Modernismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ett ord som sammanfattar 1900 – talets ”ismer” inom konst, musik och litteratur är modernismen. I denna benämning ingår t.ex. expressionism, futurism, surrealism, symbolism m.fl. En benämning med teknisk och förnuftig innebörd.

De två grundläggande dragen är obundenheten av tradition samt samspelet och gränsöverskridandet mellan olika konst- och stilarter. Modernismen är individualistisk, d.v.s. den hyllar den egna individen och dess uttrycksformer. Alla ska kunna tolka konst, litteratur, arkitektur m.m. på sitt eget sätt, kunna bilda sig en egen uppfattning. Det modernistiska ska vara som en fråga, där varje enskild individ får komma fram till ett eget svar. Det var viktigt att man fick tänja på gränser och pröva sig fram, att man fick komma fram till nya saker. Om man inte testade gränser, hur skulle man då hitta nya lösningar? Det man målade/skrev/konstruerade behövde inte föreställa världen såsom den såg ut, utan såsom man upplevde den eller ville att den skulle vara.

Begreppet postmodernistisk användes ofta i debatter under 1980 – talet, för att uttrycka de unga författarnas rätt att välja mellan olika förebilder och åsikter. Oftast hade postmodernismen en obestämd syftning, då det var upp till var och en att tolka texten eller motivet på sitt eget sätt.

Rationalitet är ännu en stark grundidé för den europeiska modernismen, och var även den första och viktigaste ingrediensen.

Modernismen ser framåt, inte bakåt, och har en starkt drivande kraft för förändring och sökande efter det nya. Den visade sig först i början av 1900 – talet, då inom den abstrakta konsten. Inom design och arkitektur sökte man former som var anpassade efter maskinell tillverkning, och man ville ge uttryck för det moderna samhället. Det skedde stora förändringar inom arkitekturen under den nya tekniska tidsåldern, och funktionalismen hade kommit för att stanna. Formerna övergick från lugna linjer och blygsam dekor till strama linjer, rena former och släta ytor. Det var genom Stockholmsutställningen 1930 som den s.k. funkisen fick sitt genombrott, då man ställde ut konsthantverk, hemslöjd och diverse arkitektiska ritningar och miniatyrer. De sistnämnda var de som blev mest berömda.

Under mellankrigstiden fanns det en stark vilja till tro på nya framsteg och social jämlikhet. Nya material kom, och med en enormt snab...