Kommunalt naturskydd som en del av markanvändningsplaneringen : en fallstudie av olika synsätt i samband med upphävande av naturreservat

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I storstadsregioner där exploateringstrycket blir allt större, ökar också vikten av att peka ut naturområden, både för det rörliga friluftslivet samt för bevarande av den biologiska mångfalden. Utifrån det att naturskydd samt fysisk planering utgör varsin del av kommuners styrning av mark­användningen har en fallstudie genomförts i två kommuner i Stockholmsregionen, Huddinge och Järfälla. Båda dessa kommuner har skyddat ungefär en tredjedel av kommunens mark och idag finns planer på att upphäva delar av reservaten för att där möjliggöra exploatering. Uppsatsen visar – utifrån det teoretiska begreppet hållbar utveckling – hur tjänstemän, politiker och intresse­organisationer ser på markanvändningsfrågor samt arbetet med naturreservat och upphävande. Studien fokuserar på hur olika grundinställningar och paradigm lyfter fram olika aspekter av hållbar utveckling samt hur detta i sin tur påverkar arbetet med att upphäva naturreservat. Intervjuer med kommunala aktörer samt dokument rörande markanvändning och naturreservat visar att det finns tydliga skillnader mellan planparadigmet, med grund i den fysiska planeringen, och miljö­paradigmet, med grund i naturvården. Utifrån planparadigmet anser man att naturreservaten har fått för stor inverkan på kommunens markanvändning och att värdefull natur oftare borde skyddas med hjälp av plan- och bygglagens verktyg. Från miljöparadigmets vinkel är naturskyddet – och bör även i fortsättningen vara – ett viktigt verktyg för att långsiktigt förhindra att värdefull natur exploateras. Uppsatsen framhåller också vikten av att man vid upphävande av...