Syftet med uppsatsen är att studera kommunfullmäktige i Luleå utifrån
analysmodellen 3R ? Representation, Resurser och Realia ? för att se
huruvida man kan betrakta det som jämställt eller inte. Representation ser
över den kvantitativa fördelningen mellan kvinnor och män, resurser tittar
på hur pengar och tid är fördelade mellan könen och realia är resultatet av
de två första R:en och visar vilka normer som styr verksamheten. Den
feministiska teorin bidrar till att motivera analysen, det kvinnliga
deltagandet i politiken motiveras av den norska statsvetaren Helga Hernes
med rättviseprincipen, att kvinnor är en resurs och har andra intressen än
män som måste komma till tals inom politiken.
För att få analysmaterial genomförs observationer och enkätundersökning
inom kommunfullmäktige i Luleå. Resultatet som framkommer av studien var
att procentuellt innebar mandatfördelningen att det finns cirka 44 procent
kvinnor och 56 procent män och det är sin tur är att betrakta som
jämställt. Männen har viss dominans när det gäller antal ledamöter som går
upp i talarstolen och vilka som talar längst tid. Det är en kvinna som drar
upp det kvinnliga genomsnittet och utan henne upplevs skillnaderna som
större.
Den upplevda jämställdheten bland ledamöterna visar att kvinnorna i högre
grad än männen känner av könsskillnader. Det är en viss könsskillnad när
det gäller språk och vad de talar om. Män uttrycker sig oftare som att
de "vet" och gärna upprepar vad andra sagt medan kvinnorna hellre ville
uppleva att de bidrar med något helt nytt till debatten. Det är till
exempel en fjärdedel av kvinnorna som inte försöker få ordet trots att de
har något att säga. Anmärkningsvärt är det också att 12,5 procent av männen
upplever att de inte får ordet trots att de ber om det.
Slutsatserna man kan dra av denna studie är att det finns könsskillnader
inom fullmäktige, männen är mer dominerande och det gör att man inte kan
betra...
