Spöksonaten

1 röster
13068 visningar
uppladdat: 2003-05-17
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Det som kan anses vara det mest svårtolkade av August Strindbergs dramer är Spöksonaten. Personligen tycker jag att det är väldigt svårt att skriva en recension på just ett drama, pga. att jag är van vid att läsa böcker där dialoger är lika vanligt förekommande som beskrivningar och händelsestycken.

Boken börjar med korta förord om pjäsen, en liten recension i sig. Detta följs av replikerna, som i sin tur följs av en kommentar, som mestadels beskriver bakgrunden till pjäsen, samt hur den har gestaltats på scen. Det vi får läsa och se är de händelserna som avslutar hela den komplicerade historien. Något jag kan rekommendera är att först läsa kommentaren, för att få en tydligare bild av miljön och de olika förhållanden som råder, och för att enklare kunna hänga med i replikerna.

Bakgrunden till den korta pjäs vi får ta del av är långt mycket längre och mer komplicerad än själva replikavsnittet. Direktör Hummel är förlovad med en adelsfröken, och Översten är gift med Amalia. Översten förför adelsfröken, och för att hämnas inleder direktör Hummel en kärleksaffär med Amalia. Denna affär resulterar i en dotter, vars riktiga fader aldrig avslöjas. Hon kommer att gälla som Överstens dotter. Amalia ångrar sitt felsteg så djupt att hon förlorar all sin skönhet, drar sig undan omvärlden och liknar en mumie.

Direktör Hummel kan aldrig riktigt släppa att Översten fick honom att förlora sin fästmö, och hela livet försöker han hämnas, bl.a. genom att hota med social och ekonomisk ruinering, och han vill även gifta bort sin dotter med en student som han beskyddar. Planerna går nästan i lås, om det inte hade varit för den forna älskarinnan; Amalia. Hon tvingar honom att begå självmord.
En annan huvudperson är Studenten, som vi får göra bekantskap med samtidigt som direktör Hummel. I första akten möts de två, och Hummel presenterar honom för Överstens familj. Studenten blir förälskad i dottern, men trots att både han själv och Hummel skulle vilja se de två gifta, blir det inte så.

Miljön beskrivs sparsamt, men eftersom pjäsen bara är uppdelad i tre akter behövs det också bara tre olika miljöer. Dessa beskrivs i början av varje akt, och man får hela tiden ha de beskrivningarna med sig när man läser vidare. Dock förflyttar de sig inte långt ifrån startpunkten; gatan utanför Överstens hus. I akt två befinner de sig inuti huset, i akt tre inne i ett rum. Det är som om Strindberg krymper avståndet mellan publiken/läsaren och bokens gestalter för varje akt. Avståndet blir mindre, liksom utrymmet de har att röra sig på.
Händelserna utspelar sig under några få dagar, men hela historien tar ett helt människoliv. När Hummel mister sin fästmö är han 20, vid dramats slut 80.

Personerna beskrivs nästan inte alls, men man kan få en aning utifrån de smeknamn Strindberg gett dem när de avlägger repliker. Med namn som ex. Gubben, Mumien, Hans Dotter och Fästmön (som för övrigt beskrivs som en vithårig gumma), kan man se en del av hur Strindberg vill framställa dem. Bortsett från detta är det upp till var och en att själv bilda sig en uppfattning. Inte heller deras tankar och känslor avslöjas, vilket skulle vara mycket svårt med tanke på att ett drama består av repliker, repliker och repliker. Att läsa mellan raderna på rätt sätt är en konst få förunnad, men innehar man denna begåvning kan det säkerligen vara nöjsamt att läsa ett drama.

Jag, för min egen del, skulle aldrig ens få för mig att utsätta mig för det igen. Jag är mycket intresserad av svenska språket och dess ursprung och utveckling, men det finns en särskild svenska som jag har svårt för, och det råkar vara just den Strindberg skriver. Säkerligen alldeles korrekt, men ändå alltför svårläst för att den ska fånga mitt intresse. Är jag inte intresserad av något kan jag tyvärr inte koncentrera mig på det till fullo, och så råkade det vara i det här fallet. Eftersom jag inte är av den sorten som kan läsa mellan raderna på ett korrekt sätt, så förstod jag faktiskt inte budskapet med Spökson...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Spöksonaten

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2003-05-17]   Spöksonaten
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2094 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×