Malmbanan utgör den viktiga transportlänken mellan gruvindustrin i Kiruna
och hamnen i Narvik. Genom detta transportstråk kan gruvindustrin nå sina
kunder ute på världsmarknaden. Gruvorna i Kiruna har sedan första
världskriget utvecklats till att bli en av Sveriges viktigaste
inkomstkällor inom basindustrin. För Norges del utgör Ofotenbanan, som är
namnet på sträckan som löper genom Norge, den enda möjliga transportlänken
mellan Nordnorges viktiga fisktransporter till Oslo via tåg. Fisktågen körs
från Nordnorge över på Malmbanan in i Sverige för att sedan köras vidare
till Oslo. Det finns ingen annan möjlig transportväg eftersom Narvik inte
hänger samman med det övriga järnvägsnätet i Norge. Malmbanan har även
kommit att bli en viktig transportlänk för turismen i Norrbotten och
Narvik. Till vissa av de tågstationer som ligger längsmed Malmbanan finns
ingen bilväg och järnvägen utgör därmed den enda transportlänken.
Genom Malmbanans tillkomst under 1800-talets senare del och början av 1900-
talet, har flera typer av tågtransporter kunnat tillkomma, såsom gods ? och
persontransporter. Ursprungligen byggdes banan för malmtransporter eftersom
man hade haft stora svårigheter att få lönsamhet i sin produktion på grund
av dåliga transportlänkar. Under senare delen av 1800-talet användes renar
som dragdjur för malmtransporter eller så fraktades malmen med hjälp av
båt. Malmbanans tillkomst var revolutionerande för malmtransporterna.
För att kunna tillmötesgå det ständigt ökande transportbehovet längsmed
Malmbanan utför Banverket och Jernbaneverket ständiga förbättringar och
uppgraderingar av sitt infrastrukturnät. De trafikutövare som vill bedriva
trafik längsmed spåret får söka ett trafikeringsavtal hos banhållaren.
Avtalet innebär att trafikutövaren betalar en spåravgift baserad på antal
körda spårkilometer. I gengäld får trafikutövaren ett trafiksäkert spår med
avseende på material, underhåll och trafik ? och signalreglering.
Malmbanan utgör en unik sträcka för Sverige och Norge eftersom den innebär
att tågtransporter måste korsa landsgränsen. Detta kan anses som unikt
eftersom länderna har lyckats komma överens om likartade standarder för
spårbredd, typ av räls och säkerhetssystem. Allt för att kunna köra
tågseten över landsgränsen utan att behöva lasta om dem. Historiskt sett
har det exempelvis varit problem att köra tåg från Sverige över till
Finland via Haparanda eftersom de båda länderna inte haft samma spårbredd.
Samverkan mellan Sverige och Norge innebär även att deras
underhållsprocesser kan samordnas.
Enligt tradition utförs underhållsarbetena på Ofotenbanan nattetid. Detta
har varit en bra lösning fram till idag eftersom målet har varit att
minimera störningarna för tågtrafiken. Under natten körs färre antal tåg
och på så vis har minst antal tåg påverkats av arbetena. Nu vill
Jernbaneverket istället titta på om det är möjligt att utföra
underhållsarbetet på dagtid vilket skulle resultera i fler antal
arbetstimmar under samma tidsperiod. Nattarbetet innebär nämligen att
banarbetarna endast arbetar var annan vecka i enlighet med de norska
arbetstidsreglerna för nattidsarbete. Skulle underhållsarbetet istället
kunna flyttas fram till dagtid skulle det innebära att man får ut 400
arbetstimmar på 10 veckor i jämförelse med 240 arbetstimmar på 10 veckor
vid nattarbete. Jernbaneverket skulle därmed hinna med betydligt mer
underhållsarbete under samma tidsperiod om arbetet utfördes på dagen.
Den andra vinsten som skulle uppnås med dagsarbete skulle bli minskade
lönekostnader för personalen, eftersom natt ? och helgersättningar inte
skulle utgå. Kostnaden för att ...
