Labb. estrar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Laborationsrapport estrar

När en karboxylsyra (t.ex. ättikssyra, propansyra, myrsyra etc) reagerar med en alkohol (t.ex. metanol, etanol etc) bildas en förening som kallas ”estrar”. Dessa föreningar är s.k. flyktiga vätskor som luktar väldigt mycket, och är ofta det som gör att en viss frukt luktar på ett visst sätt. I denna laboration skulle vi framställa och rena estern etylacetat, som är en huvudingrediens i salubrin.

Det vi använde oss av under laborationen var bägare, urglas, mätglas, glasstav, E-kolvar, separertratt, tratt, slaskbägare, natriumkarbonatlösning, kalciumklorid, sked, filtrerpapper, våg.

Vi började med att blanda 40 ml etanol med 40 ml koncentrerad ättikssyra i en 400 ml bägare. Medan vi rörde om i bägaren tillsatte vi också 10 ml koncentrerad svavelsyra, för att sedan lägga ett urglas över bägaren. Vi ställde den nu i vattenbad 60 grader i 15 minuter. Medan den stod där så vägde vi en tom E-kolv, som visade sig väga 53,17 gram.
Efter den gångna kvarten så tillsatte vi 50 ml kallt vatten till bägaren och rörde om. Blandningen vi nu hade fått hällde vi ner i en separertratt, med hjälp av en vanlig tratt. I denna separertratt såg man nu tydligt två olika lager, ett med ”skräp”, och ett med det vi ”ville få fram”. Det undre av de två skikten var s.k. ”slask”, som vi hällde ut i slaskbägaren, återstoden hällde vi ner i en ny bägare. Denna blandning bestod nu mest av ester, men även vatten, etanol, ättikssyra och svavelsyra. Nu hällde vi i 20 ml natriumkarbonatlösning i bägaren och rörde om ordentligt. Det man såg var att det började bubbla massa, detta eftersom att kolsyra bildades. Det som verkligen händer är att natriumkarbonatlösningen ”tar bort” syrorna i blandningen och då bildas kolsyra. Denna kolsyra blir sen till koldioxid som försvinner, och man får bort syrorna. Men all syra försvann ju inte direkt, så vi var tvungna att göra om proceduren ett par gånger. Vi hällde ner blandningen i separertratten och fick två skikt igen, slask och det vi ville ha kvar. Vi behöll på nytt det övre skiktet och hällde bort det undre (slasket). Till det övre skiktet, alltså återstoden som vi hade i en bägare, tillsatte vi nu mer natriumkarbonatlösning, och det bildades lite mindre kolsyra denna gång än den första. Sedan hällde vi ytterligare en gång ner blandningen i separertratten, och fick två skikt. Vi tog bort det undre skiktet (till slaskbägaren) och det övre skiktet hällde vi ner i bägaren. Efter att ha haft i lite natriumkarbonatlösning så såg vi att all syra var borta. Nu hällde vi ner blandningen i separertratten igen, och det undre skiktet gick till slaskbägaren, och resten till den ”vanliga” bägaren, som nu var syrafri. Som jag nämnde, så är natriumkarbonatlösningen som en neutraliserare, som neutraliserar det sura (syrorna).

Den blandning vi nu hade lade vi i E-kolven som vi tidigare hade vägt. Vi tillsatte några skedar kalciumklorid och skakade om kraftigt...