Ingenting blir som förut: Att leva med Parkinsons sjukdom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Parkinsons sjukdom är en neurologisk sjukdom som grundar sig på en bristande produktion av dopamin. Orsaken till dopaminbristen är hittills okänd. Personer med sjukdomen plågas av ständig värk, trötthet, stelhet och ofrivilliga rörelser, vilket påverkar deras vardag. Livsvärlden förändras, såväl som upplevelsen av sig själv, vilket leder till ett lidande. Det är viktigt att skapa en förståelse kring detta för att kunna bedriva en bra vård. Syftet med uppsatsen är att beskriva hur det är att leva med Parkinsons sjukdom ur patientens perspektiv. Metoden är en litteraturstudie där vi använder oss av en kvalitativ ansats med Evans analysmodell som grund. Resultatet byggs upp av ett huvudtema: Ingenting blir som förut och av sju subteman: att bli diagnostiserad ger blandade känslor, vardagen är fylld av oro, att uppleva förlust av självständighet och kontroll, att alltid behöva koncentrera sig, sjukdomen inverkar på kvinnligheten, det sociala livet påverkas och att känna behov av att finna nya vägar. Enbart likheter återfanns i studiematerialet vilket kan tyda på att det finns evidens för forskningen. En svaghet i uppsatsen kan vara att främst kvinnors upplevelser kommit fram. God omvårdnad innebär inte bara praktiska omvårdnadsåtgärder utan också vård av själ och ande. Personer med sjukdomen uppskattar att få göra saker på egen hand oavsett hur lång tid det tar. Många känner brist på självständighet och att andra styr deras liv. Vårdpersonalen bör överlåta ansvar åt vårdtagaren och på så sätt stötta till oberoende. God kommunikation med den sjuke betyder mycket. Patienten känner sig och sin kropp bäst, därför bör de...