I den nuvarande kursplanen för svenska (2000) står att skönlitteraturen är en del av kulturarvet och att den bl.a. syftar till att förmedla kunskaper och värderingar. Läsning av skönlitterära texter ska leda till att elever bl.a. utvecklar sin personlighet. Svenskämnets utveckling har präglats av olika grundskolereformer och debatter. Inom svenskdidaktisk forskning finns det olika uppfattningar om hur undervisningen skall se ut och vad den skall innehålla. Syftet med denna uppsats är att genom att undersöka hur skönlitteraturens plats och syfte i kursplanen har förändrats skapa en djupare förståelse för hur kursplanens framställning av litteraturundervisningen har betydelse för ett erfarenhetspedagogiskt arbetssätt. För att kunna göra detta har vi formulerat två frågeställningar som vi arbetat utefter, dessa är:•Vilken plats har skönlitteraturen haft?•Hur har det utvecklats (tom Lpo 94, kursplan 2000)?Vi är också intresserade av hur svenskämnet skulle kunna se ut genom ett erfarenhetspedagogiskt perspektiv. Genom textanalys granskar vi svenskämnets kursplaner från Lgr 62 till nuvarande kursplan. Vi utgår från skönlitteratur som ett tema i ämnets kursplaner och vid granskningen har vi undersökt hur olika aspekter av temat gestaltas i texten. Som hjälp vid analysen har vi ställt följande frågor till kursplanerna:1.Vilket utrymme ges skönlitteraturen i och genom kursplanen?2.Vad är syftet med att läsa skönlitteratur?3.Vilken typ av skönlitteratur förespråkas i kursplanen?4.Kan man skönja det vidgade textbegreppet i kursplanerna?I undersökningen utgår vi från de frågor vi ställt till texterna. Under varje frågeställning diskuterar vi kursplanerna i kronologisk ordning. Granskningen av kursplanerna har resulterat i att vi identifierat andra teman som är nära knutna till skönlitteratur, ämnets helhet, samtal och reflektion, kulturbegreppet och högt & lågt. I diskussionen knyter vi genom dessa teman iho...
