Alzheimers sjukdom är den vanligaste av demenssjukdomar och omfattas av cirka 80 000 diagnosticerade fall i Sverige. Alzheimers sjukdom kallas ofta för ?de anhörigas sjukdom?, vilket syftar på att den drabbade i takt med insjuknandet förlorar insikten om sjukdomstillståndet samtidigt som det blir mer och mer uppenbart och även krävande för de anhöriga. årdbehovet för demenspatienter är stort och ökar i takt med sjukdomsgrad. En stor del av ården av dessa patienter utgörs av så kallad informell ård då patientens anhöriga, utan ersättning, fungerar som årdproducenter. På grund av avsaknad av en allmänt accepterad metod för att mäta tiden för informell ård och även värdera kostnaden av densamma, syftar denna uppsats till att undersöka olika alternativ för tidsmätning och kostnadsvärdering samt till att studera hur kostnaden för de anhörigas insatser skiljer beroende på vilken värderingsmetod som används för kostnadsberäkning. Dessutom studeras skillnader i tidsinsatser för informell ård utifrån om den informella årdgivaren är pensionerad eller marknadsarbetar.
Den genomsnittliga tiden för informell ård per dag och årdgivare skiljer mellan olika grupper av anhörigårdare där pensionärerna uppger en betydligt större tidsinsats för årdgivandet jämfört med marknadsarbetarna. Detta leder till att kostnaden, värderad med alternativkostnadsmetoden och ersättningskostnadsmetoden, blir större för pensionärerna än för marknadsarbetarna. De huvudsakliga problemen med att mäta tiden för informell ård är subjektiviteten i tidsuppskattningen, då den sker genom att de informella årdgivarna uppskattar sin tidsinsats för olika årdsysslor, och problemet med att jämföra effektiviteten av en timmes informell ård med samma tid formell ård. Det sistnämnda leder även till problem med ersättningskostnadsmetoden då en förutsättning för den...
