. Han fick under sina tidiga år en tämligen bra utbildning, även om resurserna var begränsade. Det märktes tidigt att han hade en alldeles säregen begåvning inom många vitt skilda områden. Vid 16 års ålder antogs han vid Andrea del Verrocchios bottega som målare och skulptör. Verrocchio var en renommerad konstnär som anlitades av bland annat Florens furste Lorenzo de Medici.

Det är även den här perioden i historien som man brukar räkna som renässansens början, då Europa lämnade medeltiden och dess feodalsystem bakom sig. Den nya epoken medförde även ett helt nytt människoideal där man skulle vara bra på mycket, helst på allt. Detta märktes tydligt i bottegan där da Vinci förutom att måla och skulptera, fick lära sig smida, tillverkning av mekaniska verktyg och instrument, samt även reparera en hel del redan färdiga saker. Det var troligtvis här som da Vinci fick grundläggande intuition för mekanik och teknik. Han blev invald i målarnas gille vid tjugo års ålder och det var också då som han började hjälpa sin mästare Verrocchio med hans målningar.

Hans första uppdrag blev att måla en ängel och delar av landskapet till tavlan "The Baptisme of the Christ". I stället för att använda de gamla vanliga färgerna så använde da Vinci oljefärger som var nya i Italien. Genom att göra detta kunde han lyckas bättre än Verrocchio i ljus och färger. Man skulle kunna tro detta gjorde Verrocchio avundsjuk på sin elevs talang, men det var snarare så att han var glad åt att kunna lämna över målandet helt åt da Vinci, så att han själv nu kunde ägna all sin tid åt skulptering och andra projekt. Da Vinci fortsatte att leva hos sin mästare men nu började han även måla egna tavlor för första gången. Under de sista åren i Florens kan man se hur da Vincis teknik förbättrades i varje ny tavla. Men hans tavlor var få och många förblev ofullbordade. Hans första egna tavla var "Arno Valley" som han gjorde 1473 och föreställde dalen och dess ängar runt Florens. Det var ovanligt vid den här tiden att man målade landskapsmålningar och den här målningen fick flera andra konstnärer att ge sig i kast med liknande målningar. Annars målades mest porträtt eller religiösa målningar, vilket senare kom att dominera da Vincis få fullbordade verk.

Efter att ha levt i Florens i 14 år ville den nu drygt 30-årige da Vinci ha nya utmaningar, varför han sökte sig till Milano i norra Italien, som för tillfället hotades av krig. Han hade under tiden i Milano gjort ett antal skisser på taktiker och krigsmaskiner, och ville nu pröva sina idéer i verkligheten. När Milanos härskare Ludovico Sforza fick höra talas om denna yngling med revolutionerande kunskap i allt från katapulter och kanoner till krigsfordon och metoder att gräva sig in bakom fiendens linjer. Da Vinci fick anställning som målare och ingenjör, men fann snabbt att hans enda uppgift var att göra Milano lika vackert som kulturcentrat Florens vilket på inga vis släckte hans kunskapstörst.

Det var under den här tiden som da Vincis genialitet nådde sin höjdpunkt som både vetenskapsman och konstnär. Hans namn blev vida beryktat i hela Europa. Tyvärr kan man dock säga att han allt som oftast hade för höga ambitioner på sina projekt. Som exempel kan tas att han tänkte gjuta en åtta meter hög staty av Sforzas far till häst i brons som skulle väga hela 2000 ton. Det skulle ta hela 11 år att tillverka bara formen och lista ut hur den skulle fyllas utan att förstöras, och när det var gjort fanns det inget brons kvar i hela Milano. Det hade redan använts till kanoner i kriget mot Frankrike och år 1499 erövrades Milano och den väldiga modellen förstördes. Han arbetade dock med flera projekt parallellt med detta. Bland annat en av hans största målningar någonsin, "Nattvarden" i ett kloster strax utanför Milano. Målningen sprudlade av liv, tyvärr har den slitits genom årens lopp, men fortfarande kan man se dess storhet. Da Vinci fortsatte att utveckla sin krigsmaskiner. Nu gjorde han ritningar över stridsvagnar, missiler, granater och befästningar. Man kan lätt säga att han var en man före sin tid, då stridsvagnar utan hästar först togs i bruk cirka 450 år senare under 1:a världskriget. Han genomförde även ett stort antal anatomiska studier, trots att den katolska kyrkan med påven i spetsen fann detta som en grov synd.

Efter att ha rest omkring några år, återvända han till Florens var han blev mottagen som den förlorade son han kanske var. Det var även under den här perioden han målade ett av tidernas största verk, "Mona Lisa", med den frånvarande blicken och det tidlösa leendet. År 1503 åtog han sig åter ett oerhört stort projekt. Han skulle måla slaget om Anghiari i Florens rådhussal. Den skulle bli hela 17 meter bred och 7 meter hög. Samtidigt på motsatta sidan av salen målade den andre av renässansens stora mästare, Michelangelo, slaget vid Cascina. Det sägs att de inte alls gillade varandra, men de kunde inte blunda för skönheten av varandras verk, även om de tyvärr aldrig blev färdiga. Det fanns antagligen inte många samtida som förstod vilken nivå dessa mäns genialitet befann sig på.


Man kan dock säga att da Vinci nu allt mer lade penseln på hyllan för att istället ägna sig åt vetenskapen. Han studerade nu flitigt människokroppens anatomi, då han fått tillåtelse att göra dissektioner av döda människor på ett sjukhus i Florens. Han studerade även fåglar, och ritade mängder av vingkonstruktioner. Han arbetade nu även mycket med att försöka formulera olika lagar inom mekaniken, då främst för vatten. Vattnets rörelser och dess brytning i förhållande till bland annat luft hade han också gjort ingående analyser av.

I maj år 1506 flyttade da Vinci åter till Milano. Detta berodde mycket på att han inte längre vill ägna sig åt konst då han på senare tid råkat ut för ett antal missöden. Tyvärr ledde den hastiga flytten till att han gav upp många stora projekt som antagligen skulle ha räknats bland hans främsta. Med fokus på vetenskapen studerade han nu effektivt mekanik, optik, geologi, botanik och matematik. På sitt livs höst drabbades da Vinci av en smärre livskris. Det var inte längre någon som ville anställa honom, trots att han blivit en av världens mest renommerade konstnärer redan under sin livstid. Detta berodde antagligen till stor del på att han väldigt sällan lyckade slutföra det han påbörjat. Han strävade hela tiden mot nya mål, och hans nyfikenhet tog kanske alltför ofta överhanden. Det är nu som den 60-årige Leonardo da Vinci målar sitt berömda självporträtt med ...