Under senare år har vi fått allt större problem med antibiotikaresistens bland bakterier. Dessa problem är delvis en oundviklig följd av användandet av antibiotika. De förvärras dock kraftigt av det faktum att vi använder antibiotika i en långt större omfattning än vad som kan anses nödvändigt. Detta överanvändande beror till stor del på det faktum att behandling med antibiotika i många fall är en förmånlig lösning för den enskilde patienten, som erbjuder ett snabbt tillfrisknande till en låg kostnad. Vi har följaktligen ett klassiskt fall av externa effekter, där det som är rationellt för den enskilde skiljer sig från det som är rationellt för samhället som helhet. Som i många andra fall när det gäller läkemedel förvärras också problemen av att förekomsten av tredjepartsfinansiering bryter det direkta sambandet mellan kostnaderna och konsumentens efterfrågan. För den enskilde framstår det därför inte som tydligt att ökade kostnader i systemet kan härledas till just överkonsumtion av antibiotika.
Konsekvenserna av en ökande mängd resistenta bakterier kan bli mycket allvarliga. Kostnaderna för den enskilde och samhället ökar, liksom det mänskliga lidandet. I extremfallet riskerar antibiotika att bli värdelöst som behandlingsmetod, vilket skulle kunna föra oss tillbaka till den tid då vanliga infektionssjukdomar skördade tusentals dödsoffer.
För att lösa problemet måste vi i första hand förlita oss på information. Sjukvårdspersonal och allmänhet måste informeras om riskerna med resistens. Människor måste få kunskap om vikten av att vi alla tar ett ansvar för att minska användningen av antibiotika och vad konsekvenserna blir om vi försummar att göra detta. Det kan också bli aktuellt att använda sig av ekonomiska styrmedel, som att t.ex. se över villkoren för läkemedelssubventionen.
Sverige har bedrivit ett ganska framgångsrikt arbete med dessa frågor inom ett projekt som kallas STRAMA. Detta har inneburit ett omfattande samarbete mellan många av de aktörer som har med använda...
